På Finlands ambassadör Liisa Talonpoikas residens i De Geerska palatset på Västra trädgårdsgatan, hölls, som vanligt, mottagning för inbjudna personer från olika delar av samhället på Självständighetsdagen den 6 december. Trakteringen var delikat: små rågkrutonger med hummus (!), små trudelutter med ädelostcréme med glögginkokta  päron, små sandwichar med kallrökt lax, små karelska piroger med äggsmör, köttbullar, cocktailtomater, clementiner, små chokladkakbitar med vispgrädde. Ädla drycker med och utan alkohol. Och gästerna var väldigt många. Stundtals var det riktigt trångt. Men trevligt att så många ville komma och fira Finlands självständighetsdag, god stämning och väldigt blandad gästkompott!

I år liksom förra året på mottagningen och året dessförinnan på förhandsvisningen av den tredje och mest storslagna filmatiseringen av Okänd soldat (kan ses i full längd på HBO) träffade jag den svenske krigsveteranen Jan Erik Kjellberg. Nästa gång han fyller år blir han 96.

Läs mer om honom via länkarna i stycket ovan.

En ny bekantskap bjöds jag också på: Kurt Antskog, finlandssvensk krigsveteran boende i Stockholm. 96 år fyllda. Han berättade lite om var han stridit och när han hörde mitt namn – Wager – så berättade han om en man han hade träffat som hette Päkki, en förfinskning av det svenska efternamnet Bäck, som pratade om släkten Wager i Viborg, som hade en trävarufirma. Kurt Antskog undrade om jag kände till den. Ja, det gjorde jag förstås eftersom det var min farfar Sören och en av hans bröder, Uno, som då bodde i Viborg. Där ägde de skogar och ett sågverk och sysslade med export av trävaror. Att världen kan vara så liten! Här är en liten inspelning som gjordes i sorlet bland de hundratals gästerna. Man hör nog ändå efter ett tag ganska tydligt vad som sägs.

Klicka på notsymbolen för att komma till ljudfilen och höra Kurt Antskog berätta.

“Vi ses igen på Självständighetsdagen nästa år”, lovade vi varandra, Jan Erik, Kurt och jag.