Utanför Vickys står nu en massa blommor från människor som saknar Affe och som på något sätt vill manifestera sin saknad och sorg. Det är vackert och värdigt och enkelt, Affe skulle ha godkänt arrangemanget. Men inte mer än så. Affe var inte de stora åthävornas man, han var sig själv och han gillade inte bjäfs. Alltför stora ord och känsloyttringar var inte Affes melodi. Han verkade och agerade stort men liksom på ett litet, men mycket betydelsefullt sätt. Och det gör Janne också. Och Storjanne och Mats som sköter butiken nu, när kaos har drabbat familjen och Vickys Livs. Riktiga människor – medmänniskor –  allihop!