Här följer några kommentarer från en migga gällande Migrationsverkets rapport Med sikte på en snabbare asylprocess:
1. Först foto, daktning (fingeravtryck), kontrollera ev. Dublin (vilket sker redan nu) och sedan en kvalificerad utredning med ett ”utredningsteam” inom en vecka efter asylansökan. Tror utredarna och McKinsey att alla bor där de sökt asyl? Och om de inte gör det, hur ska Migrationsverket inom bara ett par dagar kunna kalla in dem till verket per brev och skaffa tolkar på alla möjliga språk med så kort varsel? Det här med tolkar verkar utredarna helt ha hoppat över, verkar det som.
2. Denna utredning ska ge underlag för beslut om omedelbar avvisning eller beslut om PUT (= permanent uppehållstillstånd) helt utan – eller med bara en liten – komplettering. (Detta gjordes ju redan innan ansökningsenheterna fråntogs sina uppgifter och nekades sin kompetens att utreda.)
3. Ärenden som kräver mer komplettering ska lämnas till ett ”prövningsteam” och beslutsfattarna i ”utredningsteamet” ska lämna info till ”prövningsteamet” och till mottagningsenheten. (Skedde hela tiden förut).
Så här långt verkar det som att McKinsey-konsulterna och de andra utredarna har kommit på att det var bra med våra gamla ansökningsenheter som gjorde vad som anges under punkterna1-3. Men nu ska vi låtsas att detta är något nytt och revolutionerande!
4. Biträde ska utses endast i ärenden som kräver ytterligare utredning och komplettering. (Jag tror jag svimmar av detta ”nyskapande” förslag! Det var ju precis så vi gjorde fram till 2004 ungefär, innan det blev nya bud från verket.)
5. Biträdet får högst tre veckor på sig att komma med en inlaga. (Inget nytt, så är det också nu).
6. Biträdets inlaga måste koncentrera sig på det som avviker från grundutredningen (med ”utredningsteam, ”prövningsteam” ) och eventuell ytterligare muntlig förhandling måste ske inom kort. Biträden som inte håller tider ska inte få nya uppdrag. (Självklarheter, inget nytt.)
7. Och sedan kommer det roliga och lite svårtolkade: Att handläggarens uppgift är att utreda den sökandes resväg, och prövning av tillräcklighet och trovärdighet av asylskälen, inget annat! Och ansvaret för att fastställa den sökandes identitet ska åvila mottagningsenheten. (Detta förutsätter givetvis att anställda på asylprövningen vet vem den sökande är… Men för det mesta har vi ingen aning om det. Och hur kan vi då, överhuvudtaget, pröva någons asylskäl när vi inte har en aning om vem han eller hon är?
Den ovana mottagningspersonalen som inte jobbat med detta är inte lika slipad, misstänksam och kunnig som personalen på asylenheterna, som under lång tid byggt upp en kompetens på området. Mottagningspersonalen ser kanske inte släktband på samma sätt som personal som har mångårig vana, och upptäcker inte falska identiteter etc. Resvägen är väl det minsta vi ska utreda! Och inget av det andra kan ju utredas innan man vi har minsta hum om den sökandes identitet.
Hur länge är det meningen att mottagningspersonalen ska jobba med de sökandes identitet? Knappast särskilt länge eftersom Migrationsverkets personal enligt rapporten måste kunna fatta beslut i de flesta ärenden inom två månader! Hur ska mottagningspersonalen kunna ta reda på vem den sökande är inom en-två månader? Redan nu har mottagningsenheterna id-samtal med asylsökande, men dessa resulterar oftast i att den sökande lovar att skicka efter sina id-handlingar omgående. Men det händer så gott som aldrig att vi ser till några handlingar… Hur tror Migrationsverkets ledning och deras konsulter McKinsey att den här rapporten ska råda bot på det? Handläggarna kan väl inte utreda den sökandes resväg och asylskäl om de inte ens vet vilka de sökande är?
8. Mottagningsenheterna ska också kartlägga den sökandes familjeband och göra språkanalyser etc. (Det har aldrig hänt, de är underbemannade och dessutom saknar de helt utbildning när det gäller att göra språkanalyser).
9. Och sedan ska samverkan ske med FVP (= Förvaltningsprocessenheten) och beslutsfattare och handläggare ska bilda team och ha tydliga mål när det gäller prestationer och produktion. Chefen ska avvikelserapportera ärenden som tar mer än två månader. Med mera, med mera.
Var det befogat att kasta miljoner på dessa slutsatser? Vi kan köpa att ansökningsenheterna borde ha fått vara kvar med utredningskompentens och att biträden inte behövs förrän i ett senare skede. Kanske ännu senare än vad som föreslås i rapporten. I USA får en asylsökande ett biträde först när han har fått avslag på sin ansökan. Biträdet har man i domstolen. Och utredningsteam? Va?! Det har vi haft och resultatet var helt förödande för flexibiliteten och sammanhållningen på enheten.
Vad vi har för mål och vilka prestationer som krävs av oss som arbetar på Migrationsverket är redan smärtsamt tydligt för de flesta av oss. Men tar man slutsatserna i rapporten på allvar så är det dags att rekrytera personer på mottagningen som inom ett par veckor löser gåtorna beträffande de sökandes identiteter, hemland etc så att personalen på asylprövningen kan koncentrera sig på asylskälen och resvägen. Det tråkiga är att om mottagningen blir riktigt bra på sin uppgift så får vi inte några sökande alls. Om exempelvis somalier redan i det skedet visar sig vara kenyaner eller jemeniter som kommit hit på visering så finns det givetvis varken asylskäl eller resväg att utreda…
