En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och region den 11 september 2022. Texter tänkta att påminna om en del som hänt och en del som inte hänt (!) sedan förra valet. Men mest om vad som händer nu och vilka som säger, tycker, gör vad under tiden som är kvar tills det är val. Och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Klicka på bildrutan för att läsa tidigare inlägg under den här vinjetten.
Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget på Sveriges Televisions sajt.
Nu ska de trögfotade socialdemokraterna ännu en gång utreda det som utretts till förbannelse sedan minst 15 år. Jag kommenterade det kort på Twitter. Också Annika Borg har skrivit om saken på Barometerns ledarsida.
Hur många gånger och under hur många decennier måste vi upprepa samma sak? Om att det är självklart i alla normala länder att kräva kunskaper i landets språk om man ska bo och leva där. Och att svenska språket och kunskaper om samhällsskicket i Sverige samt styrkt identitet (inte ”sannolik” som idag…) ska vara absoluta krav för erhållande av svenskt medborgarskap. Uppfylls inte kraven så beviljas man inte medborgarskap; det är ju ingen mänsklig rättighet att bli medborgare i ett annat land som inte är ens ursprungsland. I Sverige har man alla rättigheter och skyldigheter med permanent uppehållstillstånd, PUT. Endast två saker skiljer mellan dem som har PUT och dem som har svenskt medborgarskap. Den som inte är medborgare i Sverige (jag själv inräknad)
- får inte rösta i riksdagsvalet vart fjärde år (man får dock rösta i kommunal- och kyrkoval).
- kan utvisas vid allvarlig brottslighet eller om man befinner sig bedrägligt i landet (falsk identitet, flera identiteter).
Klicka på text- och bildrutan för att läsa Annika Borgs ledartext på Barometerns sajt.
Ur Annika Borgs text i Barometern:
Har vi hört det förut? De som invandrar till Sverige ska mötas av krav och förväntningar, göra sig anställningsbara och själva ta och även ges chansen att komma in i det svenska samhället. Språk- och samhällskunskapskrav ska vara ett minimum för att kunna leva i Sverige.
Den retoriken upprepades av integrations- och migrationsminister Anders Ygeman (S) under gårdagens pressträff angående att regeringen nu tillsätter ytterligare en utredning om krav för permanenta uppehållstillstånd.
Skälet till att dessa krav inte är på plats sedan lång tid tillbaka är S-regeringens passivitet. Regeringen har duckat för frågorna, skjutit dem framför sig och uppvisat en total oförmåga att fatta beslut.
Konsekvensen av denna underlåtenhet, och att Socialdemokraterna haft foten på bromsen, är att utvecklingen gått åt fel håll. Integrationen har misslyckats på många punkter samt för ett alltför stort antal människor och segregationen trasar sönder landet, något Delegationen mot segregation (Delmos) visar i en ny rapport. Det handlar om parallellsamhällen, utanförskap, bidragsberoende, fusk och kriminalitet. Listan kan tyvärr göras väldigt lång när vi skriver år 2022.
Under snart 20 år har man utrett och utrett, hämtat in remissyttranden i parti och minut och när allt varit i det närmaste klart så har man lagt hela den kostsamma och tidskrävande utredningen i något arkivskåp. Man kan undra hur många tids- och penningkrävande rapporter som ligger och samlar damm på regeringskansliet.
Under minst tre decennier har mängder av människor från främmande kulturer, personer som ofta har låg eller nästan ingen utbildning, kommit i mycket stora skaror till Sverige. Utbildade finns givetvis också, men inte alltid motsvarar deras utbildning den som krävs i Sverige. Det tar tid för dem att lära sig språket och uppdatera sina examina. Knappt något konkret har krävts av dem och skattemedel har gått till socialbidrag och flerbarnstillägg, sjukvård, skola och inte minst tolktjänster och annat. Utan motkrav. Sverige har inte alltid varit ett välfärdsland och svenskarna har, genom arbete och skattebetalande, skapat sig den välfärd som nu har krackelerar ordentligt.
Det ges lite olika siffror, men det har rapporterats om 700.000 eller fler asylinvandrade som inte arbetar, inte bidrar till samhället utan väntar på ”sin lön” (som en del kallar socialbidraget), som i det närmaste kravlöst kommer varje månad. Pengar som borde gå till de flera hundra tusen fattiga pensionärer som inte har råd att hämta ut mediciner eller gå till tandläkaren. Dessutom – för att krav på att lära sig svenska inte ställs – så är kostnaden för alla oss som arbetar och betalar skatt astronomisk för tolkar i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Allt fler svenskar (och ”gammelinvandrare”) känner att måttet är rågat. Vi har gått in i en lågkonjunktur, att leva och bo blir dyrare och folket mäktar inte längre med att bekosta allt för, och kring, dem som tagit sig till Sverige och varken lärt sig svenska eller skaffat jobb.
Är det för att inför valet försöka blidka de allt mer förtvivlade svenskarna som migrationsminister Anders Ygeman nu klämmer fram att regeringen för sjuttioåttonde gången (känns det som) ska utreda språkkravet?
Är det av samma anledning som justitieminister Morgan Johansson tillsammans med migrationsminister Anders Ygeman (återigen, tidigare var det 80.000 som skulle utvisas) ”vill utvisa fler”?
- Regeringen vill göra det lättare för polisen att utvisa människor som befinner sig illegalt i Sverige. Flera nya tvångsmedel ska utredas.
- Ett resultat skulle kunna bli att polisen får titta i datorer och mobiltelefoner när en persons identitet ska slås fast. Även tvångstestning för smittsamma sjukdomar som covid-19 kan bli tillåtet.
- ”Vi ska vara ett land där man kan söka skydd. Men vi ska också vara ett land där ett nej är ett nej”, säger migrationsminister Anders Ygeman (S).
Kommentar: Tillåt mig småle: ”…ett land där ett nej är ett nej”.
Lästips
• “Man hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist” – 6 november 2009. Ur texten:
Migrationsverkets förre överdirektör, Lars-Gunnar Lundh, i en intervju med skribenten Maciej Zaremba i DN Kultur den 5 november 2009 om hur kulturen och kutymen såg ut:
Man (Migrationsverket, min anm.) hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist. Till exempel bjöd Utlänningsnämnden in mig och verkets rättschef för att diskutera hur de skulle avgöra ett ärende som redan var avgjort av oss och överklagat till dem. Det skulle vara helt främmande för en hovrätt att bjuda in tingsrätten och undra ’hur tycker ni att vi skall göra?’ Eller så skickade de ett mejl som antydde att vi inte borde verkställa en avvisning till Eritrea – som de själva beslutat om. Varför inte? Jo, Sverige kan få kritik från UNHCR om ni verkställer, hälsade Utlänningsnämnden. Men då skall de för tusan inte fatta sådana beslut! Man måste ta ansvar för vad man gör. Man kan inte ha en agenda inåt och en annan utåt.
• Man lyssnade inte på Mauricio Rojas för 10 år sedan, det borde man ha gjort. Man lyssnar väl inte heller på Lars-Gunnar Lundh idag. Det borde man göra. – 22 oktober 2018. Ur texten:
Så här skrev Mauricio Rojas, bland annat i november 2006:
Migrationsverket har förbrukat det kapital av förtroende och legitimitet som fordras för att utföra sina viktiga uppgifter. Som redskap för en allt hårdare asylpolitik har verkets kultur formats kring värderingar och attityder som ligger långt från den humanism som skall genomsyra en myndighet vars grundläggande uppgift är att underlätta för dem som söker skydd hos oss. Migrationsverket har också ansvar för att, under den tid som asylprövningen tar, erbjuda de asylsökande anständiga levnadsvillkor. Migrationsverket har dock blivit synonymt med skandaler och rättsosäkerhet. Det bär således hundhuvudet för resultatet av de gamla socialdemokratiska regeringarnas hårdföra hållning i svensk asylpolitik. Därför måste Migrationsverket läggas ner och en ny myndighet som huvudsakligen sysslar med asylprövning och andra migrationsrelaterade tillståndsärenden formas.
• Migrationsverket i Finland påminner om språkkraven som måste uppfyllas om man söker finskt medborgarskap – 14 december 2014. Ur texten:
Kunskaper i landets språk är ett självklart krav för att få bli medborgare i Finland. Man kan inte vara fullvärdig medborgare i ett land om man inte ens behärskar landets språk (vissa undantag beviljas dock). Här är de olika sätten på vilka man kan visa att man har de nödvändiga språkkunskaperna. Man uppfyller kraven om man har något av följande betyg eller examina:
Klicka på länken för att läsa om kraven.
• Finland. Om att kravet att behärska landets språk för erhållande av medborgarskap i Finland är en självklarhet. – 1 februari 2019. Ur texten:
Jag upprepar mig med ojämna mellanrum när jag – om och om igen – skriver om språkkrav för medborgarskap i grannlandet Finland. Sedan åratal har jag flera gånger i olika sammanhang, också här på den här sajten, skrivit om kravet på att man behärskar landets språk i tal och skrift för att man ska kunna ansöka om finskt medborgarskap. I Sverige har man upprörts över att personer som Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni redan för mer än 15 år sedan försökte föra fram att samma självklarhet borde råda också i Sverige. Var och en kan själv inse att hade detta självklara krav funnits också i Sverige så hade till exempel hundratals miljoner, kanske rentav fler än så, skattekronor sparats in på tolkar och på översättning av diverse information till allehanda asylinvandrarspråk.
• Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 13 år sedan och på Lars-Gunnar Lundh för tre år sedan? – 22 januari 2020. Ur texten:
Ett utdrag ur Lars-Gunnar Lundhs text på Svenska Dagbladets debattsida – relevant då och relevant nu, drygt tre år senare:
Inom asylrätten är det en grundläggande princip att den asylsökande ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Det är den asylsökande som enligt svensk rätt har bevisbördan, vilket innebär att det är denne som i första hand har att åberopa och till verket komma in med relevanta uppgifter för att verket ska kunna bedöma behovet av skydd. För de fall den sökande inte medverkar eller inte presterar vad som är rimligt i det enskilda fallet ska ansökan avslås.
I den svenska asylprocessen tar Migrationsverket enligt min uppfattning helt felaktigt på sig hela utredningsansvaret. Den enskilde kan därmed, tillsammans med ett av staten betalt ombud (offentligt biträde) ”sitta på läktaren” och lugnt avvakta Migrationsverkets fruktlösa försök att utreda om det föreligger asylskäl eller inte. Migrationsverket har naturligtvis inga, eller ytterligt små, möjligheter att ta reda på om en person har asylskäl om denne dessutom inte visar upp några dokument eller avger någon muntlig bevisning så att eventuell granskning av uppgifterna kan göras.
• Språkkrav bör ställas för att man ska beviljas svenskt medborgarskap, inte för att man ska få socialbidrag. – 6 november 2020. Ur texten:
Så här presenteras regeringens nya Förslag om språkplikt för rätt till försörjningsstöd av socialminister Lena Hallengren och utbildningsminister Anna Ekström i ett pressmeddelande på regeringens sajt:
I dag presenterar regeringen en lagrådsremiss med förslag om språkplikt som krav för rätt till försörjningsstöd. Det är en del i regeringens arbete för att öka språkkunskaperna och förutsättningarna för integration och etablering på arbetsmarknaden. Förslaget innebär att den enskilde vid behov ska delta i svenska för invandrare för att anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Självklarheter:
• Det behövs knappast någon forskning för att förstå att “kunskaper i svenska har stor betydelse för möjligheten att få ett arbete och integreras i det svenska samhället”.
• Målet för integrationspolitiken borde vara, som i andra länder, att den som söker och får skydd i landet – tillfälligt eller permanent – avkrävs respekt för, och anpassning till, landets lagar, regler, normer, samhällssystem och värderingar. I det ingår som en absolut självklarhet att lära sig landets språk.
• När man har tillstånd att vistas i landet, har anpassat sig och har lärt sig språket så har man givetvis “lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund”.
• Janne Josefsson i Dagens Nyheter: “Att inte ställa språkkrav är förbannad vanvård”. – 18 januari 2022 . Ur texten:
Att skicka ut hemtjänstpersonal som inte behärskar språket är ren vanvård. Överlagd vanvård, från kommunens eller hemtjänstföretagets sida. Om språkförbistring leder till misstag går det inte att skylla på olyckliga omständigheter. Det var en risk arbetsgivaren var villig att ta.
Och det är av allt att döma ett mycket spritt problem. När Kommunal skickade en enkät till flera tusen skyddsombud inom vård och omsorg svarade 73 procent att språkbrister leder till problem i omsorgskvaliteten eller patientsäkerheten.
