Samma dag sände jag en begäran om att beslutet om att behålla M (som jag kallar honom) i förvar ska upphöra, till ansvarig poliskommissarie. En liknande begäran sändes samtidigt för en annan ung man, D, som suttit inlåst lika länge. Om honom kan man läsa här, under rubrikerna "Sveriges dyraste resebyråverksamhet och dess resenärer" (läs här) och "Sveriges dyraste resebyråverksamhet – beslut om fortsatt inlåsning" (läs här).
Fortfarande, efter en månad, har den ansvarige kommissarien "inte hittat" mina ansökningar och dokumenten som bifogades! Han vill inte heller att jag skickar handlingarna till honom vare sig med brev eller post. Den här icke-hanteringen av ansökningar som Polisen ska hantera är givetvis något som också måste belysas i den "Uppföljande inspektion av handläggningen av vissa utlänningsärenden" som Rikspolisstyrelsen efter våra upprepade påstötningar beslutat om. Inspektionen pågår just nu och ska vara klar den 1 november 2005.
Noteras bör också, att inlåsningen på Migrationsverkets förvarsenhet á 3.000 kr/dygn, de misslyckade "förhandlingsresorna" till Iran med tre eskortörer vardera samt medicier och läkarhjälp som de båda behöver till stor del till följd av inlåsnigen, till dags dato torde uppgå till minst 1,7 miljoner kronor. Skattemedel…