En migga skriver:

GD:s (generaldirektörens) vision lyder: Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.

Då ska GD först få två knäppar på näsan: dels tillhör han ett parti (Socialdemokraterna) som i decennier motsatt sig arbetskraftsinvandring;  dels har han valt ett valspråk som bara retar upp större delen av hans personal.

Prövning av asyl och andra och skyddsskäl har inte ett smack med globalisering att göra – såvida nu inte vår GD i själ och tanke närmat dig de ”hjälpare ” som tycker att asyleriet ska vara en täckmantel för totalt fri rörlighet, där det gäller ekonomiska och sjukvårdsmässiga skäl.

Sedan ska vi se hur verket deltar i globaliseringen. De delar av verket som hanterar detta finns i Verksamhetsområde Besök, Bosättning och Medborgarskap (BBM). Och hur stort engagemang har vår GD där?

Verkets rättschef och rättsenhet kan vi förresten avskriva direkt, för de vaknar bara till liv om det gäller asylfrågor. Rättsenheten, som snart har funnits i fem år, har inte lyckats samla ihop sig till ett enda s.k. vägledande beslut som gäller den globala migrationen! Jag såg också i deltagarförteckningen till en av de ansvariga samordningsgrupperna att rättsenhetens representant lyckats hålla sig borta från alla möten utom två under fyra års tid. Starkt jobbat!

Vad gäller resten så håller den väl sammanhållna medborgarskapsenheten hög klass. Likaså de enheter som arbetar med arbetstillstånd, egna företagare, gäststuderande och viseringar. De är små, lite ”egna” och specialiserade med hög profil i rättstillämpningen.

Sedan har vi de riktiga sorgebarnen: resten av tillståndsenheterna. De är numer 20 stycken, spridda över landet. De ska exempelvis hantera familjeanknytning. Och då ser vi helt plötsligt följande:

– De viktigaste avsnitten i Migrationsverkets egen handbok är inte uppdaterade på tre år.
– Det finns en intern kurs som heter Rättsregler, som översiktligt (sex utbildningsdagar) behandlar tillståndsprövningen.
– Det finns ett bristfälligt underlag i LIFOS (Migratinsverkets samlade länderinformation) om andra länders familjelagstiftningar, som i bästa fall kan kallas för undermåligt.
– Det finns på papperet en intern kurs som heter Internationell familjerätt. Den kursen har aldrig hållits, den har inga lärare och ingen kursplan. Men jag förstår att den är fin att visa upp på en powerpoinbild om någon intresserad politiker hör av sig.
– Det finns ingen intern kurs som handlar om bevisfrågor och bevisregler. Jo, det finns en, men den riktar sig mot processande i domstol och är nästan oanvändbar för den vanlige handläggaren.

Summan av kardemumman är att här kan ungefär 1 av 5 den utländska familjerätt som ligger på bordet, och 1 av 10 kan de internationella regler som styr detta. Därför fanns det ansvariga chefer på verket som under en längre tid hade avskaffat de mest tvingande av alla tvingande reglerna på familjerättens område, nämligen adoptionsreglerna: kompetensen var inte högre. Kompetensen är så svag att ytan lätt går att skrapa bort. Exempelvis kan folk i en samordningsgrupp sitta och säga att fullmaktsäktenskap erkänns i Sverige, när den som bara är aldrig så lite läskunnig vet att så inte är fallet. De vanligaste meningarna på en tillståndsenhet börjar med ”jag tror…” eller ”jag tycker…”.

Men som ordspråket säger: ”Som man sår får man skörda”. Har cheferna inte större intresse än så för den globala migrationens innehåll så blir det också så här. Det är inte innehållet som räknas, bara antalet beslut. Och då går det som det går.

Migrationsverkets verkliga lotterienhet sitter inte på asylenheterna, den sitter på tillståndsenheterna. Och enda anledningen till att det här lotteriet inte pryder löpsedlarna är att debatten bara är intresserad av ”asyl”.

© Denna blogg.