Läs först texterna Sveriges statsminister om asylsökande: ”De som har fått nej måste lämna landet.” 7 april 2018 och Vad är 328.000 gamla människor värda för er? – 21 mars 2019.

Så lyder rubriken till en text som illustreras av en bild med tre pojkar sittande på en brygga med ryggen mot kameran. Tre faktiska barn. Det är egentligen nästan allt som handlar om barn: en rubrik och en bild. Resten handlar till största delen om vuxna, främst afghanska män, i enstaka fall unga minderåriga som närmar sig i 18-årsåldern. Personer som inte styrker sin identitet eller sin ålder men där ålderstester mycket ofta visar att de är äldre än de utger sig för att vara.

Aktivistorganisationen vistårinteut  skriver i ett pressmeddelande om att

Ensamkommande barn som flytt till Sverige utan sina föräldrar kläms mellan lagar och Migrationsverkets praxisändringar. De omfattas inte av vare sig gamla eller nya gymnasielagen. Praxisändringarna har lett till att barn som tidigare skulle fått permanent uppehållstillstånd hamnat i en limbosituation där de blir illegala utan egen förskyllan och utvisas när de fyller 18 år.

Språklig kommentar: Om aktivisterna menar att en massa barn har ”flytt” till Sverige utan föräldrar så borde de ha skrivit: ”Barn (om det rör sig om ”barn”, annars ”minderåriga) har flytt till Sverige, utan sina föräldrar.”

Vidare kommentarer: En majoritet av dessa som vistårinteut envisas med att kalla ”barn” 1) har inte varit barn eller minderåriga när de anlände till Sverige och 2) har inte ”flytt” hit utan snarare försökt ”flytta” hit. Detta har bekräftats bland annat genom de avslag på sina asylansökningar som de fått.

Aktivisterna igen:

Dessa barn har glömts bort i debatten. Icke desto mindre lever de farligt. De riskerar utvisning och att som utvisade bli utsatta för skyddsgrundande behandling som till exempel prostitution, sexuellt våld, trafficking eller tvångsrekrytering till terrorism. De har blivit hotade, fått gömma sig, kanske sett sina fäder och bröder bli bortförda. Resten av familjen är i spillror och har flytt till annat land.

Just den här gruppen barn får varken uppskjuten verkställighet på utvisningsbeslutet eller tillfälligt uppehållstillstånd. Hade de fått något av detta skulle de kunna omfattas av den gamla gymnasielagen. Istället får de utvisningsbeslut med motiveringen att det finns ett ordnat mottagande.

Kommentater: Det är provocerande att aktivisterna genomgående talar om ”barn” när de vet att det i de allra flesta fall handlar om personer över 18 år och att den minoritet som kanske är under 18 år (ingen vet eftersom ingen styrker sin identitet…) inte är några ”barn” utan ungdomar i 17-årsåldern, i sällsyntare fall något yngre. Dessutom – för tydlighetens skull – ”riskerar” de inte utvisning utan de ska, enligt lag, utvisas.

När det gäller mottagandet, vill jag gärna påminna om dessa texter:

•  Migrationsverkets återvändandesambandsman i Kabul, Kjell-Terje Torvik: ”Det jag har sett hittills visar att det går att återvända till Afghanistan.” – 8 mars 2017. Ur texten:

Enligt Kjell-Terje Torvik finns det ett bra mottagande för unga vuxna afghaner som återvänder under den första tiden.
– Vid behov blir de hämtade på flygplatsen av International Organization for Migration, IOM, och körs till ett boende med 100 platser där de kan vara de första två veckorna. Sedan får de möjlighet att träffa en handledare som hjälper dem att ordna bostad och arbete. Det är svårt att få avlönade jobb, så ofta handlar det om att starta en liten rörelse. Dessutom finns det en grupp unga återvändare som reser vidare till sina familjer i Iran.

•  ”De allra flesta utvisade afghaner möts av sina familjer, vårt mottagningscenter i Kabul står tomt.” – 31 augusti 2017. Ur texten:

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan, fortsätter:
– De som möter på flygplatsen och som hanterar de här olika stödprogrammen säger att de flesta som anländer från Europa till Afghanistan, hämtas av sina familjer. En indikation på det är att mottagningscentret i Kabul, där man har möjlighet att vistas i två veckor, står tomt.  Det finns hundra bäddar och det är väldigt, väldigt få som behöver det. De afghaner som jobbar där säger själva att i princip alla som anländer från Europa hämtas av sina familjer. Det måste inte vara mamma eller pappa, det kan vara kusiner eller morbröder, farbröder.

•  Det lever och bor 35 miljoner människor i Afghanistan. Det är inte ett land som alla hitkomna automatiskt har skyddsbehov gentemot. – 27 december 2017. Ur texten:

Franz J Marty, frilansjournalist bosatt i Kabul sedan tre år tillbaka:
–Jag lever mer eller mindre som en vanlig afghan, så jag vågar säga att jag har en ganska bra bild av vardagslivet i Kabul. Jag har aldrig någonsin – inte en enda gång – varit rädd eller ännu mindre fruktat för mitt liv i Afghanistans huvudstad.
Kabul är inte det helveteshål som människor i Europa tänker sig. Det är en mer eller mindre normal stad som inte är olik andra städer som jag har sett i den här regionen och på andra ställen. Inte vacker, inte på något vis speciell, men lång ifrån någon krigszon.
Helt ärligt måste jag säga att den största risken för mitt liv i Afghanistan är att dödas i en trafikolycka.

•  Val 2018. Det finns enligt Terje Torvik en mur av motvilja mot att ens tänka på ett nytt liv i Afghanistan hos många asylsökande. Och ofta förstärker de sökandes nätverk i Sverige dessa tankar. – 5 juli 2018. Ur texten:

Migrationsverkets återvändandesambandsman (lång titel!) i Kabul, Afghanistan, Terje Torvik, berättar om hur tiden i Kabul förändrat hans syn på återvändande afghaner som fått avslag på sina asylansökningar.

I sin text konstaterar aktivistorganisationen vidare:

Följden blir att de lever här illegalt – utan egen förskyllan – tills de fyller 18 år och är utvisningsbara.

Kommentar: Nej, de lever inte här ”illegalt utan egen förskyllan”! Om de har fyllt 18 år ska de lämna landet snarast, om de snart fyller 18 år ska de lämna landet då. När/om de håller sig undan utvisning när hemresan ska ske, då befinner de sig här illegalt. Påträffas de av polis kan de få tillbringa tid på ett av Migrationsverkets förvar tills hemresan (och de dokument som behövs för den) är ordnad. Är de över 18 år så kan inte ens aktivistorganisationerna med bästa vilja i världen kalla sina unga (ibland ganska mycket äldre) skyddslingar för ”barn” och har dessa personer alltså fått avslag på sina asylansökningar så ska de lämna landet, precis som lagen, som också statsminister Stefan Löfven citerar i den första texten som länkats till i början av detta inlägg, påpekar.

Det är obegripligt att aktivisterna fortsätter att kräva uppehållstillstånd för unga män som inte har rätt att stanna i Sverige, trots att dessa oftast redan har fått minst två avslag i minst två asylprocesser. Lagen gäller deras skyddslingar precis som den gäller alla andra.

Till slut anser aktivisterna

att Sverige enkelt kan låta minderåriga få stanna genom att i Utlänningslagen införa skyddsgrunden särskilt ömmande skäl och ge uppehållstillstånd utifrån lång vistelsetid i Sverige.

Kommentar: Det är nu inte aktivistorganisationer som ska styra Sveriges asyl- och migrationspolitik för en grupp som just de ömmar för. Det finns inga som helst skäl att låta personer utan lagliga asyl- eller skyddsskäl bättre liv-invandra till Sverige. Systemen håller inte för det och lagen ger inte sådana rättigheter för någon. I stället borde vuxna, laglydiga svenskar i denna och andra liknande organisationer ta ansvar och förbereda de afghanska unga och äldre männen på att de ska återvända till sitt medborgarskapsland. Det är det enda rätta, inte att bidra till att förlänga deras ”hängande i luften” genom att ge dem orealistiskt hopp eller att försöka få till speciella lagar för dem med ännu större kostnader för skattebetalarna än redan hittills.

Här kan man läsa texter där ord som Afghanistan, gymnasielagen, ensamkommande, minderåriga förekommer. Texter om andra ämnen hittar man genom att ange sökord i sökrutan på sajten.

© denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.