Eliasson ska få snurr på statlig förvaltning

Dan Eliasson, generaldirektör på Migrationsverket, blir ordförande för ett nationellt råd som ska förnya och utveckla statlig förvaltning.

Så här säger en av Migrationsverkets generaldirektörs underlydande om ovanstående. En migga, alltså:

Men snälla nån!

Istället för att premieras med ännu en tung post (och ännu ett tungt arvode antagligen) så borde han i egenskap av högste chef för Migrationsverket bli granskad av JO eller JK!

Detta med anledning av att man (han) helt satt rättssäkerheten ur spel när det gäller den reglerade invandringen. Det har gjorts genom de ständiga brotten både mot utlänningslagen och officialprincipen, genom beviljanden av PUT när det saknas ordentlig grund bara för att ”det ska gå fort”.

Visst kan och ska den offentliga förvaltningen utvecklas och förbättras, men det görs inte genom att skära i de handläggningstider som vissa ärenden kräver! Ökad press på personalen innebär snart nog ökad sjukfrånvaro och personalflykt, vad ska man göra då? Anställa vikarier?

Det som sker på Migrationsverket nu är inget annat än vansinne och tanken på att det ska sprida sig till resten av statsförvaltningen gör mig rädd. Sverige är på väg att förvandlas från bananmonarki till banananarki där kompetens sätts efter effektivitet.

Kommentar: Varför skapa ett nytt organ när det redan finns en organisation som sysslar med samordning av olika intressenter, t.ex. SIS som samordnar alla berörda intressenter som konsumenter, fackföreningar, myndigheter och företag (såväl stora som små)? Blir det inte lite ”tårta på tårta”, här? Hur många organ och verk och myndigheter och institutioner för samordnande av självklara saker behövs det i detta land? Är det några avdankade människor som behöver styrelseplatser, eller vad är det frågan om? Eller någon som ska sluta på sitt nuvarande jobb och behöver ett nytt jobb?

Jag har haft en del kontakt med SIS gällande äldreomsorgen (genom de fall med äldre som behandlats illa, som jag varit involverad i), och de verkar ha både konstruktiva idéer och rentav lösningar både på det området och även på andra områden som jag aldrig hade en aning om att de sysslade med. Jag har också skrivit i Svenska Dagbladet om deras verksamhet: Fyrkantighet kan ha sina förtjänster, publicerad 31 augusti 2009.

Är det inte bättre att använda sig av befintliga resurser, hellre än att skapa nya, icke nödvändiga dito? Man kunde gott ta och skrota den svenska utredningsmodellen med myndighetsperspektiv och i stället låta berörda parter själva ta fram riktlinjer för tillämpning av de lagar som riksdagen har bestämt. En sådan demokratisk modell där alla de berörda (som i utredningsmodellen kallas ”remissinstanser”) deltar i framtagandet av produkten, i stället för att komma till tals först när förslaget är klart, skulle vitalisera den svenska demokratin. Och det vore inte en dag för tidigt!

Här är en kommentar från en annan migga:

Det här kan bara hända så länge GD´s politiske chef – dvs ministern – inte ser eller inte vill se kvalitetsbristerna. Migränverket har så länge jag varit anställd – och det är länge – varit en myndighet för kvantitet: och med lean har det sista av kvalitetstänket hamnat i papperskorgen. Som exempel:

– säger en avdelningschef vid BBM (Boende, Besök, Medborgarskap) i Malmö rett ut att kvalitet inte har med vårt jobb att göra, att det endast är kvantitet som räknas, och att vi inte ska utreda skenförhållanden längre (sic!)
– har en enhetschef vid BBM i Göteborg så helt slängt kvalitetstänket att en annan av enheterna där överhopas med återkallelseärenden som det inte finns tid för att utreda
– är de flesta asylbeslut nuförtiden så dåligt skrivna att det ser ut som om ett helt avsnitt saknas: det om bevisvärdering. Det finns det tydligen inte tid för längre.

Till slut  kommer en kommentar från en tredje migga:

Jag tror att Eliasson är på väg från verket…

 

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.