En text i en serie texter som kommer att publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt (!) sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Läs först den viktiga texten med den långa rubriken: Val 2018. Migrationsverket till regeringen: ”För det fall det lägre beviskravet sannolikt ska gälla bör det tydligt framgå vilken avvägning som har gjorts i förhållande till statens intresse av att veta vilka personer som beviljas tillstånd att vistas i landet.” – 17 februari 2018.
Läs regeringens lagrådsremiss Ny möjlighet till uppehållstillstånd Ju2018/00750/L7 här. Noteras bör att remissinstanserna fick mindre än tre veckor på sig att dels sätta sig in i det komplicerade lagförslaget; dels inkomma med sina remissvar… Men enligt den här regeringen kan vissa stora och kostnadskrävande och lagstridiga frågor tydligen slarvigt hastas igenom, medan andra får ta orimligt lång tid och utreds intill förbannelse, ibland rentav så lång tid att de blivit inaktuella när man äntligen är klar. I det här fallet är det helt orimligt att endast ge knappa tre veckor för de berörda remissinstanserna att besvara lagrådsremisserna. Nästintill en omöjlighet. Och det vet regeringen förstås… Dock har, som tur är, den remissinstans med det absolut största kunnandet på området inkommit med sitt högst kompetenta och för regeringen förödande svar, alltså Migrationsverket (läs alltså inlägget som länkas till ovan).
Förutom remissvaret från Migrationsverket, som kan läsas om i texten som länkas till ovan, har hittills följande fyra remissvar gällande lagrådsremissen Ny möjlighet till uppehållstillstånd Ju2018/00750/L7, kommit in till regeringen:
Asylkommittén i Gävleborg (som inte finns med på regeringens remisslista). Ett nästintill respektlöst fult och illa skrivet ”remissvar” som dessutom inte ens är daterat. Ur texten:
Klicka på bilden för att läsa texten.
I november tändes hoppet hos många ungdomar som känt sig förtvivlade över att deras kamp för ett liv undan en obarmhärtig verklighet inte fått gehör hos det officiella Sverige. En ny möjlighet att få stanna genom gymnasiestudier eller arbete kom upp som förslag till ny lag för ensamkommande vilka fått vänta orimligt länge på beslut. Gott så, men i förslaget ligger tidsbegränsningar som känns orimliga.
—————
Att satsa på dessa ungdomar är alltså en mycket snabb och god investering. När TT 180130 kommenterade lagförslaget angavs enbart kostnader för förslaget för att under enstaka år täcka boende, skolkostnader och studiestöd. Hur mycket kostar inte en i Sverige född individ samhället innan vederbörande blir produktiv?
Kommentar: Ett oseriöst remissvar, mer av ett brev från människor som går helt på känsla och inte ens har förstått vad ett remissvar gällande ett lagförslag är för något. ”Hopp och förtvivlan”, ”kamp”, ”obarmhärtig verklighet”, ”…känns orimliga”. På vilket sätt kommenterar detta det lagförslag som regeringen lagt? Och den här meningen är så absurd att den inte kan tas på allvar och därför inte ens behöver kommenteras, var och som läser den kan ju tänka själv: ”Hur mycket kostar inte en i Sverige född individ samhället innan vederbörande blir produktiv?”.
Halmstads kommun meddelar kort och gott att:
Klicka på bilden för att läsa texten.
Med anledning av den korta remisstiden har Halmstads kommun inte möjlighet att yttra sig över rubricerad remiss.
Kommentar: Klart och tydligt, rakt och enkelt. Och fullt förståeligt.
Justitieombudsmannen, JO, har svarat ungefär som Halmstads kommun:
Klicka på bilden för att läsa texten.
Riksdagens ombudsmän avstår från att yttra sig över utkastet till lagrådsremiss.
Kommentar: Lika klart och tydligt, rakt och enkelt och lika fullt förståeligt som i Halmstads kommuns fall.
Med så oerhört kort tid för remissvar, för att regeringen (läs Miljöpartiet) vill baxa igenom det hafsiga lagförslaget, vet den att de flesta inte hinner ge ingående och genomtänkta svar. Att Migrationsverket på 12 A4 sidor har smulat sönder lagförslaget är av mycket stor vikt för rättssäkerheten. Det remissvaret kan omöjligt viftas bort av regeringen och måste få dem som hafsat fram lagförslaget – eller andra runt omkring dem – att förstå att det här går bara inte. Så här stiftar man inte lagar i en demokratisk rättsstat.