På lördagen filmade jag återigen på och kring Vickys Livs nästan hela dagen, denna gång tillsammans med Stefan Erdman. Vi var på plats kl 07.20 för att dokumentera hur en vanlig sommarlördag ser ut på Vickys Livs. Vid alla andra filmningstillfällen har jag hållit i kameran själv, idag har Stefan haft en lite stabilare kamera med sig och riktiga ljudupptagningsmanicker så jag har mest "homsat" i bakgrunden och "regisserat". "Regisserat" inom citattecken för att: 1) verkligheten naturligtvis inte går att regissera och 2) Stefan ser minst lika bra (om inte bättre…) som jag vad som ska filmas och hur det ska filmas.
Affe och Ingrid var på plats när vi kom, det blir långa dagar för småföretagare som Olssons. Redan vid 6-tiden på morgonen började Affe beställa frukt och grönt och sedan vidtog ett framplockande och iordningställande som tog någon timme. Och redan en bra stund före kl 08.00 då Vickys Livs öppnar, hade Arne kommit. Han tittar in uppemot tio gånger per dag, pratar en stund, spelar en låt på munspelet, sitter bakom disken och får en kopp kaffe och en macka, hänger i butiken, går en sväng och kommer tillbaka igen. Varje dag. Vickys Livs är en av han fastaste hållpunkter i tillvaron, där är han trygg, känd och igenkänd inte bara av Janne, Affe, Ingrid och Ingela utan också av många stamkunder som nästan alla har tid med ett vänligt "Tjena Arne, hur e leeget?".
Arne
Foto: Merit Wager
Idag var det fel på en ton i munspelet. Varje gång Arne försökte dra en av sina glada låtar så lät det falskt på "femte tonen". Affe försökte fixa med skruvmejseln, men det blev ingen ren ton hur han än fösökte. Arne blev orolig och trampade runt, gick ut och bort och tillbaka igen, och försökte flera gånger spela på nytt, i hopp om att den falska tonen på något sätt skulle ha "gett med sig". Men det hade den inte. Så då bestämde Affe att när Birka Musik på Folkungagatan öppnade kl 11.00, då skulle vi gå dit med Arne och munspelet för att se om vi kunde få felet avhjälpt där. Sagt och gjort. Vi troppade av som ett smärre resande teatersällskap: först Affe, energisk och med fart, därefter Stefan med kameran påslagen, sedan Arne som försökte hänga med i Affes tempo och sist jag som inte skulle vara med i bild när Stefan filmade. På den sträcka på några hundra meter som vi gick mellan Vickys på Skånegatan vid Nytorget, fram till Birka Musik på Folkungagatan strax efter hörnet Borgmästargatan, gick Affe in i flera butiker och hälsade på folk och på gatan ropade var och varannan person vi mötte ett glatt "hej" och utbytte några ord med honom. Därför tog promenaden, som normalt skulle ha tagit kanske 5-8 minuter, över en halvtimme. En trevlig halvtimme som visade just på det som är Affes – och Vickys Livs – "själ": en trygghet och ett igenkännande, "det lilla i det stora".
Affe och de andra på Vickys är inte bara folk som jobbar i en kvartersbutik. De är så oändligt mycket mer. De är trygghet och värme för många ensamma och iband vilsna människor; de lånar sina lyssnande öron till både barn och vuxna som behöver prata lite och inte bara vara "en i kön". De ser människor som annars inte skulle bli sedda och är precis lika stillsamt humoristiska och vänliga mot alla oavsett vilka de är och varifrån de kommer. Jag tror aldrig att jag har träffat så absolut genuina och naturliga och självklara människor som Affe och Janne, de är snudd på idoler för mig!
Och apropå idoler: tror ni inte att Affe fixade ett idolkort med autograf till en liten fotbollstokig kille från Björn Runström (målgörare i Hammarby), när denne kom förbi för att köpa en tidning och snacka lite inför eftermiddagens match Hammarby-Helsingborgs IF! Jag säger bara: "Go Affe, go Affe"!
P.S. Matchen slutade 6-2. Till Bajen!
(Tidigare inlägg i serien, se kategori "Bröderna Olsson på Vickys Livs" i spalten till höger: 16, 18, 23, 31 maj; 8, 12, 18, 21, 26, 30 juni, 10 juli och 9 augusti)