Klicka på textrutan för att lyssna på inslaget.
I Studio Ett i Sveriges Radio diskuterades den 19 september fallet med 20-personersfamiljen i Nacka – läs först texten ”Vi ska bygga Sverige svagt!” – om köp av bostadsrätter i Storstockholm till ”nyanlända” – men mer utifrån ett månggiftesperspektiv. Det var ett bra inslag ur just det perspektivet.
Viktigt i sammanhanget – och något som jag trodde att man vid det här laget kände till – är Migrationsöverdomstolens (MiÖd) starka utslag gällande just månggifte som gavs den 19 december 2016, verkade komma som en överraskning för samtliga utom för Göran Lind, professor i civilrätt, som nämnde domen som om den var en självklarhet. Jag minns att när jag själv läste den så tyckte jag att den var ovanligt rak och tydlig för att gälla den grupp så många i Sverige har så oerhört svårt att förhålla sig korrekt och lagenligt till: asylinvandrade.
Målet har rubriken: Det finns förutsättningar att vägra uppehållstillstånd då två makar samtidigt söker uppehållstillstånd på grund av anknytning till samme make.
MiÖd inleder med att hänvisa till ett antal rättsfall så som:
• Europadomstolens avgörande den 28 maj 1985 i mål Abdulaziz Cabales och Balkandali mot Storbritannien (9214/80; 9473/81; 9474/81)
• Europadomstolens avgörande den 4 december 2012 i mål Butt mot Norge (47017/09)
• Europadomstolens avgörande den 10 juni 2010 i mål Jehovas Wittnesses of Moscow mot Ryssland (302/02)
• Den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheternas beslut den 29 juni 1992 R.B. mot Storbritannien (19628/92)
och fortsätter att referera fallet, som börjar:
TD respektive KK är båda gifta med samme man, som beviljades permanent uppehållstillstånd i Sverige i juni 2014 som alternativt skyddsbehövande. I september 2014 ansökte båda kvinnorna om uppehållstillstånd på grund av anknytning till maken. Som medsökande fanns barnen från TD:s respektive KK:s äktenskap med honom. Såväl TD som KK lämnade samtycke till att barnen bosatte sig hos maken/fadern i Sverige.
Referatet är långt och kan läsas av var och en själv genom att gå till texten via en länk i slutet av inlägget. Ytterligare ett stycke ur referatet lyder:
Mot bakgrund av det starka samhällsintresse som ligger i att motverka månggifte och med beaktande av att TD och KK själva har medgett att deras barn bosätter sig hos fadern i Sverige kan de överklagade besluten inte heller vid en avvägning anses strida mot artikel 8 i Europakonventionen. Det kan för övrigt ifrågasättas om familjekonstellationen som sådan överhuvudtaget är skyddad av konventionen.
MiÖd yttrade i fråga om vad målen gäller:
Två kvinnor gifta med samme man har samtidigt ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till maken som sedan tidigare är beviljad permanent uppehållstillstånd i Sverige. Frågan i målen är om det i en sådan situation finns förutsättningar att vägra kvinnorna uppehållstillstånd på grund av att anknytningspersonen redan är gift.
Vidare beskriver MiöD tillämpliga bestämmelser och skriver om vad Utlänningslagen respektive Familjeåterföreningsdirektivet säger. Domstolen går vidare till förarbetena och Europakonventionen – allt kan läsas i referatet av målen nr UM10066-15 och UM10067-15 som alltså handlar om två kvinnor som sker uppehållstillstånd i Sverige på anknytning till samme man som de båda är gifta med i sitt hemland. Under just rubriken Europakonventionen redogörs i korta drag för de fyra rättsfall som nämns i början.
Härefter följer MiÖds bedömning. I den sägs bland annat:
Bestämmelserna i utlänningslagen som begränsar möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd för familjeåterförening i polygama hushåll har sin grund i demokratiska principer som handlar om att skydda både kvinnors och barns rättigheter. Vid den avvägning som ska göras enligt 5 kap. 17 a § tredje stycket utlänningslagen måste det således beaktas vad det skulle innebära för andra personers fri- och rättigheter om TD och KK, trots att de avser att leva i ett polygamt äktenskap, inte vägras uppehållstillstånd. Som redan anförts är den aktuella situationen mycket närliggande den som är avsedd att träffas av det förbud mot att bevilja uppehållstillstånd vid polygama äktenskap som anges i 5 kap. 17 b § utlänningslagen. Det finns således även i detta fall ett mycket starkt intresse av att vägra uppehållstillstånd.
Enligt Migrationsöverdomstolens bedömning väger vad som kommit fram om TD:s och KK:s enskilda förhållanden inte tyngre än intresset av att förhindra månggifte.
Frågan är då vilken inverkan principen om barnets bästa i 1 kap. 10 § utlänningslagen bör få för frågan om TD och KK ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Som nämnts tidigare har till följd av kvinnornas medgivande samtliga barn fått uppehållstillstånd här och barnen bor tillsammans med sin far. Det som nu ska bedömas är om två kvinnor som är gifta med samme man ska beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till honom. Vid bedömningen av den frågan anser Migrationsöverdomstolen att barnens bästa väger mindre tungt än samhällets intresse av att motverka månggifte.
Efter dessa starka och tydliga uttalanden skriver MiÖd:
Därefter återstår att bedöma om ett beslut att inte bevilja TD och KK uppehållstillstånd skulle innebära ett brott mot rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.
Domstolen fastslår till slut:
Sammanfattningsvis anser Migrationsöverdomstolen att det finns förutsättningar för att med stöd av 5 kap. 17 a § andra stycket 2 utlänningslagen avslå TD:s och KK:s ansökningar om uppehållstillstånd. Migrationsdomstolens domar ska därför upphävas och Migrationsverkets beslut om avslag på ansökningarna fastställas.
MiÖd upphävde således migrationsdomstolens avgörande (om att bevilja kvinnorna uppehållstillstånd) och gav Migrationsverket rätt i att inte göra det. Med hänvisning, som framgår, till ett mycket starkt intresse av att vägra uppehållstillstånd eftersom månggifte inte är tillåtet och inte ska accepteras i Sverige.
Här kan hela Migrationsöverdomstolens text läsas.