OBS! Den 30 mars, dagen efter att nedanstående skrevs, inkom från Migrationsverket en förklaring och ett påpekande om att jag inte förstått deras statistik rätt. Därför har jag givetvis lagt ut Migrationsverkets förklarande informationen och statistiken på bloggen, så att alla kan ta del av verkets egna kommentarer.
I ett tidigare blogginlägg – Hur många ensamkommande barn och unga asylsökande har egna asyl- eller skyddsskäl? – redovisade jag för en del frågor jag ställt till Migrationsverket med anledning av att Luciano Astudillo påstått att: “Det är väldigt få ensamkommande barn som inte har asylskäl”.
Följande – inte helt förklarande men ”good enough” – uppgifter kommer från Migrationsverket
2008 avgjordes 1.481 asylärenden gällande ensamkommande unga asylsökande. 30 % av dem fick stanna. Men endast 178 av dem ansågs ha flyktingstatus. Övriga 306 fick stanna p.g.a. synnerligen ömmande omständigheter (som alltså inte har att göra med asyl eller behov av skydd).
2009 hade antalet ensamkommande asylsökande – jämfört med 2008 – ökat med 200 till 1.682 och hela 50 % av dem fick stanna i Sverige. Nu ansågs hela 633 ha flyktingstatus och 209 fick stanna p.g.a. synnerligen ömmande omständigheter (som alltså inte har att göra med asyl eller behov av skydd).
2009 avgjordes 228 ärenden där de sökande hävdat verkställighetshinder. I endast 12 av dessa fall konstaterades att det förelåg verkställighetshinder, i 216 fall ansågs hinder för verkställighet av utvisning inte föreligga.
Vilka de ”särskilt ömmande omständigheterna” var, som gav 306 asylsökande unga rätt att stanna 2008, och 209 år 2009, framgår inte. Inte heller framgår det av statistiken varför ökningen av minderåriga som gavs flyktingstatus var så stor från år 2008 till 2009. Men så här ser den statistik ut som finns.