
Regeringsrätten ordar en hel del i fallet, men dess slutsats – beslut – är följande:
Migrationsverkets beslut ger, enligt Regeringsrättens mening, ingen klar bild av hur Migrationsverket värderat de olika omständigheterna som bör vara av betydelse för att bedöma familjen Tejics anknytning till Sverige vid den prövning som skall ske enligt den tillfälliga lagstiftningen. Anknytningen har, utan närmare motivering, bedömts med bortseende från familjens vistelse i Sverige före den 16 september 2004. Den felaktiga uppgiften i beslutet om familjens ansökan i Norge ger vidare en missvisande bild av händelseförloppet, och det kan inte uteslutas att detta påverkat utgången i äredet. Mot denna bakgrund finns skäl för en förnyad prövning, varför resning skall beviljas i verkets ärende. Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut och bevilkar resning i Migrationsverkets ärende. Handlingarna överlämnas till Migrationsverket för fortsatt handläggning.
Bra! Men börjar det inte nu bli lite väl besvärande för MIG att andra instanser ska behöva näpsa verket för att deras anställda inte agerar korekt och i lagens anda utan i stället ofta letar efter något att hänga ett negativt beslut på? Och att verket självt måste gå ut och erkänna att anställda gjort fel och brutit mot sekretesslagen (som i Goldlyns fall). Och i våra vietnamesers fall (se under Asyl&Migration i högerspalten och scrolla ner lite grann). Och i en massa andra fall som aldrig kommer till allmänhetens kännedom eftersom det skulle behövas en daglig bulletin för att hinna få med alla felaktigheter, kränkningar, underlåtenheter och annat som pågår, ständigt och jämt, oavbrutet…