En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och region den 11 september 2022. Texter tänkta att påminna om en del som hänt och en del som inte hänt (!) sedan förra valet. Men mest om vad som händer nu och vilka som säger, tycker, gör vad under tiden som är kvar tills det är val. Och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Klicka på bildrutan för att läsa tidigare inlägg under den här vinjetten
Tillbakablick och påminnelse
Om vad som var på tapeten för precis fyra år sedan, valåret 2018.
Ur texten i inlägget Val 2018. En centerpartist som inte respekterar andra partiers och människors demokratiska rättigheter:
Sverige blir ett allt sämre och mer respektlöst och ociviliserat land. Människor beter sig allt märkligare. Här är det centerpartisten Johan Linander som har tappat koncepterna (liksom i mitt tycke även många andra centerpartister, särskilt i och kring partiets ledning).
———-
Vad är Johan Linander för person, vem avlönar honom? En lätt efterforskning visar att han tidigare (2002-2014) varit riksdagsledamot för Centerpartiet och nu är kanslichef i Tomelilla kommun. Fick han en tillfällig knäpp (solsting?) eller är det faktiskt så att han tycker att han “gjorde personalen en tjänst” när han slängde ett av åtta riksdagspartiers valpropaganda i papperskorgen? Någon respekt för demokrati har Linander uppenbart inte och att han säger att han gjorde personalen en tjänst tyder på att han inte ens förstår att det i personalen helt säkert finns de som vill ta del också av SD:s valpropaganda.
Klicka på textrutan för att komma till programmet på SVT:s sajt.
I år har många centerpartister som var med för fyra år sedan lämnat det sjunkande skeppet med sin jag-centrerade partiordförande och ekonomisk-politiske talesman, tillika andre vice partiledare. Den sistnämnde utmärkte sig nyligen – detta valår – på ett synnerligen negativt och otrevligt sätt i programmet Sverige möts i Sveriges Television den 18 maj.
Några länkar i samband med Ådahls bufflighet och översittarstil i programmet:
• Centerpartiet sprider rena myter om hederskulturen – Expressens ledarsida 23 maj 2022. Ur texten:
Ådahl är Centerns ekonomiska talesperson, men i ”Sverige möts” var ämnet integration. Ådahls urladdning hade sin upprinnelse i att ex-muslimen Omar Makram uttryckte sin förvåning över svenska debattörers ovilja att problematisera islams roll i Sverige.
Martin Ådahl bröt in och gick till storms mot Makrams ”generalisering” och skuldbeläggande av Sveriges hårt arbetande muslimer.
Omar Makram påpekade milt att han talat om islam, inte om muslimer, och att svenskar måste lära sig att skilja på de två storheterna. Att kritisera islam innebär inte att man kritiserar muslimer.
———-
Hur kunde Martin Ådahl hamna så fel? Kanske var han övertänd och helt inställd på att slå ner på varje spår av rasism. Lite i samma anda som chefen Annie Lööf, som numera riktar åtminstone ett välformulerat vredesutbrott mot Jimmie Åkesson per partiledardebatt.
• C i blåsväder – fällde påståenden om heder, islam och kristendom – Världen idag 24 maj 2022. Ur texten:
– Folk kan inte göra skillnad mellan islam som religion – eller en uppsättning idéer – och muslimer som människor, så kritik av islam blir per automatik hat mot muslimer, sade Makram, och fick mothugg direkt:
– Det är du som inte skiljer mellan fundamentalister, personer som bedriver hederskultur som utgör en pytteliten minoritet av alla muslimer som är hårt arbetande i det här landet, sade centerpartisten.
• Nej, det är inte en ”pytteliten minoritet” som utövar hederskultur – Göteborgs-Posten debattartikel. Ur texten:
Bara för några dagar sedan sa Centerpartiets vice partiledare Martin Ådahl i SVT att hederskultur bedrivs av ”en pytteliten minoritet”.
Ett samhälle som inte förstår hedersförtryckets natur kommer inte att vinna kampen mot hedersförtrycket. 240 000 unga människor i Sverige lever med olika grader av hedersförtryck. Siffran är framtagen av Astrid Schlytter, docent i rättssociologi på Stockholms universitet och en av Sveriges främsta experter på hedersproblematik.
Tyvärr kan den redan skyhöga siffran vara en underdrift. Den gäller enbart unga människor, men hederskraven upphör inte med åldern. En person som lever i en hederskontext och som genomgått en skilsmässa eller blivit änka/änkling är på motsvarande sätt förhindrad att fritt dejta, välja ny partner eller leva samboliv.
Kommentar: År efter år efter år, decennium efter decennium, fortsätter verklighetsförnekelsen bland personer som tagit sig in i riksdagen. Sällan, egentligen aldrig på äkta personliga mandat eftersom Sverige inte har personval (som man har i till exempel Finland), utan partiledningen ”belönar” trogna partister med riksdagsplatser. Det gör att riksdagsledamöterna går i koppel med piskor hängande över sig. De är inte ansvariga inför några väljare utan inför sin partiledare (om den personen är jag-centrerad) eller sin partiledning.
Det finns ytterst, ytterst litet utrymme för svenska riksdagsledamöter att ha avvikande åsikter eller göra sina röster hörda om de inte tilldelats uppgiften som ”talesperson” inom ett visst område. I de fall de avviker från de tongivandes i partiet riskerar de att frysas ut och förlora sina positioner och, givetvis, att må dåligt över att de faktiskt accepterar att ingå i ett knapptryckarkompani. Det är stor skillnad mot länder där väljarna röstar på den de vill ska företräda dem, och där varje riksdagsledamot har ett personligt ansvar mot sina väljare förutom sin (inte blinda) lojalitet med det parti inom vilket de röstats in i riksdagen.
Ur texten Om ett av flera knapptryckarkompanier i Sveriges riksdag den 17 augusti 2014. Om erfarenheter som författaren till boken, Anne-Marie Pålsson, skrev om. sina upplevelser som riksdagsledamot för Moderaterna. Det finns också länk till en videointervju med henne i texten
Från tid till annan kände jag därför viss skam för det sätt på vilket jag och mina kolleger genomförde vårt uppdrag. Vi använde inte tillräckligt med tid och resurser för att rätt sätta oss in i de frågor vi skulle besluta om. Vi nöjde oss med att passivt godta ledarens uppfattning och förväntades heller inte göra något annat.
