Klicka på textrutan för att komma till Linköpings universitets sida för Asylkommissionen.
I sökandet av diverse uppgifter på nätet, kom jag av en slump in på en Facebook-sida för något som kallar sig Asylkommissionen och som jag inte hade hört talas om. På sajten informeras om att det hela började som ett samarbete mellan Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR och kommissionen presenterar sig så här:
På Facebook-sidan finns en video från förra året (det anges att den publicerades för ”8 månader sedan”). Jag hade inte tänkt se/lyssna på hela videon, men efter att ha hört de första minuterna bestämde mig för att göra det och lyssnade på hela sändningen om 45 minuter, efter att ha hört personen som inleder videoinspelningen säga följande, alldeles i början:
För tre år sedan stiftades en lag i Sverige som har kommit att få väldigt stor betydelse för vårt samhällsliv och för tusentals svenskar, många tusentals svenskar, som inte ger sig… eller aldrig fått ge sig tillkänna eller fått visa sig, men som det har gripit djupt in i deras liv.
Jag kunde inte förstå vilka svenskar hon syftade på som ”inte har fått ge sig till känna, inte fått visa sig”. Kallade hon de asylsökande för ”svenskar” eller talade hon om svenskar? Men varför/hur skulle svenskar ”aldrig ha fått ge sig till känna, aldrig visa sig?” Det här märkliga uttalandet gjorde att jag tittade och lyssnade vidare.
Videon kan ses här:
Publicerat av Asylkommissionen Tisdag 18 juni 2019
Det visade sig att denna Asylkommission finns på Linköpings universitet och att den bland annat finansieras genom bidrag från Hugo Stenbecks Stiftelse (beloppet inte specificerat) och ett statligt bidrag på 1,4 miljoner kronor för sitt forskningsprojekt ”om asylsökandes rättssäkerhet”. Asylkommissionen samarbetar med ”ett antal frivilligorganisationer”.
Det är olustigt att tid, statliga pengar =skattemedel), kraft och energi i det svenska samhället går till att underminera Migrationsverket och migrationsdomstolarna som är de instanser som har till uppgift att utreda om asylsökande enligt gällande lag bör beviljas asyl/skydd eller inte. Väldigt många verkar anse att tyckare och kännare är bättre lämpade att avgöra vilka som ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
Utgångspunkten ter sig vara att den som en gång lyckats ta sig till Sverige ska beviljas uppehållstillstånd och därefter automatiskt också ha rätt till livslång skattemedelsbekostad försörjning i Sverige. När man läser och lyssnar på vad Asylkommissionens företrädare skriver och säger om sin forskning så låter det så. Mer än som att en objektiv granskning av hur asyl- och migrationsområdet utvecklats och faktiskt ser ut kommer att ske, trots tal om ”tvärvetenskaplighet” och ”48 experter” etc. En ärlig, hederlig och objektiv – med stark betoning på ”objektiv” – granskning av asylområdet kan ingen ha något emot. Men efter att ha läst och lyssnat på Asylkommissionen är det inte lätt att tro att det kommer att bli en sådan.
Så här säger Anna Lundberg, professor i välfärdsrätt på Institutionen för samhällsvetenskap och välfärdsstudier (ISV) vid Linköpings universitet:
Ökande hemlöshet, psykisk ohälsa, familjesplittring och utvisningar med inslag av våld. Den sortens rapporter är återkommande till volontärer som möter asylsökande i Sverige. Mycket talar för att det har skett förskjutningar i grundläggande rättsprinciper som redan har lett till allvarliga konsekvenser. Det krävs en genomlysning med vetenskaplig förankring för att förstå hur detta gått till och för att undvika en ännu värre situation Mycket talar för att det har skett förskjutningar i grundläggande rättsprinciper som redan har lett till allvarliga konsekvenser. Det krävs en genomlysning med vetenskaplig förankring för att förstå hur detta gått till och för att undvika en ännu värre situation.
För att, som Anna Lundberg skriver: ”undvika en ännu värre situation” har jag själv under lång tid förespråkat att frivilliga och aktivister tar ansvar för att upplysa dem de stödjer under asyltiden om ,att när man i två lagreglerade asylprocesser (Migrationsverket + migrationsdomstol) fått avslag på sina asylansökningar så måste man lämna Sverige. Inte som idag då aktivistnätverk och allehanda ”goda” människor snarare uppmuntrar personer uran asylskäl att stanna kvar och ”kämpa för att få stanna” i stället för att respektera migrationsdomstolarnas lagakraftvunna beslut. Dessa ”hjälpare” borde inse att deras i sammanhanget ansvarslösa agerande bidrar till just ”ökande hemlöshet, psykisk ohälsa, familjesplittring och utvisningar med inslag av våld”, som Anna Lundberg talar om. Mängder av problem uppstår när man stannar olagligt i Sverige efter avslutad asylprocess.
Att ”det har skett förskjutningar i grundläggande rättsprinciper som redan har lett till allvarliga konsekvenser” är alltså till mycket stor del för att hjälparna, aktivisterna själva av någon anledning inte accepterar att människor efter två asylprocesser ska lämna landet, utan agerar aktivistiskt för att de ändå ska bli kvar. De bidrar därmed helt klart själva till just de konsekvenser de pekar på.
Varför ser man inte bara från statens sida till att lagar och regler efterlevs och att det inte beviljas statliga bidrag till verksamheter som aktivt faktiskt agerar så att de i praktiken motarbetas?
https://www.facebook.com/asylkommissionen/videos/2056886981284118/
Professor Anna Lundberg säger i videon att:
Det finns stora brister i rättssäkerheten. Människor fastnar i limbosituationer som innebär att inte beviljas något uppehållstillstånd och inte heller kunna lämna Sverige eller Europa på laglig väg.
Att de ”inte kan lämna Sverige eller Europa på laglig väg” är ett osant påstående.
Alla (det finns undantag men då träder bestämmelser om ”verkställighetshinder” in) som får avslag på sina asylansökningar kan lämna Sverige. Deras hemresor betalas av svenska staten om de inte har egna medel och återvändande till Afghanistan, Centralafrikanska Republiken, Demokratiska Republiken Kongo, Elfenbenskusten, Eritrea, Irak, Jemen, Liberia, Libyen, Mali, Sierra Leone, Somalia, Staten Palestina, Sudan, Sydsudan, Syrien, Tchad ges återetableringsstöd. Stödet är 30.000 kronor för personer över 18 år som återvänder (läs mer om belopp för familjer och om ytterligare stöd på Migrationsverkets sajt).
Här kan det vara på sin plats att än en gång påminna om vad dåvarande migrationsminister Heléne Fritzon, som framförde regeringens bestämda hållning i frågan, sade den 1 oktober 2017 i SVT Agenda. Såvitt känt är det fortfarande regeringens hållning.
Läs också:
• När blir aktivistnätverk samhällsskadliga i stället för positiva humanitära krafter? Och vems är egentligen ansvaret för att svenska lagar upprätthålls och efterlevs? – 10 juli 2019. Ur texten:
Man måste med största tänkbara tydlighet informera i första hand dem det gäller – afghanerna – att de inte får stanna i Sverige. Att de har fått avslag och det finns ingen rätt och möjlighet att få ännu en process i samma ärende. Och att svensk lag gäller. I andra hand måste också aktivisterna fås att förstå att vad de sysslar med i namn av ”goda hjärtan” och ”humanitet” inte hjälper utan snarare skadar både dem som ska lämna Sverige och Sverige och svenskarna.
I ovanstående inlägg finns ytterligare ett antal länkar till andra, i sammanhanget relevanta texter.