Jag ser ett inslag på SVT Nyheter med tingsrättens ordförande i Norrköping, Lars-Gunnar Lundh, som uttalar sig i fallet med de misstänkta högskoleprovsfuskarna.

Klicka på bildrutan för att se inslaget och läsa texten.

Jag kommer att tänka på den tid då Lars Gunnar Lundh var överdirektör hos Migrationsverket och inser hur länge sedan det är som jag började agera asylombud och sedermera skriva om asyl- och migrationsfrågor, mycket tack vare min kontakt med miggor” (anställda vid Migrationsverket). Miggor som berättade om sitt jobb och allehanda märkliga skeenden och bedrägerier och orättvisor åt olika håll – ibland gentemot den asylsökande, ibland gentemot Sverige. Och jag blir påmind om mina kontakter med olika generaldirektörer på Migrationsverket och just också med nämnde Lars Gunnar Lundh.

Jag har inte på länge tittat i mina tre migg-böcker – Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar – som utkom i tre volymer och omfattar tiden 1 januari 2008 till oktober 2015 och hade nästan glömt det, men bläddrade till slutet i den första boken där överdirektören skrivit efterordet. Det hade jag inte läst på sex år och mindes knappt vad där stod. Men nu läste jag Lars Gunnar Lundhs efterord på nytt.

Det var nog lite udda att överdirektören för den myndighet som jag så ofta hade anledning att vara frustrerad på och även att kritisera, skrev efterordet i en bok av just mig… Det hände ibland att jag gav verket beröm, det fanns anledning till det också emellanåt. Men miggornas berättelser var ju vad böckerna förmedlade och även om också de hade positiva saker att säga någon gång så var det ändå mycket, mycket mer som inte var bra. Både de och jag hoppades länge att deras ingående inside information, som inte sällan avslöjade rent vansinniga situationer, skeenden och förhållanden, bedrägerier, lögner, påhittade asylhistorier etc. Miggorna tog sig tid att, på sin fritid, skriva och berätta, upplysa, informera, avslöja sådant som folk utanför verkets väggar inte visste mycket om. Människor som läste texterna blev ofta chockade och de flesta var övertygade om att dessa berättelser måste leda till förändringar. Det trodde ju miggorna och jag också. I början. Men nu är det många år sedan vi trott det. Nu skriver vi mest för dokumentationens skull. Och för framtida forskning, kanske. Eller ut i ett stort, svart hål…

Kort ur efterordet i den första migg-boken, skrivet av Lars-Gunnar Lundh som var överdirektör hos Migrationsverket under tre år, 1 mars 2004 – 28 februari 2007:

Merit Wager har varit en föregångare för en seriös genomlysning av asyl- och migrationsfrågor. De som läser den här boken kan hitta ett stort antal ämnen som engagerar människor som vill ha ett bra Sverige.

I slutet av efterordet skriver han:

Merit Wagers bok och blogg och hennes framsynthet är en katalysator för den svenska demokratin och yttrandefriheten.

Hur kunde jag glömma sådana ord? Det känns lite märkligt att läsa dem nu. Liksom slutklämmen:

Boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt skapar goda förutsättningar för en öppen debatt som värnar rörlighet över gränserna och som utvecklar frågor som är viktiga för allas vår framtid.

Jag hoppas att ni som läsare får en underhållande och tankeväckande läsning. För egen d  el håller jag inte med i alla delar av det som miggorna skriver, men det är just genom en mångfald av åsikter och en allsidig rapportering som en stark demokrati byggs och vidmakthålls.

Hela Lars Gunnar Lundhs efterord kan läsas här, klicka på sidorna för att förstora dem

  

 

 

 

 

Här finns de tre migg-böckerna. De finns om e-böcker som går att ladda ner direkt och då kan man ju också justera storleken på texten och till och med typsnittet, om man har något favorittypsnitt. De kostar då endast 40 kronor per bok. Pappersböcker är dyrare och PostNords porto tillkommer förstås.

Klicka på omslagen för att läsa utdrag ur böckerna.

Och till slut: i min artikel Låt tingsrätterna ta över asylmålen, Dagens Samhälle 14 juni 2016, skrev jag bland annat:

Lagman Lars-Gunnar Lundh vid tingsrätten, som för övrigt var överdirektör vid Migrationsverket under åren 2004 – 2007, presenterar en kreativ och nytänkt lösning.

Om hans tankar fått fäste hos dem som styr landet (vilka de nu är), vet jag inte. Om miggornas berättelser och mina texter ens lästs av dem som borde läsa dem vet jag inte heller.

 

@ denna sajt. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till originalinlägget.