En anställd vid ett HVB för ensamkommande minderåriga:
Jag läste artikeln angående Laholms planering kring att ta emot barn från 16 upp till 25 år – “…åtta flyktingbarn i åldern 16 till 25 år…”. Ja, vad säger man? Är det ett felskrivet av reportern? Är det som en av miggorna skrev i texten som länkas till här ovan: ett smart sätt att förlänga åldern till 25 år för att säkerställa ersättning, som ändå inte kommer att funka då Migrationsverket ersätter upp till 21 år? Jag vet faktiskt inte, men det lutar mot att kommunerna kommer att strida hårt för att behålla ersättningen.
Låt oss säga att det finns 800 HVB som tillsammans tar emot 2500 ungdomar (snarare mer). Vid ett införande av ålderstest för alla som inte visar id-handlingar, minskar asylansökningarna från ”barn” till 700 eller färre per år. Då ser man tydligt hur många anställda och arbetslösa kommunerna kommer att få. Det är en sak. En annan är det överskott som kommunerna får av ersättningen genom att hålla lönerna nere för de anställda. Ett överskott som kommunerna kan föra över till andra verksamheter som har ett underskott, t.ex vård av vuxenmissbruk eller placeringar av ungdomar med psykosociala problem i andra kommuner som kostar 3.000 – 5.000 kronor per dygn.
Ett HVB i min kommun gick enligt lokala medier 6 miljoner kronor i vinst det första året. De pengarna argumenterade lokala politiker fram och tillbaka om. Det är mycket pengar och definitivt en anledning till att vilja behålla ersättningen. Det är också den enda anledningen att man utökar platserna på varje boende, men behåller samma antal anställda som febrilt försöker hålla boendet flytande. Ja, det handlar om pengar i min kommun. Det finns ingen annan anledning till att man utökar platserna samtidigt som man tvingar personal att jobba mer för samma lön.
Men nu har fasaden rämnat. Lex Sara-anmälningarna rullar in på löpande band. Chefer sitter i möten och funderar vilken personal som gjort fel. Någon kommer att offras så att pengarna kan fortsätta att rulla in till kommunen.
Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket – En migga: “Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal skrattar åt oss.” -då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son. Miggan kan vara lugn, det är inte hånfulla skratt utan troligtvis nervösa/frustrerande skratt och ett tydligt tecken på ett HVB utan distans till det de gör. Väldigt troligt att personalen på det hemmet har gått över en gräns och blivit kompis med de boende, vilket enbart handlar om felrekryteringer och noll ledarskap av föreståndaren.
Men miggorna bör också förstå varför man skrattar istället för att kontakta Migrationsverket: Det finns inget anonymt sätt att förmedla beteenden och oro över ålder till Migrationsverket, vilket är ett måste för personal på ett HVB!
Kommentar: Detta är en anställd, vid ett HVB-boende som berättar om hur det går till i en kommun. Var och en med minsta fantasi och inlevelseförmåga kan tänka sig hur många andra anställda vid hur många andra HVB i hur många andra kommuner som kan berätta identiska historier.
Konstaterande: I Finland visade sig 65 % av alla asylsökande som sa sig vara minderåriga, inte vara under 18 år. Överfört på Sverige – vilket inte på något sätt är orimligt, tvärtom – skulle det innebära att av dem som kommit hittills i år, 1467 (en ökning med 52 % jämfört med samma period förra året), skulle ca 515 bedömas faktiskt vara minderåriga; 952 skulle inte bedömas vara minderåriga.
Undring: Vad säger regeringen, riksdagen och allmänheten/skattebetalarna om att en kommun på ett enda kommunalt boende ”tjänar” 6 miljoner kronor på personer som söker asyl i Sverige och säger sig vara under 18 år?