TT berättar idag om det som varit känt för mig och andra i drygt en vecka redan: att Migrationsverket ämnar avdela anställda vid sina förvarsenheter att ta hand om – och fatta beslut i – asylärenden som kräver beslut efter att den tillfälliga lagen som v, mp och s fått igenom, träder i kraft någon gång efter den 7 november.
För mer än en vecka sedan kontakades jag av anställda vid Migrationsverket som bekymrat berättade om hur deras arbetsuppgifter ska förändras helt. Och att det sker mot deras vilja samt att de inte har den kompetens som behövs. En av dem, en anställd vid en av verkets förvarseneheter, skrev bl.a. så här i ett mejl:
Hur ställer du dig till att flera av oss kommer att placeras i den sk "avarbetningsgruppen" för att ta hand om den stora mängden nya prövningar som kommer att komma in till verket? Det talas om15 000 ärenden, fördelade på ca 100 handläggare under fyra månader, dvs runt 150 fall per handläggare, 40 i månaden, två om dagen. Ni, du, har ju som sagt haft åsikter om såväl vår kompetens som vårt synsätt och bemötande, hur ställer du dig till att vi ska sitta och förbereda beslut? Istället hamnar flera handläggare på platser de inte vill vara, där de får direkt inflytande på ärenden. Du ska också veta att de allra flesta av oss har i bästa fall en rudimentär kunskap i asylhantering. Så var har vi hamnat nu? Fler asylsökande i häkten, knappt eller dåligt utbildade handläggare skall förbereda beslut i asylfrågor."
Ingen har en avundsvärd sits i det rådande läget, allra minst de asylsökande som redan skickats ut ur landet och inte fick en korrekt prövning och ett människovärdigt bemötande. Eller de asylökande, gömda och icke-gömda, som nu ska vara utlämnade åt personer som den MIG-anställda som skrev mejlet ovan! Inte heller MIG har en lätt sits för även om "mer resurser" tilldelas dem – och då menas i svenska sammanhang alltid pengar – så hjälper inte det. För de mänskliga resurserna att klara av den här extra bördan av att gå igenom och fatta beslut i 15 000 eller fler asylärenden, den finns inte, helt enkelt. Den finns knappast ens att få för pengar, så hur mycket "resurser" i form av just pengar regering och riksdag än beslutar om så snyter man inte de mänskliga resurserna ur näsan i en handvändning.
Hela den "cirkus" som pågått – och pågår – på asylområdet är en följd av att folk på de statliga migrationsmyndigheterna inte gjort sina jobb korrekt och effektivt från början. Under åratal har seriösa och kunniga advokater, jurister, MR-organisationer och jag själv för döva öron och blinda ögon högljutt och väl synligt klagat på den ofta rättsvidriga, i bästa fall rättsosäkra, asylprocessen. I nio år har vi krävt att UN ska läggas ner, ett tecken så gott som något på att det inte står rätt till och att folk inte har förtroende för nämnden. Men ansvariga har inte lyssnat, inte velat se. Och hela tiden har asylsökande misshandlats i systemet, de har avhumaniserats och behandlats som kollin, som varelser som helt saknar känslor. Kriminella och andra med uppenbart ogrundade ansökningar om asyl har fått stanna här under åratal och åtnjuta dagersättningar och fri bostad på skattebetalarnas bekostnad medan kvinnor med mycket starka skyddsskäl kastats ut och barns särskilda skäl till hänsyn och skydd har åsidosatts grovt. Kristna och homosxuella från länder där det är förbjudet att vara kristen eller homosexuell har skickats tillbaka med hånfulla avskedshälsningar som "du behöver väl inte visa öppet att du är kristen/homosexuell". Etc.
Och nu sitter vi här, i en cirkussoppa utan like. Lagen, som utlovades till den 7 november och som många asylsökande trott ska bli verklighet, blir knappast klar till dess. MIG-anställda som arbetar på de fängelseliknande förvaren där asylsökande sitter inlåsta för att de ska avvisas ska nu börja hantera asylärenden efter den 7 november (eller senare). Personer som enligt egen utsago varken vill eller kan utföra detta arbete och som "… i bästa fall har en rudimentär kunskap i asylhantering."