En palestinier  med gravid fru och fyra barn som mot UD:s mycket tydliga avrådande reste till Gaza i början av december, är nu upprörd över att Sverige inte fixar ut honom. ”Vi vill hem till Sverige”, säger han i en artikel i Dagens Nyheter den 4 januari med samma rubrik.

Vuxna människor måste själva ta ansvar för sina handlingar. Och om den här mannen en gång sökt asyl i Sverige och fått uppehållstillstånd här för att han med största sannolikhet har uppgett att han absolut aldrig kan återvända, hur kommer det sig då att han reser till det ställe han har uppgett asylskäl gentemot med hela sin familj? Det hela ter sig en aning märkligt.

Den här mannen är heller inte ensam om att resa tillbaka till ett land som var så fruktansvärt farligt att vistas i att han därför (med stor sannolikhet) flydde därifrån till Sverige och sökte en fristad här. Många andra gör som han: reser tillbaka till hemländerna som de nyss sagt att de riskerade tortyr i, eller fängelse i 20 år eller att dödas av någon klan etc, ganska snart efter att de fått uppehållstillstånd. Och sedan, när det blir problem i det landet, då krävs att Sverige ska ta hem dem: ”Vi är svenskar och vi vill hem.”.

Det här är inte rätt och det här måste Sverige reagera mot. Har man inga asyl- eller skyddsskäl gentemot sitt hemland och befinner sig där så ska man se om uppehållstillståndet borde dras in för då verkar asylansökan ha varit uppenbart ogrundad och uppehållstillstånd borde inte ha beviljas.

Den palestinske mannen säger i artikeln i Dagens Nyheter att han har varit i kontakt med generalkonsulatet i Jerusalem, men enligt honom har de” inte hjälpt honom och hans familj över huvudtaget”. Men UD har ju avrått alla från att resa dit, och det brydde han sig inte om, överhuvudtaget!  Att, när man själv valt att resa, ställa krav på Sverige och gnälla över att det svenska generalkonsultatet i Jerusalem inte gjort något, är en aning magstarkt.

Om man reser tillbaka och utsätter sig själv och sin familj för uppenbar och väl känd fara, då är det ingen annans fel än personens eget. I fallet med palestiniern som nu kräver att Sverige ska ”trolla ut” honom och hans familj ur Gaza är det självklart synd om barnen. Men det är precis lika synd om ALLA BARN i Gaza, också dem som inte har minsta chans att någonsin ta sig därifrån.

Det är faktiskt inte heller så att Sverige kan säga simsalabim och få ut den här mannen och hans familj ur Gaza under rådande förhållanden. Det är EU:s ordförandeland Tjeckien som samordnar insatserna för att få ut samtliga EU-medborgare som önskar lämna Gazaremsan. Det anges inte i artikeln om palestiniern och hans familj är svenska medborgare och är de inte det så berörs de inte alls. Det kan dröja innan någon samordnad insats kan komma till stånd eftersom palestinska och israeliska myndigheter också måste komma överens i frågan.

– Svenska myndigheters handlingsutrymme är begränsat och vi har därför länge avrått folk från att resa till Gaza. Det är väldigt svårt just nu, säger André Mkandawire på UD:s presstjänst.