Vickys Livs och popplarna (och Arne och Johan N)

Söndagen den 19 mars – i morgon är det vårdagjämning. Det kändes inte direkt när jag gick ner till Vickys vid 13-tiden; fortfarande är det kalla vintervindar och ingen vår i sikte. Men kanske ändå att en liten, liten känsla av vår förmedlas via ljuset, dagsljuset som är betydligt starkare och klarare nu än för bara någon vecka sedan.

På Vickys stod Ingrid bakom kassan och Arne var inne och värmde sig för femtioelfte gången redan. På ena handen hade han en strumpa men i andra handen höll han sina varma vantar. Han verkade lite frusen och behövde värma sig. Arne visade oss sina papper med namn och adresser till hans vänner i Konstnärsakademin, där han själv är medlem, säger han. Och så några andra papper som han bar med sig. Ingrid hjälpte honom hålla reda på nycklarna och en kund som hette Janne bytte också några ord med honom innan Arne traskade iväg ut igen. ”Gå till höger hela tiden, liksom runt, så kan du inte gå vilse utan kommer alltid tillbaka till samma ställe”, manade kund-Janne. Arne fräste lite och lufsade iväg.

Arne och kund-Janne 19.3 2006

Affe, Ingrid och jag pratade lite om Arne och hur det kommer att vara den dagen Arne inte längre kommer in 719 gånger per dag på Vickys, mer eller mindre förvirrad och aldrig helt klar i huvudet. Då kommer vi att sakna honom mycket, det kunde vi alla enas om. Trots att vi alla också är trötta på honom ibland – och särskilt då Affe och Ingrid som står 13 timmar i sträck i butiken på lördagar och söndagar och då hinner träffa Arne minst 30-40 gånger under den tiden. För mig hör Arne till stadsbilden, till livet i kvarteren kring Nytorget. Och det är inte hans fel att hans hjärna inte orkar hålla reda på så mycket, inte ens vad någon sa för två minuter sedan. Men han känner igen oss och jag tror att vi – och främst de på Vickys – är en trygghet för honom, som är ovärderlig.

Johan N 19.3 2006

För Johan N var det ”de mörka solglasögonens dag”.

^{Popplar och anslag
Foto: Merit Wager}

Och så var det det där med popplarna: nu ska parkförvaltningen hugga ner ett antal ståtliga popplar i Nytorget. Det är väl nödvändigt eftersom de angripits av rötsvamp och vad det nu var. Affe hade varit ute och plåtat dem, ”dokumenterat dem”, och lite vemodigt är det nog eftersom de där popplarna alltid har stått där. Vi lyckades räkna ut att de måste vara över etthundra år gamla, med hjälp av Affes gamla fotografier från sekelskiftet, där popplarna fanns med. Vemodigt, sorgligt, trist. Hoppas parkförvaltningen ställer dit nya vackra träd. Fast det blir förstås inte samma sak…