I en liten notis i Dagens Nyheter berättas att:
Justitieombudsmannen, JO, har beslutat att inleda en undersökning mot Migrationsverket med anledning av anonyma uppgifter om att Migrationsverket skriver yttranden utan att först ha tagit del av samtlig dokumentation i ärendet. Enligt uppgiftslämnaren ligger Migrationsverket efter och inkommande post kan ibland ligga en månad innan den diarieförs.
Migrationsverket hinner ibland skriva yttranden där man hävdar att det saknas anledning att ändra tidigare beslut eftersom det inte tillkommit något nytt i ärendet. Enligt anmälaren har detta skett i ett antal fall då nya uppgifter skickats till domstolen. Yttrandet har då skrivits innan den nya dokumentationen har diarieförts.
Så långt notisen i Dagens Nyheter. Min egen kommentar till detta är först den, att jag inte tycker att man ska göra sådana här anmälningar anonymt! Har man något att säga som är så viktigt att man gör en JO-anmälan, så bör man kunna göra det i eget namn. Det är min åsikt. Jag har mött så många människor som jobbar på Migrationsverket (jag kallar dem "miggor" för enkelhetens skull) som berättat de mest horribla saker men när jag bett dem träda fram och berätta det i eget namn då har nästan alla backat.
Den här anonyma anmälaren är med 99,9 %-ig säkerhet också en migga. Varför står han/hon inte för vad han/hon säger? I Sverige ställs man inte inför en exekutionspluton och mejas ner för att man yttrar sig! Man sätts inte ens i fängelse. Och man mister absolut inte sitt jobb – ingen på MIG mister sitt jobb överhuvudtaget, vad han/hon än gör! Det finns otaliga bevis för detta, att facket håller sina medlemmar så hårt om ryggen så de kan säga och göra vad som helst och vara hur inkompetenta och okunniga som helst utan att de tvingas lämna sina jobb. Miggor slutar endast genom "naturlig avgång" eller där enheter läggs ner. Så vad är problemet, varför står inte den här miggan upp under eget namn och berättar? Och har han/hon först tagit upp det med ledningen, innan han/hon lämnade in en JO-anmälan? Det hoppas jag.
Jag tvivlar dock inte alls på att det som den anonyma anmälaren berättar, det här är inget nytt. Så här har det gått till i åratal, det är hur vanligt som helst. Slarviga protokoll och beslut går det tretton av på dussinet. Mallar används där miggorna glömmer att ändra både datum och diarienummer, vilket blir rätt förvirrande för den det gäller. Och tids- och arbetskrävande för oss som ska få miggorna att rätta sina fel…
Migrationsverket – hela rasket – är faktiskt och på riktigt en koloss på lerfötter. Skulden för att det ser ut som det gör, att verksamheten är rättsosäker och slarvig och att det ofta saknas både kompetens och vilja att sköta de viktiga uppgifterna samvetsgrant och korrekt vilar på alla som arbetar där. Varenda kotte. Inte enbart på ledningen; inte enbart på de anställda. Alla. Men de anställda skyller ifrån sig, främst på ledningen. Och ledningen klarar inte att hantera ett sådant här jätteverk med 3.000 anställda (kanske något färre nu, jag har ingen exakt siffra idag).
De "goda", samvetsgranna och kunniga bland personalen trycks ner och har svårt att försöka upprätthålla ens en acceptabel, nöjaktig standard på sitt jobb när de måste arbeta tillsammans med folk som knappt ens kan läsa och skriva! Svenska folket vet inte att så faktiskt är fallet, det är så man blir mörkrädd när man hör erfarna och gediget kunniga beslutsfattare nästan brista i gråt när de berättar hur fullständigt undermåliga beslutsunderlag de får från handläggarna. Det finns många handläggare som inte ens har ytliga kunskaper om de länder som de asylsökande kommer ifrån och som inte ens vet skillnaden på t.ex. Israel och Palestina. Handläggare som inte har några som helst geografiska kunskaper, än mindre kunskaper om situationen i de länder dit de föreslår att människor ska avvisas. Handläggare som skriver så dålig svenska att man kunde tro att de går i årskurs 8 i en dålig svensk skola. Handläggare som inte klarar att läsa en juridisk text – trots att de hela tiden måste göra det – och alltså inte överhuvudtaget kan tolka och värdera lagar och regler som de ska hänvisa till i sina skrivelser.
Vi har rapporterat, anmält, skrivit och talat om allt detta i åratal. Inte anonymt utan i eget namn, inte minst via verksamheten MFO – Medborgarnas flyktingombudsman. Vissa förändringar har vi fått till stånd (bl.a. inom förvarsverksamheten och på en del flyktingförläggningar), men att förändra attityderna hos de anställda inom Migrationsverket och att ge dem injektioner av kunskap och kompetens och ansvarskänsla, det har vi inte mäktat med. Och det kommer ingen att klara av, det är en omöjlighet, oavsett hur många rapporter som skrivs och hur många JO-anmälningar som görs!