En text i en serie texter som kommer att publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt (!) sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.

Politiker som har att tillvarata Sveriges och svenskarnas intressen men också att se till att människor i verkligt behov av skydd kan tas emot som asylsökande och beredas skydd här under kortare eller längre tid beroende på omständigheterna i deras hemländer, tar inte ansvar för att de lagar de själva stiftat och som är giltiga i Sverige, efterlevs.

Och ni kunde ha berättat.

Så skrev Centerpartiets ledare Annie Lööf i en twitter-konversation med Magnus Ranstorp den 7 mars, när denne skrev om Ebtisam Aldebe, den centerpartistiska nämndledamoten med islamistiska åsikter. Som om vi inte hade berättat, otaliga gånger. Bland annat skrev jag om henne och hennes make Mahmoud (som också kandiderat till riksdagen för Centerpartiet) och deras åsikter i texterna Egna lagar för muslimer i Sverige, 28 april 2006; Det gäller att inte vara för blåögd, 28 april 2006; Han vill(e) ha särlagstiftning för muslimer i Sverige, 26 oktober 2009.

I texten Kontroll också av riksdagskandidater, 22 maj 2006 – för nästan 12 år sedan, skrev jag till exempel så här:

Religiös fanatism eller ”bara” en stark vilja att påverka Sverige i en riktning som majoriteten av svenska folket inte står bakom, bör man vara försiktig med. En medialt uppmärksammad person i den kategorin är t.ex. hustrun till ordföranden i Sveriges muslimska förbund, Mahmoud Aldebe (han som propagerar för särskilda lagar för muslimer) som kandiderar för Centerpartiet.

Om asylinvandrades semestrande i de hemländer som de har anfört skyddsskäl gentemot och getts uppehållstillstånd för, har jag också berättat, år ut och år in. Här är nedan följer några exempel. Har politikerna lyssnat, vilket är deras skyldighet eftersom de sitter på sina poster på folkets mandat? Har de sett till att endast människor med skäl att beviljas asyl eller skydd enligt landets egna lagar, också beviljats detta? Svaret är ett rungande nej. Vi kan inte fortsätta att låta dövörade och kortnästa människor på vår  bekostnad (våra liv och våra pengar) sitta och leka riksdag och regering! Eller är det faktiskt så illa ställt att det inte finns några människor överhuvudtaget som har kompetens, kunskap, intelligens, förmåga och mod att styra och styra upp landet?

Här följer några exempel på vilken fruktansvärt dyr, skadlig, rent katastrofal hantering av asylsystemet som tillåtits – och tillåts – pågå i Sverige:

•  En migga: ”Personen trivs här, läser svenska, får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester” – 30 oktober 2009 (för åtta år sedan…). Ur texten:

När vi får tipset om att personen i fråga har en annan identitet och är medborgare i att annat land än vad som står i vårt PUT-beslut och att hon eller han kom hit på en visering har det oftast gått 2-4 år. Personen trivs här, läser svenska och får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester, med sitt svenska resedokument eller främlingspass, där det står att identiteten inte är styrkt.

•  Migrationsverkets rättschef den 17 november: ”Det går direktflyg mellan Sverige och Bagdad och folk reser fram och tillbaka utan problem.” – 17 november 2010. Ur texten:

Otaliga gånger har jag skrivit om hur det går direktflyg mellan Sverige och Irak (både till Bagdad och Erbil och Sulaymania) och att irakier som fått PUT för att de absolut inte kan återvända och för att om de tvingas återvända så kommer de att dö i princip på fläcken, obehindrat och utan att ifrågasättas reser hem på semester, för att gifta sig etc.

För första gången hör jag den 17 november 2010 Migrationsverket, genom sin rättschef Mikael Ribbenvik, ta upp just detta, som är allmänt känt, men nästan aldrig talas högt om:

Vi har ju reguljära flygningar mellan Sverige och Bagdad, folk reser fram och tillbaka utan några besvär.

•  Människor som hävdat asyl- eller skyddsskäl mot sitt hemland reser tillbaka utan att svenska staten gör annat än ser till att skattebetalarna fortsätter att försörja dem. – 15 januari 2016. Ur texten:

När det åtråvärda svenska uppehållstillståndet erhållits och framtida försörjning i Sverige är säkrad, reser man hem, ofta på flera månaders besök eftersom man av Sverige får pengar utan att jobba. Svenskarna ifrågasätter ju inte heller deras behov av skydd och drar inte uppehållstillståndet, trots att de alltså reser tillbaka till just det landet de hävdat att de måste skyddas från. Tror någon att svenska ”ansvariga” har brytt sig om rapporterna om dessa hemresor genom åren? Nej, de ”ansvariga” tycker att skattebetalarna ska fortsatta att försörja dessa ”skyddsbehövande” och bekosta deras liv i hemlandet, där de klarar sig fint på de pengar som Den Humanitära Stormakten betalar ut.

•  En migga berättar och man måste undra om det är något fel på svenskars förstånd? – 30 mars 2016. Ur texten:

En migga:
Alla syrier är inte syrier och alla syrier har inte skyddsbehov i Sverige

Vi får dagligen samtal från syrier som vill veta om de riskerar att mista uppehållstillståndet om de åker hem till Syrien. De ska gifta sig, hälsa på släktingar, åka på semester. Semester!?

Migrationsverkets ledning:
Vi kan inte hindra någon från att åka till Syrien, men de riskerar givetvis, i varje fall i teorin, att få sin statusförklaring återkallad. Uppehållstillståndet kan vi dock inte återkalla för just syrier eftersom ”alla och envar som kommer från Syrien får UAT på grund av skyddsbehov”. Detta, märkligt nog, trots att grunden för all asylhandläggning är att varje ärende ska behandlas individuellt och utifrån sin beskaffenhet.

•  Finland. Sverige. Om skärpta medborgarskapskrav och asylinvandrade som reser på semester till länder de fått skydd mot. – 2 oktober 2016. Ur texten:

I Sverige har det pågått under mycket lång tid och inget har gjorts för att stoppa missbruket av asylrätten trots att det varit väl känt. Det är som en del asylinvandrare säger: ”Ni blåögda fattar ingenting”. De vet att har de en gång lyckats tillskansa sig ett svenskt uppehållstillstånd så tas det så gott som aldrig ifrån dem vad de än gör, trots att utlänningslagen bland annat stadgar följande:

7 kap. Återkallelse av tillstånd

1 § Nationell visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
får återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat
oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter,
som varit av betydelse för att få tillståndet.

•  Asylinvandrade reser på besök till sina hemländer som de sökt skydd gentemot – 12 september 2017. Ur texten:

Om detta fenomen – fast i Sverige – har det rapporterats här på bloggen i många år. Alltså att asylsökande som fått uppehållstillstånd för att de lyckats övertyga Migrationsverket och migrationsdomstolar om att de ”kommer att dödas så fort de sätter sina fötter på sitt hemlands mark”, ofta nästan genast som de har fått uppehållstillstånd, reser till just de länder de fått ”skydd” gentemot.
—————–
Ett exempel (ur en artikel från maj 2012 i Newsmill, som inte längre finns på nätet):

X beviljas uppehållstillstånd i ett land i Europa för att han sagt att kommer att bli dödad i sitt hemland Afghanistan om han inte får stanna.  X har berättat en falsk historia, angett falsk identitet, visat upp falska dokument och har alltså fått uppehållstillstånd.

Nu vill X åka tillbaka till Afghanistan för att hälsa på sin familj, men han kan inte göra det utan att avslöja att hans asylansökan var falsk. Så han går till Pakistans eller Irans ambassad och erhåller visering till något av länderna som båda gränsar till Afghanistan. Många föredrar Pakistan eftersom det är betydligt lättare att ta sig in i Afghanistan därifrån än från Iran, utan någon som helst pass- eller identitetskontroll vid gränsen.

Och om X vill undvika omvägen via Pakistan eller Iran så finns ett annat sätt. Afghanska ambassader ställer ut speciella dokument – ”inresetillstånd” – som är till för personer som inte kan resa in i Afghanistan på sina ordinarie pass på grund av de getts skyddsstatus i Europa.

När X landar på flygplatsen i Kabul kan han låta sitt pass ligga i fickan, han behöver inte visa upp det för gränspolisen. Det enda han behöver göra är att visa sitt inresetillstånd från en afghansk ambassad och få en inresestämpel av polisen så är allt klart.

 

© denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.