En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt (!) sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Med anledning av inlägget Val 2018. God man om den så kallade gymnasielagen: En hemsk följetong, detta. Går den igenom så blir det ännu rörigare.”, den 24 maj, skriver Tia Itkonen, tidigare ämneslärare i språk och psykologi; de senaste 20 åren i Tensta och Rinkeby. Därtill är hon bildterapeut och konstnär, numera på heltid:
Om invandrarelever kontra gymnasiekompetens
Jag läste texten och kom att tänka på hur ensamma lärarna ofta är i sina jobb. Att inte mycket tid ges för att också hinna sätta sig in i hur agera klokast när ens egna elever, som man förmodligen skapat en relation till, hur annars, inte presterar tillräckligt bra för att klara godkänt. Risk finns att man då tar på sig ett alltför stort ansvar för eleven, utöver skolresultaten, något som inte hör till i rollen som lärare.
Till detta kan vi lugnt lägga det våldskapital som en del elever, och deras familjer/släktingar, har med sig från sina kulturer och kanske inte låter bli att använda sig av gentemot sina lärare i striden om öppna dörrar till vidare utbildningar i Sverige – och det därmed hägrande ”bättre livet” här.
Vad jag tänker på är att det från Skolstyrelsens sida borde ordnas regelbundet stöd för dessa lärare angående den ibland helt orimliga pressen som de kan utsättas för. Att de får stöd från myndigheten i att hävda sin professionalitet – och därmed sin självrespekt. Att de förstår att de inte är ensamma om sin situation. Att man från Skolstyrelsen sida förmedlar solklara principer om hur agera och vilka regler följa. Och att den enskilda läraren känner att han/hon backas upp.
Men för detta krävs förstås att Skolstyrelsen själv bryr sig om frågan och står upp för de gemensamma grundläggande principerna som gäller i vårt land. Vilket de borde. Tyvärr måste jag medge att hur självklar än en sådan önskan om stöd vore, så hyser jag inte särskilt stort hopp om att detta kommer att ordnas. I synnerhet med erfarenhet av de oändligt långa startsträckorna som man är van vid i detta land så hinner man nog inte komma till skott innan frågan redan är passerad
Kommentar: Kloka och, kan man tycka, självklara synpunkter. Men som skribenten påpekar:
Med erfarenhet av de oändligt långa startsträckorna som man är van vid i detta land så hinner man nog inte komma till skott innan frågan redan är passerad.