Kritik mot hanteringen och handläggningen av livsviktiga ärenden kommer inte bara utifrån. Inne i Migrationsverket (MIG) finns också frustrerade och arga anställda som vill göra ett bra jobb men tvingas dras med inkompetenta kollegers undermåliga och förödande (och ordet är asolut rätt i sammanhanget!) arbete. Följande korta, kärnfulla och tydliga sammanfattning från en av de kompetenta och kunniga inom verket som ännu orkar bry sig, nådde mig idag och publiceras med vederbörandes samtycke:
Jag har jobbat med verkställighetshinder snart sex månader. Här ser jag bl.a. dåliga utredningar, oreda i akter, dåligt motiverade beslut, felaktiga beslut, huvudlösa motiveringar, dålig länderkunskap, sjuka barn, apatiska barn, sjuka äldre, många brottslingar, långa handläggningstider, bra beslut, negligering av verkställighetshinder, dåligt motiverade åldersbestämningar, skralt med verkställighetsarbetet, falska dokument, otroligt mycket ljug från sökande…
Asylprocessen är likt ett Pariserhjul. Processen går runt, runt och vi tragglar om och om igen. Det verkar som om processen aldrig tar slut.
Nu är det vår och det är skönt. Det är positivt. Den ger energi. Processen tutar vidare och jag med den dock inte under tystnad.