Hur gärna en del människor i Sverige än önskar och vill det, så har Sverige, trots visserligen svajande utlänningslagstiftning, inte infört rätt för människor från utomeuropeiska länder att att leva här enbar för att de är – eller säger sig vara – under 18 år. Det finns helt enkelt ingen sådan lag, ingen sådan rätt. Men det vägrar medlemmarna i de aktiva och aktivistiska nätverken kring de tiotusentals hitkomna afghanska unga männen (och enstaka kvinnorna) hårdnackat ta till sig. De respekterar inte processer och beslut genomförda av regeringens myndighet Migrationsverket och av migrationsdomstolarna. De anser att lagligt fattade beslut och avkunnade domar inte ska gälla och har byggt upp en mental mur som inga resonemang, inga förklaringar, inga lagparagrafer biter på. Det är deras åsikter, deras tyckanden, deras vilja som ska gälla och driver sin egen agenda med frenetisk energi år ut och år in.
Aktivisterna påstår i mängder av olika skrivelser, pressmeddelanden, Facebook-inlägg, debattartiklar att:
Trots att han var minderårig när han kom hit och alltså hade rätt till uppehållstillstånd fick han istället en uppskjuten utvisning.
Det de påstår är helt enkelt inte sant: att en person, enbart för att han var – eller sade sig vara men inte styrkte det – under 18 år gammal när han sökte asyl (= skydd) i Sverige, skulle ha rätt till uppehållstillstånd. Av åldersskäl, alltså. Det är en lögn som har upprepats länge och ihärdigt av dessa människor, som inte bryr sig om att det inte är sant. ”Upprepa en osann utsaga gång på gång på gång, hamra in den som om man hamrar i sten och till slut tror folk att det faktiskt är så”, verkar vara deras paroll. Men aktivisterna vet själva att det inte är sant att ”minderårighet” är detsamma som asylskäl som ger rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Det är ren desinformation de sysslar med – och sysslat med i många år – såväl gentemot allmänheten, okunniga medlemmar och följare i nätverken, medier som inte orkar läsa utlänningslagen (eller själva är aktivistiska och för vidare osanningar) och – inte minst – gentemot afghanerna som utan skäl/rätt befinner sig i Sverige.
Vidare ”glömmer” både aktivister och journalister och ibland också aktivistiska politiker och till och med lagstiftande riksdagsledamöter nästan alltid att påpeka den enkla sanningen att en persons eventuella skyddsskäl, enligt svensk och internationell lag, enbart prövas mot medborgarskapslandet (i dessa fall Afghanistan) och inte mot det land de lämnat (i dessa fall oftast Iran, men också Pakistan). Om unga män, som är afghanska medborgare, tar sig till Sverige och söker asyl så prövas således deras ansökningar mot Afghanistan, inget annat land. Och när många av dem hävdar att de aldrig varit i Afghanistan, eller att de har flyttat därifrån som barn, så står det ju tämligen klart att just de unga personerna med absolut största sannolikhet omöjligt kan ha några skyddsskäl gentemot Afghanistan. Har man inte vistats i sitt medborgarskapsland, inte flytt hit från det, så har man knappast några skäl att söka ”skydd” mot det i Sverige. Sådana personer har ingen som helst anledning eller rätt att söka sig till Sverige och ta till asylinstrumentet och vistas här på statens bekostnad genom många och långa, för staten dyra processer. Ivrigt påhejade av aktivister. Det är att missbruka asylrätten.
I ett av sina otaliga pressmeddelanden anger ett av aktivistnätverken att:
Migrationsverket har fråntagit dem (de afghanska männen) den juridiska rätten och möjligheten att omfattas av de lagar som tillkommit för att skydda just sårbara unga människor som kom ensamma till Sverige under 2015.
Så skriver de, trots att de vet dels det som anges ovan om att asylskäl prövas mot medborgarskapslandet och följande, som är stadfäst av den högsta instansen i Sverige när det gäller asyl- och migrationsfrågor, Migrationsöverdomstolen:
Dessutom: Enligt utlänningslagen gäller samma krav på att styrka sitt behov av asyl eller skydd för en minderårig asylsökande som för en vuxen.
Inget av dessa ”ensamkommande barn” har kunnat styrka sin ålder. Samtliga har haft möjlighet att genomgå åldersbedömningar på statens bekostnad. Har de inte medverkat till att det har kunnat göras sannolikt att de är minderåriga, ska de i lagens ögon betraktas som vuxna. Läs också texten Migrationsöverdomstolen i februari 2014: “Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig”, daterad den 9 november 2017.
Klicka på text- och bildruta för att läsa hela krönikan på Bulletins sajt.
Anosh Ghasri har tidigare varit enhetschef för kommunens boende för ”ensamkommande” i Hagfors. Här ett utdrag ur hans text i Bulletin den 25 januari 2021:
Jag och två kollegor, varav den ena boendets chef, stod runt ett bord. En ny ensamkommande hade anlänt till boendet. I ett noga övervägt ögonblick, när inga andra hörde, säger en av dem det som inte fick sägas högt på den tiden, att han var äldre, över 20 år. Ja, han var uppenbart överårig. Majoriteten av de boende var överåriga. Kulturen på boendet återspeglade dock det rådande narrativets begrepp; barn, ung, duktig, snäll, gullig, – ord som användes av chefen själv.
Situationen var inte exceptionell. Normen var att inte lita på sina ögon och inte yppa något om det uppenbara. Det som hände där och då var i all sin enkelhet illustrativ för hur vi tiger, låter oss tystas och går som katten kring het gröt i så kallade känsliga ämnen.
Läs också:
• Många år för sent börjar man kanske också i Sverige agera mot bedrägerier där unga män påstår sig vara ”ensamkommande asylsökande barn” men inte är det – 4 juni 2013. Ur texten:
21 juli 2008: I ett fall togs ett beslut tagits i samråd med enhetschefen om att den sökande inte var ett barn. Fast han påstod det. Han hade grå stänk i håret, saknade en hel del tänder och han hade ett beteende som inget barn eller ungdom har. Han var uppskattningsvis cirka 35 år. Men lik förbannat protesterade han och hävdade att han måste bedömas som varande ett barn tills verket bevisat motsatsen. I hans land grånar håret snabbt, man tappar tänderna och man bli vuxen i förtid.
23 juli 2008: Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.
6 juli 2009: Ett ”barn” som är 16-18 år måste väl ändå kunna avkrävas en sammanhängande, sanningsenlig berättelse och måste kunna visa upp någon handling som visar vem han är och varifrån han kommer etc. Daltandet hos oss har gått alldeles för långt och det är inte heller förenligt med lagen.
Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.
4 augusti 2009: Visserligen är ingenting enbart svart eller enbart vitt, men det som miggorna berättar i flera inlägg är att en majoritet av de ensamkommande unga 1) sällan har egna asylskäl, 2) inte alltid är så unga som de säger sig vara, 3) inte alltid kommer från det land de säger sig komma från och alltså inte är de som de säger sig vara samt 4) inte heller alltid talar sanning om sina döda eller försvunna släktingar (eftersom många återfinns eller återuppstår snabbt efter att den unge har fått permanent uppehållstillstånd, PUT).
22 december 2009: Från olika boenden kommer också uppgifter om hur dessa pojkar, som gentemot Migrationsverket vidhåller att de är helt ensamma i världen (utan att förklara vem som betalade smugglare och biljetter…), ringer hem till sina föräldrar eller andra släktingar i sina hemländer och berättar hur de har det och att det är så jobbigt att vänta på uppehållstillståndet. Personalen på boendena säger, att de vet vilka som ljuger och berättar falska historier för Migrationsverket. En del av dem anförtror sig åt personal som kommer från samma land eller behärskar deras språk och ofta hör också personal pojkarnas samtal hem till sina familjer. Personalen säger att det känns oerhört frustrerande att veta om lögnerna, men att de ”inte fått instruktioner om att rapportera sådant till Migrationsverket”! Man kunde ju tycka att det borde vara en självklarhet att människor, när de upptäcker bedrägeriförsök anmäler det till relevant myndighet, det gäller ju på alla andra områden…
28 mars 2010: Utgångspunkten när det gäller ensamma unga som kommer till Sverige, oftast i hopp om ett bättre liv, borde i stället vara att ge dessa ensamkommande barn tillfälliga uppehållstillstånd (TUT), samtidigt som man arbetar med att finna deras anhöriga. Det finns organisationer som kan hjälpa till: Röda Korset, Frälsningsarmén m.fl.
• Långläsning. Texter om “ensamkommande” med anledning av artikeln i danska Jyllands-Posten – 15 september 2019. Ur texten:
Jyllands-Posten, Danmark, den 13 september 2019:
400 asylbarn har sedan 2017 bedömts vara vuxna
I Danmark visar 70-80 procent av alla åldersbedömningar att de asylsökande i själva verket är vuxna. I Sverige har flera tusen skrivits upp i ålder. De danska myndigheterna upptäcker gång på gång att det inte överensstämmer med sanningen när asylsökande säger att de är barn. Enligt ordföranden för Föreningen för utlänningsrättsadvokater, Jytte Lindgård, finns det stora incitament till att säga att man är ett barn
• Riksdagsledamöter, regeringar, medier, aktivister har skadat både Sverige och dem de visat sin snedvridna “humanitet” – afghanerna utan asylskäl – 4 maj 2020. Ur texten:
Hur kommer det sig att efter decennier av enormt stor asylinvandring, Sveriges Television, den svenska Public Service-mediet som numera alla skattebetalare tvingas att finansiera, fortfarande inte väljer att rapportera allsidigt, sakligt och korrekt om just detta stora samhällsfenomen? En del av reportagen och intervjuerna skulle nästan lika gärna kunna var gjorda av någon i de aktivistnätverk som i mer än fyra år agerat natt och dag för att afghanska män utan asylskäl ska få uppehållstillstånd i Sverige. Använder sig Public Service-kanalerna Sveriges Television och Sveriges Radio av det material som dessa aktivistnätverk frikostigt, var och varannan dag, producerar, som underlag för sina inslag om den här gruppen?
Kommentar: Det finns mycket, som det av fullkomligt outgrundliga anledningar i åratal (inte sällan decennier) inte talats klarspråk om i Sverige. Som till exempel det som Anosh Ghasri tar upp i den krönika som länkas till ovan: ”Normen var att inte lita på sina ögon och inte yppa något om det uppenbara”.
Det borde inte behöva gå massor av år, kanske decennier, innan man talar klarspråk på samhällsnivå (regering, riksdag, andra aktörer) och i medierna om den sanslösa ”ensamkommande afghanska nästan vuxna och vuxna afghanska män”-cirkusen. Så som skett på den här sajten i hundratals texter sedan år 2007.