”Det kan låta drastiskt med en förskoleplikt från två års ålder…”

Man upphör aldrig att förvånas! Ur motionen:

Vägen till ett jämlikt samhälle börjar i sandlådan.

Kommentar: Nej, det gör det inte alls! I ett fritt, demokratiskt land kan inte staten – samtidigt som den hävdar att den är just en demokrati och ett fritt land – pådyvla människor idéer som är allt annat än det den påstår att den är.

Med ”jämlikt samhälle” menar dessa människor ”ett samhälle där alla har det likadant, där ingen kan välja en annan väg, där människor ska formas på samma sätt och där alla ska uppfostras av staten att bli så lika som möjligt”.

Anna Wallentheim och ytterligare tio socialdemokratiska riksdagsledamöter fortsätter:

På förskolan läggs grunden för livet som komma skall. Förskolan ger barnen en viktig pedagogisk grund, sociala sammanhang och kontakt med fler vuxna vilket är nödvändigt för barns utveckling samt lärande. Barn som gått i förskolan presterar bättre i grundskolan och senare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till förskolan säkras genom lagstiftning.

Kommentar:  Nej, det gör det inte alls! Det läggs inte – ska inte i ett fritt land – läggas någon grund ”för livet som komma skall” på en svensk förskola med allt vad det innebär av ideologisk, genuscertifierad och ”värdegrundsbaserad” indoktrinering. I bullrig miljö dessutom, med alldeles för stora barngrupper och alldeles för lite personal och personal som inte ens behärskar svenska. Det utgör ingen god grund för någonting alls.

Att det skulle vara nödvändigt för två- treåringars utveckling och lärande att ha kontakt med en massa främmande vuxna om dagarna är absolut inte ett påstående som är giltigt för alla barn, det är ett obehagligt ideologiskt påstående. Liksom påståendet att barn som gått i förskolor skulle prestera bättre i grundskolan eller senare i livet än de som inte gjort det. Vi är ett gigantiskt stort antal människor i Sverige och hela världen som är levande bevis på att vi klarat oss finfint i skolan och senare i livet trots att vi aldrig har gått på någon förskola överhuvudtaget. Eller kanske rentav just därför.

”För tidig daghemsvistelse kan lämna bestående men hos barn”, sade till exempel professorn i psykologi vid Helsingfors universitet, Liisa Keltikangas-Järvinen i ett morgonprogram i Yle i mars 2012. Särskilt förmågan att som vuxen hantera stress kan skadas. Keltikangas-Järvinen hänvisar till en hjärnundersökning som bekräftar att stresstålighetsförmågan utvecklas under de tre första, mycket viktiga och grundläggande, levnadsåren. Allra tidigast vid två års ålder anser professorn att barn kan ”sättas på daghem” (hon använde ordet ”daghem”, inte ”förskola”). Men:

Barnet behöver en så liten grupp barn omkring sig att dess verkliga sociala förmåga utvecklas, inte enbart ett aggressivt “överlevande”. Optimalt innebär det en barngrupp på tre, fyra barn; absolut maximum sex barn.

Det finns givetvis andra åsikter om när och om små barn ska placeras på daghem, förskolor eller vad de än kallas och i vilken ålder det kan vara lämpligt. Till syvende och sidst så ska ändå barnets föräldrar vara de som beslutar om när just deras telning är mogen att vistas i stora, högljudda barngrupper. Eller om deras barn aldrig ens ska sätta sin fot på en förskola. Många barn passar inte alls för att vistas på daghem och förskolor. Andra barn kanske kan vistas på sådana ställen i upp till sex timmar från tre års ålder och det går hur bra som helst. Men att tvångsplacera tvååringar på den typ av verksamheter som alltför många svensk förskolor är idag, det kan inte göras genom lagstiftning, som motionärerna skriver. Vi lever inte (ännu) i en diktatur där staten på det sättet kan bestämma över föräldrar och barn.

Alltså: Att i en demokrati, på ideologisk grund, försöka ta sig politisk rätt att tvinga föräldrar att placera sina tvååringar på sådana institutioner – som inte ens det allra minsta liknar dem som professorn ovan menar att barn i så fall behöver – strider mot olika internationella konventioner som Sverige har ratificerat. Att ens komma på idén är barockt.

Skäms, ni som har skrivit motionen!

Ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 26, punkt 3:

Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.

Ur Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, artikel 2:

Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.