Läs först inlägget Om Delmis rapport ”De som inte får stanna” och ta del av rapporten som det finns en länk till i texten.
Aktivistnätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! som vill att alla afghanska män som sade sig vara ”ensamkommande barn” när de kom till Sverige 2015, ska få stanna här trots avsaknad av asylskäl, kommenterar Delmis rapport under rubriken:
Delmi-rapport: Varför är det så svårt att utvisa flyktingar?
Att antyda att det svåruppskattade antalet om cirka 300.000 före detta asylsökande sedan år 2000 skulle ha varit ”flyktingar” är en aning märkligt. Den som har fått avslag på sin asylansökan är inte ”flykting”. Ur Delmis rapport:
Sedan år 2000 har dock mer än 300.000 personer befunnits sakna asylskäl och därmed inte bara fått avslag på sin ansökan utan också beslut om att återvända. Mot den bakgrunden är det föga förvånande att återvändandefrågan fått stor uppmärksamhet i den offentliga debatten. Även om det är svårt att med säkerhet säga hur många av dessa som faktiskt har återvänt, tyder siffror från Migrationsverket på att omkring 60 procent av besluten har verkställts.
Det handlar alltså om personer som inte befunnits vara flyktingar, inte om att Sverige helt kallt velat utvisa 300.000 flyktingar. Och enligt ovan uppgifter i Delmis rapport så kan ca 120.000 av dessa, som inte är flyktingar, fortfarande uppehålla sig i Sverige (en del kan ha tagit sig till andra länder, ingen vet säkert). Aktivisternas fråga är således både oriktig och missvisande.
Aktivistnätverkets reflektioner är verklighetsfrämmande och verkar bygga på medlemmarnas egna, privata åsikter och tyckanden som stammar ur att de av svårförståelig anledning absolut vill att just de personer – till absolut största delen afghanska medborgare – som man länge envisades med att kalla ”ensamkommande barn”, ska bli kvar i Sverige. Alltså trots att de inte har beviljats uppehållstillstånd av vare sig Migrationsverket eller en migrationsdomstol.
Nätverket menar att bland annat följande är en del av anledningen till att dessa personer ”inte vill återvända” och inte respekterar svenska myndigheters beslut:
De som vuxit upp i Afghanistan har ofta personliga fiender, kanske nära släktingar, och saknar användbart nätverk.
Men aktivisterna vet att varken det faktum att att man har ”personliga fiender” eller att man saknar nätverk är skyddsgrundande, att sådana omständigheter inte ger rätt till asyl i Sverige.
Vidare framhåller aktivistnätverket att
De är shiamuslimer och hazara.
Men att man tillhör en viss etnisk minoritet i landet man är medborgare i, berättigar inte automatiskt till asyl i Sverige. Lika lite som det faktum att man är shiamuslim eller muslim med någon annan inriktning. Detta känner aktivistnätverket naturligtvis också till. Att en viss nationalitet eller etnisk grupp, i detta fall afghaner med hazarisk etnicitet, ska kunna omfattas av särregler i Sverige finns inget stöd för i svensk rättshistoria, såvitt känt. Att ansvarslösa politiker sjösatte den ytterst starkt kritiserade Nya gymnasielagen ät såväl orättvist som stötande och lagstridigt, eller i varje fall något som inte praktiserats i Sverige där alla – inte minst i enlighet med den annas alltid så viktiga värdegrunden – ska behandlas lika och därmed vara lika inför lagen.
Det är bland aktivisterna givetvis också känt att Afghanistans ambassadör i Sverige, Abbas Noyan, kommer från den etniska minoriteten hazarer. Precis som han, så är det också många hazarer som innehar höga poster både i och utanför landet. Bland annat så här säger ambassadören i sitt ”Message from the Ambassador” på ambassadens hemsida:
Today, Afghanistan enjoys equal rights for all groups, including the minorities, freedom of expression and assembly, the active participation of women in society workforce, and their protection from domestic abuse. Still, much more must be done to align Afghanistan with international standards.
Notera särskilt: ”Today, Afghanistan enjoys equal rights for all groups…”
Hela ambassadörens meddelande kan läsas här.
Fram träder inte precis en bild av att alla hazarer dör så snart de sätter sina fötter på afghansk mark, som det ihärdigt påståtts under lång tid. Inte heller har den sakliga och kunniga Expressen-reporten Magda Gad funnit att det finns fog för ett sådant påstående. Läs gärna frågorna från ”hjälpare” och andra samt hennes svar noga, klicka på bilden för att läsa texten:
Aktivistnätverket menar också att
De är barn, dvs under 18 år. De har gått i skola i Sverige, har svenska kompisar, betraktar sig som mer svenska än afghanska. De vet att Afghanistan är farligt, att de inte får gå i skolan, inte får gå ut, att någon bestämmer vem de ska gifta sig med (gäller även pojkar).
För det första så verkar nätverket uttryckligen för att ”Stoppa utvisningar av afghanska ungdomar!” och vet att dessa inte är ”barn” utan över 18 år gamla, ibland betydligt äldre och därmed vuxna. För det andra så är det faktum att någon är ett ”barn” inte asylgrundande. Inte heller att man ”känner sig svensk”. Lika litet som det nätverket också tar fram som ett skäl till att de här unga männen (och en del unga kvinnor) måste få stanna här, nämligen:
De vill välja sitt liv. Ungdomarna tagit åt sig av svenska värderingar och svensk livsstil. De kan välja livsåskådning, partner, yrke, livsstil.
Att man ”vill välja sitt liv” och har sökt sig till ett europeiskt land – Sverige – för att få göra det, ger inte rätt till asyl. Oavsett hur länge man hållit sig kvar här efter genomförd asylprocess och dito överklagande.
Aktivisterna har inte tagit ansvar och sett till att de unga som de så starkt ömmar för, respekterar svensk lag. När man fått sin sak prövad och dessutom har överklagat och fått ett slutgiltigt avslag på sin asylansökan, ska man lämna landet. Det säger lagen. Aktivisterna borde stötta dessa personer och uppmana dem att med allt de lärt sig under sin tid i Sverige i bagaget återvända på ett värdigt sätt, med det återvändandebidrag de då erhåller.
Läs också
• Migrationsverkets återvändandesambandsman i Kabul, Kjell-Terje Torvik: ”Det jag har sett hittills visar att det går att återvända till Afghanistan.” – 8 mars 2017.
• Det lever och bor 35 miljoner människor i Afghanistan. Det är inte ett land som alla hitkomna automatiskt har skyddsbehov gentemot. – 27 december 2017.
• Sveriges statsminister om asylsökande: ”De som har fått nej måste lämna landet.” – 7 april 2018
• ”De allra flesta utvisade afghaner möts av sina familjer, vårt mottagningscenter i Kabul står tomt.” – 31 augusti 2017.
• Val 2018. Det finns enligt Terje Torvik en mur av motvilja mot att ens tänka på ett nytt liv i Afghanistan hos många asylsökande. Och ofta förstärker de sökandes nätverk i Sverige dessa tankar. – 5 juli 2018.
• När blir aktivistnätverk samhällsskadliga i stället för positiva humanitära krafter? Och vems är egentligen ansvaret för att svenska lagar upprätthålls och efterlevs? – 10 juli 2019
• Nej, afghaner dör inte när de återvänder till Afghanistan efter att ha fått asylavslag i Sverige! – 4 oktober 2019.
Och:
Klicka på textrutan till vänster för att läsa texterna.
21 sidor med texter om dem som sade sig vara, eller var, ”ensamkommande minderåriga asylsökande” från åren 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017.