Att det skulle framföras klagomål och anklagelser om rasism och om att ”alla människors lika värde” inte gäller i Sverige och beskyllningar om orättvisor från hitkomna asylsökande från olika utomeuropeiska länder när ukrainska kvinnor och barn började komma till Sverige, var inte helt oväntat. Anklagelserna om ”rasism” och ”orättvisa” står som spön i backen på grupper på sociala medier och bland aktivister för (från början) ”ensamkommande barn” från Afghanistan och till och med på Migrationsverkets plattform. och tyvärr underblåser också en del svenska medier detta. Otrevliga tecknade nidbilder (de finns på många ställen, jag kommer inte att publicera dem här) sprids om hur svenskarna är rasister som rullar ut röda mattan för de krigsflyende människorna som omfattas av det av hela EU utlösta massflyktsdirektivet. Och det krävs högljutt från en del att alla som tagit sig hit utan att ens vara flyktingar från ett land i krig, ska behandlas lika som ukrainarna. Trots att de inte alls omfattas av det temporära skyddsdirektivet (som det borde heta på svenska).
Bland det bästa och tydligaste som skrivits om den här märkliga ”rasisthetsen” mot att vi i västländer (också Sverige) är positivt inställda till att ta emot ukrainare, vilkas land bekrigas av Ryssland, har skrivits av den kloke och kunnige Per Brinkemo. Han har en examen i religionsvetenskap och har jobbat som journalist för tidningar och tv, bland annat för Uppdrag Granskning och har också varit projektledare i en somalisk förening i Rosengård. Dessutom har han föreläst och skrivit böcker som Mellan klan och stat och Klanen.
Med tillstånd att citera ur hans text, som publicerades i Bulletin den 11 mars (bakom betalvägg), vidarebefordrar jag här en del av det han skrev:
Människors solidaritet startar i familjen, sprids i koncentriska cirklar till vännerna, till byn, till nationen –och vidare. De som hävdar att beredvilligheten att ta emot ukrainska flyktingar är ett tecken på rasism förstår varken den mänskliga naturen eller gällande förordningar.
—————
Närhetsprincipen. Människor bryr sig mest om ”det nära”. Det är ingen slump att jag inte berörs lika mycket av en villabrand i västerbottniska Lycksele som om ett hus brinner upp i ”min” stad Lund.Människan tycks röra sig mellan olika kulturella och geografiska radier som avgör vilket intresse och känslomässigt engagemang hon uppvisar. Först kommer det lokala, sen det regionala, därefter det nationella, följt av det internationella ”närområdet och till sist det som ligger långt bort i ”fjärranistan”.
I texten talar Per Brinkemo bland annat om ”närhetsprincipen” kopplad till att lokaltidningar kommit till just för att människor bryr sig om, och berörs främst av det som är ”nära”. Han tar ett exempel på en lokaltidning i staden Kanpur i Indien som aldrig ägnar Sverige en enda notis om det inte råkar vara så att någon av tidningens journalister hittar en indisk koppling – helst en koppling till just Kanpur – i något som hänt i Sverige.
Vidare ur Per Brinkemos text:
Överfört till flyktingpolitiken är det inte underligt att Sverige och hela EU väljer att ta emot de kvinnor, barn och äldre som flyr Rysslands brutala invasion i Ukraina. Närheten, både geografiskt och kulturellt, spelar roll. Att förneka det är att göra sig dum och hycklande.
Länder som Polen och Ungern. som tidigare motsatt sig att ta emot flyktingar, ger nu skydd: polackerna uppvisar extremt stor generositet mot de mer än en miljon ukrainare som hittills kommit. (Siffran från 11 mars, nu betydligt högre… Min anm.)
Vissa debattörer ser detta som ett utslag av rasism. Det är inget annat än korkat, för att inte säga provocerande.
I sin text tar Brinkemo sedan upp det som många av oss genom åren tagit upp, men som behöver påminnas om, gång på gång på gång:
I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna står det att ”Alla människor är födda fria och lika i värdighet” (All humans are born free and equal in dignity and rights”). Det innebär inte att alla människor i varje given situation har samma värde (”värde” och ”värdighet” betyder inte alls samma sak. Min anm.) för alla människor. FN:s deklaration om att alla människor är lika i värdighet och rättigheter är inte samma sak som att svenska rättigheter gäller alla människor på jorden.
Finns det någon som inte håller med Per Brinkemo i denna mening:
Jag värderar mina barn långt högre än andras, men jag respekterar människovärdet också hos grannarnas barn liksom att deras föräldrar värderar sina barn högre än mina ungar.
Tanke: Om mitt barn och ett grannbarn ramlat i en isvak och jag bara hinner rädda ett av dem är valet fruktansvärt, men ändå lätt…
Kommentar: Texten är lång och innehållsrik. Och klokt och sansat resonerande. Och en hel del är faktabaserat. Bäst att för den som eventuellt inte vet vad ordet ”faktum” betyder, informera om det så att inte också sådant som är fakta, av okunskap beskylls för att vara ”rasistiskt”. Så här beskrivs ordets betydelse av Svenska akademien i Svensk ordbok, publicerad 2021:
Klicka på textrutorna för att förstora dem.
Per Brinkemo igen:
Vid tisdagens presskonferens sa Anders Ygeman att man nu tänker återinföra ID-kontroller av alla personer som kommer till Sverige. Varför? För att det finns människor som kan utgöra en säkerhetsrisk. ”Vi vill göra det här på ett rätt och riktigt sätt, så att vi registrerar alla som kommer, tar fingeravtryck, slår mot brottsregister och kontrollerar med Säpo”, sa han.
Man kontrollerar alltså vita, blåögda individer, kvinnor och barn med pass*, från ett kulturellt närliggande land vilket man alltså inte gjorde när främst män kom från Afghanistan, Somalia, Syrien eller Irak. Ingen skulle komma på tanken att säga att denna kontroll är utslag av ogrundad misstänksamhet (eller rasism. Min anm.). Det är en kontrollmekanism som borde ha funnits på plats före 2015.
* Flyktingar från Ukraina måste, till skillnad från alla andra som sökt skydd här, styrka vilka de är genom biometriska pass. Min anm.
Texten avslutas:
”Men ni sa ju att Sverige inte längre klarar en stor ström flyktingar!”, påpekar illvilligt de debattörer som ser rasism i allting.
Nej, det gör vi inte. Det kommer att bli enorma problem, trots den kulturella närheten till ukrainare. Av rent praktiska skäl. Redan nu har Sverige brist på bostäder, poliser, lärare, socialsekreterare, förskolelärare … Det kommer att utsätta institutionerna och hela samhället för ännu högre press.
Men nu är det krig i vårt närområde och skyddsbehovet är akut.
För första gången har EU därför öppnat massflyktsdirektivet för ukrainare. Utan individuell prövning får de uppehålls- och arbetstillstånd. Men tillstånden är tidsbegränsade.
Det är inskrivet i EU:s grundlag och gäller bara flyktingar inom närområdet. Också här gäller närhetsprincipen. det är inte fråga om rasism eller ifrågasättande av att alla människor föds med ett okränkbart människovärde. Det är principer och förordningar skapade med insikt om hur människan fungerar.
Ur EU:s information om hur det så kallade massflyktsdirektivet fungerar:
Klicka på textrutan för att läsa om Temporary Protection Directive på engelska. Korta utdrag ur texten
Since 24 February 2022, the Russia’s military invasion of Ukraine created a situation of mass influx of displaced persons from Ukraine unable to return to their country or region of origin. The scale of the influx is estimated to create a clear risk that the Member States’ asylum systems will be unable to process the arrivals without adverse effects on their efficient operation and on the interests of the persons concerned and on those of other persons requesting protection.
Temporary protection is an exceptional measure to provide immediate and temporary protection to displaced persons from non-EU countries and those unable to return to their country of origin.
It applies when there is a risk that the standard asylum system is struggling to cope with demand stemming from a mass influx risking a negative impact on the processing of claims.
Ur Migrationsverkets information om det så kallade massflyktsdirektivet:
Klicka på textrutan för att läsa texten på Migrationsverkets sajt.
Massflyktsdirektivet ger miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer. Direktivet innebär också att åtgärder vidtas utifrån solidaritetsprincipen, för att sträva efter en balans mellan EU-ländernas insatser för att ta emot dessa personer.
Enligt utlänningslagen har en person som beviljats uppehållstillstånd enligt direktivet rätt att ansöka om uppehållstillstånd som flykting. Det innebär att personer som har tillfälligt skydd enligt direktivet ska ha möjlighet att lämna in en asylansökan när som helst.
Den som får uppehållstillstånd som massflykting omfattas av lagen om mottagande av asylsökande, LMA. Personerna som omfattas av direktivet har rätt att få bistånd med boende och dagersättning från Migrationsverket.
Det florerar en hel del okunnighet (och ibland också medveten felrapportering) i svenska medier och inte sällan används obegripligt nog ordet ”rasist” där det inte alls hör hemma.
Klicka på textrutan för att läsa ledarartikeln i Arbetet.
Ur texten:
Under åren 2015–2020 beviljades totalt 69.648 syriska medborgare svenskt medborgarskap. Bara 2016 beviljades över 151.000 uppehållstillstånd. Sverige räddade liv. Många liv.
Citat ur text om ovanstående artikel, publicerad på Thomas Gürs offentliga Facebook-sida:
Låt mig, delvis i ett sidospår relativt artikelns innehåll, visa hur okunnigt svammel (eller medvetet försök att förvirra) hos en ledande socialdemokratiskt ideologiproducent (tidigare på AB:s ledarsida och statsminister Löfvens talskrivare) ser ut..
Medborgarskap genom naturalisation räddar inte liv. Fristad räddar liv. (Det är därför man kan ställa krav som språkkunskaper, samhällsorientering, handel och vandel, när det gäller medborgarskap genom naturalisation – till skillnad från fristad.)
———-
Addendum: Swedin är givetvis okunnig mer än illvillig. Sverige beviljade ca 150 000 uppehållstillstånd till Syrier 2016, inte medborgarskap. Vi räddade dock inte liv, utan vi räddade de vi beviljat asyl från att få asyl i andra länder som Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern eller få en fristad i Turkiet.Att Swedin ”blandar ihop” medborgarskap och uppehållstillstånd, säger som sagt en del om nivån på rörelsens ideologiproducenter – man behöver inte kunna så mycket, bara man har rätt kompass.
Min kommentar till artikeln: I texten i Arbetet sägs ingenting om att en stor andel av dem som kom hit under de år som anges inte styrkte sin identitet. Vi vet överhuvudtaget inte vilka de är, vilka som kom hit på falska handlingar, vilken nationalitet de faktiskt har och inte heller vilka som faktiskt hade skydds- eller flyktingskäl. De ukrainska flyktingarna måste visa upp biometriska pass som styrker vilka de är.
Längre ner här på sidan länkas till ett antal texter som berättar lite mer om vilka som kom under den stora migrantvågen och varför, och om att EU-kommissionären, den nederländske socialdemokraten Frans Timmermans, i ett program i nederländska Public Service NOS den 25 januari 2016 sa:
Över hälften av alla flyktingar (här menas “asylsökande”, min anm.) inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl, enligt EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans.
Enligt den nederländske socialdemokraten Frans Timmermans flyr en majoritet av dem som har tagit sig till Europa det senaste året av ekonomiska skäl och inte från förföljelse
– Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus, sade Frans Timmermans.
Och så en artikel till där allt inte riktigt beskrivs som det borde för att vara korrekt och där ordet ”rasist” också slängs in för att … ja, jag vet faktiskt inte varför:
Klicka på textrutan för at läsa ledarartikeln i Aftonbladet.
Ur texten:
Tusentals på flykt – många av dem från Irak och Syrien – stod under hösten och vintern vid Polens gräns. En del av dem frös ihjäl, andra misshandlades. 15.000 soldater skickades dit för att stoppa dem.
Kommentar: Nog är det väl ändå känt vid det här laget – och bekräftat av bland annat Ylva Johansson, EU:s kommissionär med ansvar för migration- och asylfrågor – att det rört sig om människor som getts visum och lurats till Belarus med löfte om att fritt kunna vandra in i EU? Det borde inte ha kunnat undgå någon. Människor, mestadels från irakiska Kurdistan verkade det som, hade betalt för flygbiljetter till Minsk och hotell några nätter vid ankomsten, för att sedan eskorteras till gränsen till Polen som de lovats att de fritt och utan tillstånd kunde vandra in i, och då befinna sig i EU. Det rörde sig om ekonomiska migranter som – vilket många själva bekräftade i intervjuer i olika medier – sökte ett bättre liv. Att det var synd om dem har inget att göra med att ukrainare flyr från brinnande krig i ett land som ligger relativt nära Sverige och som omfattas av det mycket ovanliga ”Temporary Protection Directive” som hela EU enats om.
Vidare ur den här ”rasism”-texten:
Ukrainska flyktingar beskrivs som i grunden annorlunda än människor med skyddsbehov från andra länder.
Kommentar: Läs min kommentar ovan. Texten fortsätter sedan med obehagliga skriverier om ”hår- och hudfärg” och ”mörka” respektive ”ljusa lockar”. Det är märkligt att människors yttre attribut så ofta dras fram och nämns i olika sammanhang i Sverige, inte minst mediala. Varför inte bara hålla sig till fakta (se beskrivningen av ordet enligt Svenska akademien ovan) och sluta upp att skriva texter om ”rasism” när sådan inte finns. Läser man Per Brinkemos text tidigare i detta långa inlägg, så får man en mer korrekt och begriplig bild av den situation som råder när EU för första gången har utlyst ”massflyktsdirektivet”.
Till sist detta citat ur artikeln i Aftonbladet:
Sverige har öppnat sitt hjärta med erbjudanden om gratis tåg, gratis buss och gratis tunnelbana till alla med ukrainska papper. Gratis resa över Öresundsbron, till och med gratis inträde på Leos Lekland. Rabatt på flyget, gratis boende. Privata kliniker lovar ukrainska passinnehavare både gratis sjukvård och fri tandvård, försäkringsbolag meddelar att ukrainska flyktingar medförsäkras i hemförsäkringen utan extra kostnad.
Kommentar: Det är väl alldeles utmärkt att ”Sverige har öppnat sitt hjärta” på det sätt som beskrivs! Alla vi andra som lever och bor här i fred och någotsånär frihet får betala själva, precis som vanligt. Ingenting tas alltså ifrån oss, inget förändras eller försämras för oss. Synd att skribenten inte hittar något bättre ord för detta än ”rasism” när det finns andra, betydligt mer passande och korrekta ord att ta till.
Reflektion: Hur kommer det sig att svenska medier inte skriver något om varför rika muslimska länder inte tar emot östortodoxt kristna kvinnor, barn och gamla som flyr från pågående krig? Ger dem skydd, boende, mat, kläder, dagersättning, sjukvård, skola och respekterar deras kristna tro? Varför tar de inte upp frågan om att dessa rika länder åtminstone borde ta emot människor från sitt närområde, som säger sig behöva skydd och som är av samma tro, ofta talar samma språk och även kommer från snarlika kulturer?
Slutkommentar: Det vore bra om man i Sverige kunde sluta att använda ordet ”rasist” i tid och otid. Det biter inte längre, det har ingen effekt när det så ofta används felaktigt och som ett slit-och-släng-ord, ägnat att svärta ner helt vanliga människor som inte på något sätt tänker eller agerar rasistiskt. Men som – helt naturligt – känner sig mer besläktade med personer från ett närliggande land med en kultur som är mer lik den egna. Oavsett hudfärg, mörka eller ljusa lockar.
Lästips
• En migga: “Jag minns med bävan första gången jag pratade med en beslutsfattare som inte förstod vad identitetshandling eller styrkt identitet är för något” – 25 januari 2010, Ur texten:
Ta identitet som ett annat exempel – de flesta på verket har med asyl att göra, fartblindheten har tyvärr blivit stor, och jag minns med bävan första gången jag pratade med en beslutsfattare som inte förstod vad identitetshandling eller styrkt identitet är för något. Beslutsfattaren där hade under sin tioåriga anställningstid på verket inte ens sett ett riktigt pass i någons ärende (sic!), än mindre förstod hon riktigt vad passets värde var.
• En migga: “Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mars 2014. Ur texten:
En migga: Det vi märker är att många “syrier” har dubbla medborgarskap. Många är även armenier. Sedan har också många levt i andra länder än Syrien de senaste åren och kommer alltså inte från ett land i krig. Vi har till exempel haft en hel del fall där personerna varit bosatta i Grekland under många år. Den ekonomiska situationen där gör att de utnyttjar möjligheten att få uppehållstillstånd – och försörjning – i Sverige med hjälp av sina syriska pass eller id-kort. Eftersom den grekiska asylprocessen inte fungerar tillfredsställande så skickar vi ju inte heller människor dit för att få sin sak prövad där. Alltså:
Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!
• En migga: “Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014. Ur texten:
De bor i Förenade Arabemiraten, i Libanon, Egypten, Grekland och så vidare. De utnyttjar bara möjligheten till ett uppehållstillstånd och på sikt ett svenskt medborgarskap, med alla dess fördelar, när den nu ges. Migrationsverket får ofta tips från landsmän som upprörs över detta. En del asylsökande berättar själva att de är bosatta utanför Syrien sedan flera år. Men då ska de väl nekas asyl och utvisas till dessa länder, tänker ni.
Nix, går inte.
Men Grekland är ju ett EU-land!
Nix, går inte.
Varför då?
• Frans Timmermans: “Över hälften av alla asylsökande inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl.” – 8 augusti 2016. Ur texten:
Att “en majoritet av dem som har tagit sig till Europa det senaste året” har gjort det “av ekonomiska skäl och inte från förföljelse”, det är vi ju ganska många som vetat länge. Och det har också talats och skrivits om det i andra länder. Det är bara i Sverige som denna vetskap av någon outgrundlig anledning inte har trängt in. Vare sig hos politiker i riksdag, regering, kommuner eller landsting. Inte heller hos Migrationsverkets generaldirektörer och ledningar under de senaste decennierna; där har man varit alldeles för slapp i den så viktiga asylhanteringen. För att inte tala om hur okunniga (eller ovilliga att ta upp saken) de flesta svenska journalister varit – och fortfarande är – när det gäller denna väl kända omständighet.
• En migga: “Vad gäller syrierna och dem som säger sig komma från Syrien, har det satts i system att många av dem får uppehållstillstånd som flyktingar, fastän de inte uppfyller kraven.” – 12 december 2016. Ur texten:
Vad gäller syrierna och dem som säger sig komma från Syrien, har det satts i system att många av dem får uppehållstillstånd som flyktingar, fastän de inte uppfyller kraven. Detta beror i sin tur på att det är generellt sett är betydligt enklare att skriva beslut som ger flyktingstatus.
• “Folkvandringarna behöver därför vara i lagom omfattning. Annars finns snart inget att folkvandra till här uppe i norr.” – 15 november 2020. Ur texten:
Widar Andersson, Folkbladet: ”Ju längre norr- och västerut vi kommer på jorden så är dessutom tillvaron alltmer rationell och upplyst. Religionen är en privatsak och jämlikheten mellan kvinnor och män är sedan länge en utvecklad och pågående strävan. Intresset bland svenska medborgare för att dras tillbaka till hederskulturer, häxbränningar, klansystem och religiösa makthavare bedömer jag som mindre än minimalt.”
• I bland annat Nederländerna och Finland “såg man det komma” redan för fem år sedan… – 3 mars 2021. Ur texten:
Widar Andersson, Folkbladet: ”Sakfrågan är att Sverige behöver en mycket stram och villkorad invandringsregim. Asylrätten är inte hotad. Många av de människor som kommit till Sverige från Mellanöstern och Nordafrika på senare år har passerat en rad länder på sin väg till Sverige. Det vi ser är således riktade folkvandringar till Sverige från icke-västliga regioner. Vi behöver en ny politik för att hantera detta på ett sätt som är bra för det svenska samhällets välstånd och välfärd. Det är sakfrågan.”