Förutom att jag bloggade om den svåra situation M och D befann sig i, skickade jag också än en gång de ansökningar jag redan tidigare skickat för en månad sedan, till den poliskommissarie som hade rätten och makten att, i stället för att hålla dem inlåsta på ett inhumant och kostsamt sätt, ställa dem under uppsikt då de ett visst antal gånger i veckan "visar upp sig" hos Polisen. Alltså till den poliskommissarie som under en hel månad inte hittade dessa dokument. Nu kom de tydligen fram och han insåg väl att den här typen av mäniskohantering är ovärdig Sverige, att den inte är förenlig med lagens anda och mening och att kostnaderna för den inhumana inlåsningen är orimligt hög för samhället.
Hur många andra som M och D sitter inlåsta i månader och år? Kostnaderna för det här inhumana systemet är astronomiska och det mänskliga lidandet likaså. Föreligger det verkställighetshinder så gör det. Då ska lagen följas och då kan man inte upprätthålla ett sådant här inlåsningssystem!