Klicka på textrutan för att läsa texten på Hufvudstadsbladets sajt.
Jan Kjellberg tillhörde det så kallade Svenska frivilligkompaniet, vars medlemmar kämpade vid Jandeba på Svirfronten 1942–1944 och senare på Karelska näset under storstriderna sommaren 1944. Det officiella namnet var Avdelta kompaniet/IR 13. När Kjellberg anlände till fronten 1942 var han endast 18 år gammal och var i Sverige stamanställd vid Gotlands infanteriregemente (I 18).
Minnen från mina möten med Jan-Erik Kjellberg (som var det namn jag lärde känna honom under) har jag dokumenterat här:
Möte 1
• Finland. Specialvisning av storfilmen Okänd soldat. – 30 november 2017. Ur texten:
Under föreställningen satt jag bredvid en mycket gammal man som jag bara hade hunnit nicka ett “god dag” åt innan filmen började. Jag tittade på honom ibland i smyg för att se om han somnat, men det hade han inte. Han satt blickstilla med händerna i knäet genom hela filmen och följde med allt som hände. När filmen var slut och publiken hade applåderat var det ovanligt tyst i salongen. Inte det vanliga sorlet utan det var som om många var försjunkna i egna minnen och tankar; att människor var starkt gripna av vad de sett rådde det inga tvivel om. Jag vände mig mot mannen som satt kvar bredvid mig och frågade om han var en av dem som stred i det krig vi just sett skildras i filmen. Han nickade.
Jag frågade: “Oletko suomalainen? Oletko sotaveteraani?” (Är du finländare? Är du krigsveteran?”) eftersom det ju var det mest troliga. Men hans svar var en lätt skakning på huvudet och ett korthugget “svensk”. Det visade sig att han hade deltagit i Svenska Frivilligkompaniet 13 december 1942 – 26 september 1943 och fyllt 21 år den 26 mars 1943. Jag blev både glad och rörd, jag klappade honom på armen och sa att jag själv och alla finländare är oändligt tacksamma för att han, som inte alls hade behövt det, ställde upp för oss och var beredd att offra sitt liv. Hans namn var Jan-Erik Kjellberg.
Möte 2
• Självständighetsdagen. Oväntat möte med den svenske Finlandsveteranen igen. – 7 december 2018. Ur texten:
En av dem som jag blev gladast att träffa på Finlands ambassads mottagning på Självständighetsdagen, var en liten, gammal man. Jag såg honom genast när jag kom in i en av de vackra salongerna i residenset på Västra trädgårdsgatan: finlandsveteran Jan-Erik Kjellberg, 94. Svensken som 13 december 1942 – 26 september 1943 , 20 år gammal, deltog i försvaret av Finland som medlem av Svenska Frivilligkompaniet.
Han satt där i en fåtölj och såg nöjd och belåten ut.
———-
På presentbordet, ligger Jan-Erik Kjellbergs bok Barnet som ingen ville ha bredvid boken om Marskalken av Finland, Carl Gustaf Mannerheims liv, av Dag Sebastian Ahlander.
Möte 3
• Finland. Självständighetsdagsmottagning och två krigsveteraner – en svensk och en finländare. – 7 december 2019. Ur texten:
I år liksom förra året på mottagningen och året dessförinnan på förhandsvisningen av den tredje och mest storslagna filmatiseringen av Okänd soldat (kan ses i full längd på HBO) träffade jag den svenske krigsveteranen Jan Erik Kjellberg. Nästa gång han fyller år blir han 96.
En ny bekantskap bjöds jag också på: Kurt Antskog, finlandssvensk krigsveteran boende i Stockholm. 96 år fyllda. Han berättade lite om var han stridit och när han hörde mitt namn – Wager – så berättade han om en man han hade träffat som hette Päkki, en förfinskning av det svenska efternamnet Bäck, som pratade om släkten Wager i Viborg, som hade en trävarufirma. Kurt Antskog undrade om jag kände till den. Ja, det gjorde jag förstås eftersom det var min farfar Sören och en av hans bröder, Uno, som då bodde i Viborg. Där ägde de skogar och ett sågverk och sysslade med export av trävaror. Att världen kan vara så liten!
Det var både en glädje och en ära att få träffa dig och lära känna dig lite. Tack och vila i frid, Jan-Erik!