Affe var den enda jag kände väl som jag kunde snacka Stockholmsbilder med, och då framför allt från Katarina-Sofia. Att ge honom kluriga fotografier var en sport och en ligger också på annan plats på din blogg: en bild av buss 43 Åsög/Västgötag som bildgåta. Nu vet jag inte vart jag ska ta vägen med våra planer på en bilderbok om Nytan med omnejd under ca 150 år eller hur jag ska orka gå förbi det som var dagens fröjd förr framöver (usch jag blir så deppad att jag måste ta en cigg här)…
Jag känner nåt slags behov av att uttrycka mig och efter att dagligen läst de senaste uppdateringarna med kondoleanser känns det i denna maktlösa stund som att det enda jag kan göra just nu är att skriva en rad. Ja nåt sånt.
I stor sorg/Johan Eriksson
Johan Eriksson har skrivit dessa ord om Affe samt skickat en länk till Svenska Spårvägssällskapets sida där han skrivit en längre betraktelse. Den finns här.