Så här skriver en bloggläsare bosatt i ett annat land än Sverige, efter att ha tagit del av både de tidigare och de senaste vändningarna i Thanhs fall. Texten publiceras med tillstånd av skribenten men utan att ange vederbörandes namn:
Du skriver att Thanh har flera erbjudanden om vita jobb. Finns det verkligen ingen enda arbetsgivare som är beredd att ta risken att anställa honom och se genom fingrarna med det faktum att han saknar ett litet papper? Typ betala honom kontant om han inte får bankkonto. Kontantbetalning är också ett sätt att ta tillbaka makt från maktfullkomliga myndigheter (som ändå inte bryr sig). Cash is king.
Svenska myndigheter vill ju inte ta i honom med tång hur mycket han än försöker. Så varför inte byta strategi, och strunta i myndigheterna? Varför fortsätta slå skallen i betongväggen? Svenska myndigheter är ändå papperstigrar. Varför skulle de plötsligt börja bry sig om honom ifall han skulle börja arbeta? De har ju struntat i honom i fem års tid och om en människa lämnas vind för våg så har den personen inget ansvar för någon annan än sig själv. Thanh har ingen anledning att bry sig om vare sig svenska eller vietnamesiska myndigheter såvitt jag kan se. De har ju aktivt visat att de struntar i honom. Då är det den pokerhanden han har att spela med. Strunta tillbaka.
Kommer de med synpunkter nu, ja då kan Thanh med gott samvete säga: "Ni har ignorerat i mig i fem år, nu har jag fixat problemen själv, försvinn!". Inte kan det vara myndigheternas sak att lägga sig i om han börjar jobba. Har det även blivit formellt kriminellt att arbeta i Sverige nu?
Men skulle det nu vara så att myndigheterna – efter fem års inaktivitet – plötsligt rycker ut med blåljusen om Thanh skulle börja arbeta, har vi då inte precis fått bevis på att hela staten är så korrupt, så totalförstörd att det faktiskt blivit rätt att bryta mot reglerna, och fel att följa dem?
Den svaga punkten i hela den här historien är inte Thanh själv. Utan att läget dessvärre kräver att någon modig arbetsgivare vågar strunta i att Thanh inte har arbetstillstånd. Och så fort man blandar in tredje part så tenderar alla eleganta planer att falla ihop som korthus.
Ett fullständigt realistiskt alternativ är ju att jobba svart. Detta kan ju rimligen inte vara något problem eftersom Thanh uppenbarligen inte existerar enligt myndigheterna, och om en osynlig, icke-existerande individ börjar arbeta osynligt kan de ju knappast ha synpunkter på det.
Det märks att skribenten inte bott i Sverige på några år eftersom han/hon inte känner till de nya kontrollerna av företag (och krav på närvarolistor etc) som gör det mycket svårare än tidigare att ha svart arbetskraft. Och att svenska arbetsgivare skulle våga ta beslutet att låta Thanh jobba vitt när han inte har arbetstillstånd, det finns inte på världskartan, inte ens på kartan äver hela universum! Men det var ett uppfriskande mejl, ett mejl med en konstruktiv och positiv ansats. Jag önskar verkligen att något av det skribenten föreslår skulle kunna genomföras!