Sedan Sverige gick med i EU finns det (någonstans, minns nu inte i vilka dokument) bestämmelser kring när och hur personnummer får krävas av folk och hur mycke de får registreras och konrolleras. Personnummer ska t.ex. inte krävas i butiker (vid id-kontroll) eller för att man ska få vara med i en bokklubb eller liknande där svenskarna alltid krävs på personnummer.
Men svenskarnas dumsnällhet och foglighet intill självutplåning gör att de reflektionsmässigt lämnar ut sina personnummer i tid och otid och till lite vem som helst. Personnumret, som ju är nyckeln till allt som rör ens person! Bokklubbar fortsätter att ha medlemmarna registrerade på personnummer i stället för att ge var och en ett unikt medlemsnummer (hur svårt är det?). Bank- och kreditkortsföretag vill också nästan alltid att man anger personnummer när man ringer och kontrollerar sitt saldo, i stället för sitt kortnummer. I många samanhang och ofta inför andra människor, ombeds folk slentrianmässigt att rabbla upp sitt personnummer, helt i onödan. Och folk gör det!
Jag lämnar inte ut mitt personnummer i sammanhang där jag inte kan se att det är relevant. Polis, sjukhus och skatteverk – ungefär där går gränsen.
De flesta har inte heller förstått att id-kort finns till för att visa vem man är, för att styrka ens identitet. Om man redan är väl känd av personal på t.ex. banken där man gått i 20 år eller i en affär där man handlar ofta – varför ska man då överhuvudtaget visa upp sitt id-kort?
Citera gärna men ange källan!