Nu finns miggornas berättelser samlade i två ”miggböcker”. Och: en migga har skrivit förordet. Kort utdrag ur detta:
Min kontakt med Merit Wager började när jag för ganska många år sedan arbetade på Migrationsverkets förvarsenhet i Märsta. Jag kontaktade henne för att jag kände att jag ville ge henne en mer korrekt bild av förvarsverksamheten från insidan så att säga, eftersom jag upplevde att hon hade förmedlat en delvis felaktig bild av den. I början var jag nog ganska arg, men vi kom snabbt överens och en ömsesidig respekt växte fram. Detta ledde till en fördjupad kontakt och vi har under åren avhandlat många saker inom vitt skilda områden. Men mest har det handlat om mitt arbete på Migrationsverket och den frustration jag många gånger upplevt där. Mina brev till Merit blev den ventil jag behövde för att släppa ut den vanmakt jag ofta kände.
Jag vet ju också att jag inte har varit ensam, vi är ganska många miggor som har haft kontakt med Merit genom åren. För de flesta av oss har det varit det enda sättet att nå ut med våra tankar och kunskaper. Att hon har garanterat vår anonymitet har varit en trygghet då konsekvenserna för den enskilde uppgiftslämnaren hade kunnat bli svåra.
Den andra boken – Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Miggor berättar 2012–mars 2014 – kom ut i går. Det finns alltså hundratals och åter hundratals berättelser, som sträcker sig över en period av sex år och tre månader. Miggorna har berättat om vad de ser, hör och upplever på sina positioner som handläggare och beslutsfattare på en av Sveriges viktigaste myndigheter – om inte rentav den viktigaste myndigheten, Migrationsverket.
Till alla som vill skapa sig en allsidigare bild av asylinvandringen (och till viss del också andra sorters invandring) till Sverige, än den som ges i politiska tal och radio, tv och tidningar:
Läs vad miggorna berättar. Deras berättelser är viktiga!
Några korta utdrag ur boken kan läsas här.
Boken kan beställas som e-bok eller i pappersformat här.