Birgitta Elfström, tidigare under många år beslutsfattare vid Migrationsverket, resonerar här kring hur Migrationsverket kunde – borde – ha förfarit i fallet Adil Hakimjan, uiguren som satt oskyldig i Guantánamo-lägret i många år. Sök på Adil uiguren på bloggen för texter om ärendet samt läs under fliken Uigurerna från Guantánamo högst upp till höger. Nedan följer Birgitta Elfströms text:

Vid en samlad bedömning av Adil Hakimjans situation…

Migrationsverket har fattat beslut att neka uiguren Adil Hakimjan uppehållstillstånd i Sverige. Det är den Adil som efter flera års internering på Guantanamobasen dumpades i Albanien där han gavs asyl. Han bjöds in till Sverige för att tala på en konferens och ansökte här om uppehållstillstånd.

Det är många i Sverige som är upprörda över att Migrationsverket inte beviljade Adil uppehållstillstånd. Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson har i media uttalat att det är lagstiftningen som hindrat Migrationsverket att ge Adil asyl. Det är ett helt korrekt beslut som generaldirektören kommit fram till om Albanien är ett land som inte kommer att skicka Adil till hans forna hemland, Kina. Jag är villig att dela generaldirektörens beslut. Men asylärendet är därmed inte slutbehandlat!

Sedan uppkommer frågan om huruvida Adil borde ha beviljats uppehållstillstånd på annan grund än asyl. Det är något som Migrationsverket alltid har att ta ställning till i ett asylärende. Eftersom Adil inte beviljats uppehållstillstånd har verket avslagit frågan om uppehållstillstånd på annan grund än asyl.

Jag hävdar att det inte är lagstiftningen som hindrat Migrationsverket att ge Adil uppehållstillstånd. Lagstiftningen medger uppehållstillstånd på andra grunder än asyl. Uppehållstillstånd kan nämligen ges på grund av synnerligen ömmande omständigheter och på grund av anknytning om det finns synnerliga skäl. Slutklämmen i ett beslut i Adils asylärende skulle till exempel kunna lyda som följer:

Vid en samlad bedömning av Adils situation som innefattar att han

-genomlidit en lång interneringstid på Guantánamo med omänsklig och förnedrande behandling
– har anknytning till sin syster i Sverige, hans enda släkting utanför Kina dit han inte kan återvända
-har blivit dumpad i ett okänt land
– inte ens har  fått möjlighet att påverka vilket asylland han skulle söka asyl i
– har stora svårigheter med att uppnå återförening med sin familj i Albanien
– utsätts för ett illa fungerade rättssystem i Albanien

samt till vad som kommer fram i UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Albanien 2007 och då särskilt om den bristfälliga implementeringen av asyllagstiftningen kommer Migrationsverket fram till att Adils situation faller in under begreppet synnerligen ömmande omständigheter. Adil Hakimjan bör därför beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Det finns inget i lagstiftningen som hindrar Migrationsverket att komma till detta beslut.

Med hänsyn till utgången i ärendet är det inte behövligt att närmare analysera om det finns synnerliga skäl att bevilja uppehållstillstånd på grund av anknytning till Sverige.

Så här skulle alltså Migrationsverket ha kunnat agera i Adil Hakimjans fall om det där med att ”vända på alla stenar” hade varit mer än bara tomma ord. Om viljan hade funnits hade man hittat den stenen under vilken svaret fanns!

Se och hör Dan Eliasson i TV4 när han talar om hur han ”tittat på det här från A till Ö” och ”vänt på alla stenar”.