En migga om Migrationsverkets lednings dokumentation av sina möten:
Så här har Migrationsverkets ledning dokumenterat sina möten under den historiska höst som varit. Om det inte är mörkläggning så vet jag inte vad som är mörkläggning. Framtida forskare kommer inte att ha mycket material att gå på…
För varje möte alltså en enda sida med en, max två, helt intetsägande meningar. Är detta verkligen förenligt med offentlighetsprincipen, undrar jag. Vi som jobbar ”på golvet” skriver mer utförliga mötesanteckningar efter ett vanligt enhetsmöte! Jag anser det är skandalöst att verksledningen inte bemödar sig om att dokumentera vad som diskuteras under dessa möten, särskilt under en så kritisk period. Det kan bara finnas en förklaring och det är att man ”inte vill gynna Sverigedemokraterna”. Det är jag fullkomligt övertygad om.
Jag har också försökt kolla upp vad lagen säger om protokollförande vid myndigheter, men inte lyckats lista ut vad som egentligen gäller. Men oavsett vad lagen säger så är det ju frågan om ifall det är lämpligt att ”dokumentera” ledningsmötena på den kanske viktigaste myndigheten i Sverige just nu, i kanske den mest kritiska period myndigheten befunnit sig i, på det här sättet. Tidigare har man alltid kunnat läsa ganska utförliga anteckningar, men nu är det som om det tagits beslut om att lägga locket på.
Kommentar: Jag har också försökt ta reda på vad lagen säger om protokollförande vid myndigheter. Av en jurist fick jag följande besked:
Vad som redovisas som ”minnesanteckningar” är inte det, utan snarare ett ”protokoll”. De senare är i svensk förvaltningstradition alltid korta och redovisar när, var och vilka samt eventuella beslut men inte (!) innehåll i vad deltagarna har sagt. ”Minnesanteckningar” skall å andra sidan redovisa just det. Men det finns inget krav på att minnesanteckningar alls måste upprättas, medan protokollföring måste ske i vissa sammanhang.
Enligt miggan har man tidigare kunnat läsa ganska utförliga anteckningar från de här mötena, vilket därmed skulle kunna sägas vara praxis. Nu däremot berättas så gott som ingenting.
Dokumenten nedan ser alla likadana ut men endast i det som är daterat 3 november 2015 anges tydligt att det handlar om minnesanteckningar. Övriga kallas varken minnesanteckningar eller protokoll, de har ingen benämning alls. Åtminstone i dokumentet från den 3 november (egentligen i alla eftersom de i övrigt har exakt samma form och det lär ha varit praxis tidigare) borde väl då vad som sades och beslutades ha redovisats.
Klicka på dokumenten för att se dem i större format:
Tillägg den 19 januari, från en jurist:
Såg din post om minnesanteckningarna. Dessa, om de alls förs, är att betrakta som ”arbetsmaterial” och blir inte allmän handling om det inte läggs till akten när ett ärende blir slutjusterat. Minnesanteckningar som blir del av ett upprättat protokoll och därmed allmän handling är ytterst ovanligt. De gallras ut. Slutsatsen är att det givetvis av någon/några förs minnesanteckningar i samband med de nu upprättade protokollen (”minnesanteckningar” eller rubriklösa dokumenten) men att de alltså inte blir allmän handling.
Tack till juristen för upplysningen!