En oförtröttlig migga skriver igen, en av alla dem som har skrivit och rapporterat i åratal:
Man börjar med att ha åldersorienterade samtal med en sökande som påstår sig vara under 18 år, och då gör barnhandläggaren en bedömning om den sökande kan vara i den ålder som han uppger. Om det framstår som helt uppenbart att den sökande är vuxen – beteendet och uppförandet bedöms och man utgår också från de svar som man fått av den sökande om skolgång etc – så skriver man upp åldern. Man brukar ta dagens datum och registrera den sökande som varande 18 år. Även om man skulle misstänka att den sökande är 30 år…
Om det inte är uppenbart att den sökande är vuxen kan man göra handledsröntgen och tandröntgen. Det märkliga är att ingen ifrågasätter varför de sökande inte har handlingar! Även afghanska barn har rätt att få hemlandspass i Afghanistan (och i Pakistan och i Iran om de befunnit sig där innan resan till Sverige, vilket inte alls är säkert).
Det kan visserligen vara besvärligt att resa in i Schengen med ett afghanskt pass eftersom inget land ger visering åt afghaner och i synnerhet inte åt unga män, på grund avhoppsrisken. Men, för att styrka identiteten (och därmed också åldern) skulle ett afghanskt pass, utfärdat i Afghanistan, fungera bra. Dessa unga män har ju släktingar som betalat väldigt mycket pengar för deras resa till Sverige. Det skulle inte ha kostat mycket extra att förse dem med äkta hemlandspass. Och det skulle ha förenklat handläggningen av deras ärenden hos MIG.
Jag tog upp afghanska ensamkommande eftersom det är en av de största grupperna. Somalier har inga handlingar och om de har det så godtar vi inte dem. Varför ensamkommande från andra länder inte kan visa upp sina pass eller några handlingar överhuvudtaget har jag ingen aning om. Man kan ändå starkt misstänka att det knappast är särskilt lätt för ”hemlösa gatubarn”, ”barnhemsbarn”, eller ”den ende överlevande efter en gerillaattack i hembyn”, att hitta välgörare som på nolltid och utan krav på motprestation hjälper den nödställde ungdomen till Sverige och sedan själv försvinner spårlöst.
En del av dessa unga män (och då spelar det ingen roll om de är 17,5 år eller 19 år gamla) kan kanske ha blivit sexuellt utnyttjade och hitskickade i samma syfte. En del kan ha skickats hit för att begå brott. Det kan vi inte ta reda på, på grund av att vi måste leverera beslut så snabbt som möjligt.
Varför det måste vara så bråttom att bevilja ensamkommande minderåriga tillstånd att stanna i Sverige på tämligen lösa grunder, medan barn som kommer hit med sina föräldrar inte prioriteras på samma sätt? Det är en gåta för mig. Barn är barn och även barn som kommer hit med sina föräldrar och tror att familjen ”flyttat” hit behöver struktur i tillvaron, de behöver klara och snabba besked . De skaffar kompisar, går i skolan och efter en lång tid så måste de åka tillbaka.
Kommentar: Det är svårt att förstå att det inte finns någon i ansvarig ställning som undrar kring allt det som miggan berättar här ovan. Det är svårt att förstå att ingen verkar intresserad av vare sig vilka de unga män, som säger sig vara minderåriga, är; hur gamla de är; varifrån de kommer eller varför de är här. Det är svårt att förstå att regeringen verkligen kan tycka att det är okej att den här Hej&Hå-hanteringen pågår vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, år ut och år och decennium ut och decennium in. Vad tycker svenska folket?