Klicka på textrutan för att läsa artikeln i Talouselämä (på finska).
Migri nekar till diskriminering av somaliska familjer: ”Antalet negativa beslut är en överraskning också för oss”.
Migri berättar att det i de familjeåterföreningsärenden som hanterats åren 2011-2012 funnits ett avvikande stort antal ”fosterbarn” som man inte kunnat bevisa hörde till familjerna.
Migri nekar till att ha diskriminerat somaliska familjer 2011-2012 i samband med ansökningar om uppehållstillstånd för anhöriga.
Misstankar restes när advokaten Ville Punto, som specialiserat sig på migrationsfrågor, lyfte fram det statistiskt stora antalet negativa beslut. Enligt Punto ska Migri ha tolkat utlänningslagen ”vårdslöst”.
År 2011 ansökte somalier statistiskt sett mest om uppehållstillstånd i Finland för familjemedlemmar. 1.974 ansökningar gjordes enligt Migri, av dem avslogs 1.302, det vill säga mer än 70 procent.
”Det var en överraskning för oss att det var så många negativa beslut. Det var en överraskning hur den gruppen sökande såg ut, sökandeprofilen förändrades så väldigt mycket. Tidigare har det inte funnits så många fosterbarn i ansökningarna”, berättar Leena Turku, överinspektör hos Migri, som varit med och fattat beslut i uppehållstillståndsärenden.
Enligt Migri kunde det som mest röra sig om upp till åtta fosterbarn i en ansökan. Alltså barn som inte var biologiska utan barn som i något skede kommit att bo hos familjen.
Avgörande i sådana här familjeåterföreningsansökningar har då varit om fosterbarnet bott hos familjen hela tiden, det vill säga med den person som finns i Finland.
Enligt Leena Turku har det bland dessa fosterbarn också funnits sådana som anslutit sig till familjen först efter att familjeöverhuvudet redan hade kommit till Finland.
Intervjuerna med dem som sökt uppehållstillstånd har kritiserats för att en del frågor upplevts som irrelevanta och till och med omöjliga att besvara korrekt. Enligt Ville Punto hade man av familjemedlemmar frågat var deras skottkärra stod.
”Jag känner inte alls till sådana frågor. Kanske har de varit relaterade till vissa specifika fall, säger Leena Turku. ”I negativa beslut har historierna ofta varit så motstridiga att det inte har kunnat slås fast att familjerna skulle ha levt tillsammans under sin tid i Somalia. Det har varit en mycket tydlig grund (för avslag). Det har getts helt olika beskrivningar av hemmet och var man har bott med mera.”
Mycket stort antal familjeåterföreningsansökningar
Migris statistik visar att det under åren 2009-2010 fullkomligt vällde in ansökningar om uppehållstillstånd i Finland från Somalia. Granskning av ansökningar gjordes mycket noggrant eftersom utlänningslagen skärptes 2010. En vuxen ansökande måste bland annat visa att han kan försörja sig utan stöd från samhället.
”Utlänningslagens 36 §: Uppehållstillstånd som söks på grundval av familjeband kan vägras, om det finns grundad anledning att misstänka att anknytningspersonen har fått sitt uppehållstillstånd genom att lämna oriktiga uppgifter om sin identitet eller sina familjeband och därigenom har kringgått bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet”, berättar Migri för Talouselämä i sitt skriftliga svar. Flera sakkunniga vid Migri har medverkat i svaret.
Dessutom infördes också flera restriktioner gällande villkoren för minderåriga som sökte uppehållstillstånd på familjeanknytning.
Statistiken visar att antalet ansökningar ökade kraftigt mellan 2009 och 2010. Informerades man efter det av Migri att uppehållstillstånd inte längre kommer att beviljas på tidigare grunder?
”Nej”.
Ändrades instruktionerna av någon annan anledning?
”Inga riktlinjer har ändrats för familjeåterföreningskriterier.”
Efter 2012 har antalet somaliska ansökningar om uppehållstillstånd minskat.
”Före det datumet följde vissa ambassader etablerad praxis att acceptera ansökningar från somaliska sökande som dock inte hade tillstånd att bo i landet”, konstaterar Migri.
Denna praxis ändrades också: det var nödvändigt att vistas lagligt i det land där ansökan lämnades in. Sökandena måste också lämna den på Finlands ambassad personligen, det vill säga en familjemedlem som bor i Finland kunde inte göra det.
Sedan 2012 krävs också biometriska identitetsuppgifter, till exempel fingeravtryck, i samband med ansökan.
Kommentar: Bra att man i Finland snabbt förstått och identifierat bedrägeriförsöken och att de upphört. Hur har Migrationsverket i Sverige gjort med den här typen av ansökningar, där man försökt få in massor av människor som ”anhöriga” genom att kalla dem ”fosterbarn”?
© Översättning Merit Wager.
