Läs först: Finland. Sans och balans. Ta inte efter Sverige i asylfrågor på en enda punkt. (9 april), Finland. Repliker på min artikel i Hufvudstadsbladet. (11 april), Finland. ”Hur långt bör en god människa och ett gott samhälle gå i att utarma sig själv i syftet att hjälpa?” (11 april och Finland. Min slutreplik i Hufvudstadsbladet. (12 april).

Av den sista texten i listan ovan kan man förledas att tro att det var färdigdiskuterat i den här debatten. Annars hade jag inte kallat min text den 12 april för “slutreplik”. Men onsdag morgon, den 12 april, kom besked från Hufvudstadsbladets debattredaktion att två av dem som redan tidigare hade replikerat hade inkommit med ytterligare en replik. En aning märkligt, eftersom den gängse gången brukar vara: en text, replik/repliker, slutreplik av den som skrev den ursprungliga debattexten. Men här gjordes det på ett lite annorlunda sätt, kanske för att de, som ville replikera igen, är “två åldrade professorer” (som de själva kallar sig) med starka röster i det finlandssvenska kultursamhället och att man vill tillmötesgå deras önskan om att få replikera ännu en gång, nu på vad jag trodde var min slutreplik.

Klicka på textrutan för att se den i större format. Upplösningen är dock ganska dålig, tyvärr. Men hela texten finns nedan.

En tidning kan ju lätt rucka på sina regler eller sin vanliga ordning, det skadar ingen. Tvärtom så visar det på flexibilitet hos debattredaktionen. Och när det finns stort intresse för en fråga så är det bra att den ges utrymme. Lite trist bara att samma personer replikerar två gånger. Men, som sagt: det är två välkända personer i det finlandssvenska kultur- och samhällslivet som skriver och de kanske har lite grann av en “gräddfil” in på “Husis” debattsida, vad vet jag. Och absolut inte mig emot. Jag fick då möjlighet att skriva vad jag tror, men inte vet säkert, en “slutligt slutreplik” och gjorde så. Den publiceras den 14 april medan professorsparets – Merete Mazzarella och Lars Hertzberg – text publicerats idag, den 13 april. Här är deras inlägg:

Det är paradoxalt att Merit Wager (HBL 12.4) beskyller oss två åldrade professorer för högljuddhet samtidigt som hon själv som en megafon vill överrösta alla argument hon inte bemöter:

Att regeringen i snabb takt lagstiftningsvägen försämrade de asylsökandes rättsskydd vilket ter sig cyniskt eftersom det skedde samtidigt som säkerhetsläget försämrades i de länder de asylsökande kom från. 

Att kritiken mot asylpolitiken vaknade först i och med att allmänheten fick en mer fullständig kunskap om hur asylprocesserna sett ut: i fjol somras fick vi för första gången läsa den fullständiga texten till några asylavslag och fick därmed tillgång till all den information som de asylsökande själva fått om motiveringarna till besluten.

Att också flera av Migris egna tjänstemän har uttalat sin oro över hur de tvingats hantera asylprocesserna. Att också högt uppsatta jurister – bland dem justitiekansler – uttalat kritik. Det är förövrigt också osannolikt att en president eller en ärkebiskop uttalar sig i blindo.

Det finns en seriös och kvalificerad opinion som anser att myndigheternas sätt att stifta och tillämpa lagar inte har bidragit till att upprätthålla respekten för den lagliga ordningen.

Lars Hertzberg
Merete Mazzarella

Helsingfors

Replikanterna väljer att inte ta in vad min debattartikel handlar om: att så länge det finns lagar som gäller så ska de följas. I en rättsstat. Är de felaktiga så måste de ändras i demokratisk ordning. Därefter gäller de ändrade lagarna. Som då ska följas.

Min slutliga slutreplik (!) följer så snart den är publicerad i Hufvudstadsbladet.