Evakueringen av finländare från det krisdrabbade Libanon har inte gått enligt planerna, enligt uppgifter på morgonen den 18 juli. Kvällen innan tvingades två finländska familjer, som redan fått gå ombord på ett franskt fartyg som skulle föra dem till Cypern, att gå av igen och stanna i Beirut.
Enligt Finlands ambassadör i Syrien, Pertti Harvola, avlägsnades alla andra länders medborgare från fartyget förutom USA:s och Frankrikes. Harvola känner inte till varför passagerarlistan gjordes om. Nu försöker man få med finländarna på ett norskt fartyg som väntar i Beirut. Fartyget torde avgå i dag.
De tjugotal finländare som i går transporterades till Syrien med buss väntade ännu på morgonen på sitt flyg vidare till Köpenhamn. De beräknas anlända i eftermiddag.
Till skillnad från svenskarna verkar finländarna förstå att det inte går att kräva "garantier" och att allt inte kan gå friktionsfritt i ett krigsliknande tillstånd som det som råder i Libanon just nu. Och att det finns andra som vill ut ur landet än just det egna landets medborgare.
I ett inslag i P1 Morgon ställde reportern återigen, som så många gånger under de senaste dygnen, frågan till en UD-representant om "garantier". Att UD-representanten orkade svara så lugnt och sansat på den korkade frågan var beundransvärt. Det är obegripligt hur man ens kan ställa en sådan fråga i det läge som råder. Det kan inte finnas någon på denna jord som just nu kan lämna några som helst "garantier" för att just svenskar ska klara sig ut ur Libanon utan en skråma. Det finns inga Socialstyrelser, Försäkringskassor, Räddningsverk eller andra svenska, statliga verk som kan garantera att just svenska medborgare utan några som helst risker ska kunna evakueras.