Decennier av slapphänthet och "elevmakt" har urholkat lärarnas auktoritet och ungas respekt för dem och för lärande. Det är så illa ställt med kunskaper över basnivå bland alltför många invånare i Sverige, att när man gör en enkät om vad människor tycker ger mest status, svarar en majoritet: "Allmänbildning"! Inte pengar. Inte fint jobb. Inga materialla ting utan "allmänbildning". Det är så sorgligt för det visar med all önskvärd tydlighet att det är just det som svenskarna saknar mest: allmänbildning! Därför har det fått högsta status band flest tillfrågade.

Nu kommer man i Stockholm att återinföra ordningsbetyg i grundskolan. Det sker redan nästa läsår. Och det är inte en dag, inte ett år och inte ett decennium för tidigt! Tvärtom: det är 20-30 år för sent, men "bättre sent än aldrig". Yngre skolbarn ska få skriftliga ordningsomdömen varje termin från höstterminen 2007. I högre årskurser och i gymnasiet kommer omdömena att skrivas in i betyget. Omdömena införs på grund av att det har blivit allt vanligare att stök och oordning stör undervisningen i klassrummen. Och när det är rörigt och hög ljudnivå då kan läraren inte fungera på topp och eleverna kan inte tillgodogöra sig undervisning. Och inte skaffa sig grunden för den allmänbildning som svenskar så hett åtrår…

Ordningsbetygen borde förstås aldrig ha tagits bort. Men nu återinförs de i alla fall i Stockholm och förhoppningsvis snart i hela landet. Något måste ju göras åt den stökiga miljö som skolorna har blivit. Och barn i de allra flesta länder på denna jord klarar av att få betyg i ordning så det är klart att barn i svenska skolor också gör det. Kanske blir också föräldrarna lite mer uppmärksamma, när de inser att barnens uppträdande i skolan får konsekvenser för deras framtid vad gäller att söka sig till högre utbildning och att få jobb. Och kanske får därigenom lärarna det lite lugnare och kan undervisa bättre. Och kanske syns resultatet om några år i de internationella kunskapsmätningarna bland ett femtiotal länder, där Sverige hittills inte utmärkt sig särskilt väl. Tvärtom. Svenska ungdomar, lika väl som ungdomarna i Finland (vars elever ligger etta i alla de ämnen som jämförs), borde ha rätt till en god och gedigen utbildning och allmänbildning. Det är bra att politikerna visar handlingskraft, sämre att fackrepresentanter med luddiga kommentar och långa utläggningar bestående av ord staplade efter varandra, är negativa till förändringar för elevernas bästa.

Det är väldigt märkligt är att lärarnas fackliga företrädare inte tycker att ordningsomdömen ska införas. Eva-Lis Preisz, Lärarförbundets ordförande sa att "om man vill att skolan ska erbjuda studiero och vara en arbetsplats som präglas av ordning måste man ta tag i de verkliga orsakerna. Det räcker inte med att ställa en diagnos." Som om det ena uteslöt det andra! Och samma sak har sagts år ut och år in de senaste decennierna och det har bara blivit bråkigare och värre i skolorna!

När Eva-Lis Preisz pratade på, så tänkte jag att "det här, det är Sverige i nötskal: man pratar, pratar, pratar, pratar och pratar igen". Man håller möten, konferenser, seminarier, skriver motioner och interpellationer och debattartiklar och promemorior och uppvaktar ministrar och skriver riktlinjer. Och pratar igenom allt en gång till och sedan börjar allt om igen. Och igen Och igen. Och under tiden händer absolut ingenting! Ingenting annat än att unga blir ännu vilsnare och struntar i riktlinjer och regler. Det blir ju ändå inga knsekveser…

För att inte tala om lärarna, dem som lärarfacken väl i första hand är till för! De har ju också i decennier skrikit efter möjligheter att flytta på elever som stör för alla andra, efter verktyg och redskap för att hålla den ordning som de och eleverna så väl behöver. Och så motarbetar deras eget fack dem!

Eva-Lis Preisz sa också i tv att: "Skolan måste få medel för att ta ett helhetsgrepp. Att det krävs många åtgärder inom en mängd områden för att förändra beteendet bland eleverna. Något som i sin tur kräver mer resurser." Och hon tycker inte om "när politikerna försöker visa handlingskraft" – alltså genom att införa ordningsomdömen. "Framför allt måste lärare få möjlighet att ge mer tid till varje elev. Sen behövs förstärkning från annan personal, som psykologer, kuratorer och skolsköterskor", säger Eva-Lis Preisz.

Prat, prat, prat. Och allt annat än åtgärder för att se till att det blir lugn och ordning i klaserna. Svenska ungdomar både behöver och vill – precis som ungdomar i andra länder – lära sig massor i stället för att springa hos kuratorer och psykologer och sköterskor och allt möjligt annat som stjäl tid från det som ger dem självkänsla och stolthet: kunskap!