Ur Grönköpings veckoblad nr 3.06:
Många läsare ha undrat över, vad hr fackordföran-de Th. Lundblad sysslar med nu för tiden. Frånsett viss massmedial uppmärksamhet vid fördelning av lägenheter i rörelseägda hus, användning av tjänstebilar m.m. har hr fackordf. L. den senaste tiden stått s.g.s. helt utanför offentlighetens rampljus, såväl i tidningarna som i televisonen. Har facket nedlagt all verksamhet utom att inkassera medlemsavgifter, fråga sig en hel del därtill anslutna.
I syfte att i möjligaste mån kasta ljus över frågeställningen har GV:s arbetsmarknadsreporter uppsökt hr L. och åträffar densamme, när han kommer ut från styrelsesammanträde i Sparbanken.
Det var kanske på sitt sätt bättre förr, medger hr L. på GV:s fråga, när vi hade stora och konfliktfyllda centrala förhandlingar med varsel, strejkhot, medling m.m. Då förstodo medlemmarna, att de fackliga förtroendemännen gjorde skäl för sina löner, när vi voro tvungna att sitta hela nätterna igenom å Blasieholmen för att s.d.h. mangla fram en överenskommelse och till sist rödögda skaka hand framför TV-kamerorna. I dag är lönerörelsen mera svårbegriplig, då man har individuella löner och ibland inte ens bestämda procenttal att fördela, och man heller inte får tillfälle att tvista om huru stora de retroaktiva tilläggen skola vara i kronor och ören.
Man må dock betänka, fortsätter hr L., att facket i dag har det betydligt smidigare med en särskild LO-minister i regeringen. Det är mycket, som man kan klara upp under hand över en kopp kaffe på departementet i stället för att gå ut på gatorna med röda fanor och demonstrera mot vanstyret och förtrycket. Plakaten komma ju nu mest till användning, när jobbare komma hit från andra länder för att ta brödet ur munnen för våra medlemmar.
De nya arbetsformerna ha också medfört, att vi högre förtroendemän i stället kunna ägna tid åt att direkt bevaka medlemmarnas intressen i bolagsstyrelserna, konstaterar hr L. När man som jag har styrelserna i Sparbanken, F:a Låsar & Tänger, Gårdberg & Söner, Telia Grönia m.fl. att tänka å, är det en välsignelse, att det inte är så mycket å skrivbordet på fackexpeditionen att ta hand om. Det blev ju tyvärr inte något av med hr Meidners löntagarfonder, men då äro ju styrelseuppdragen en metod att inom blandekonomins gräns erövra företagen åter, för att tala med hr skalden E.G. Geijer, åpekar hr L.
Det är också nyttigt för arbetsgivarna att vid styrelseluncherna se, att också en vanlig grovhuggen arbetare som jag kan sätta lika stort värde å en sjötunga Walewska eller s.k. Wallenbergare (kalvbullar) som någonsin en direktör eller disponent. De få då större förståelse för, att det är sådana mål, som arbetarrörelsen strävar efter för alla sina medlemmar. Och vad de omdiskuterade styrelsearvodena beträffar, är det ovedersägligen bättre, att de hamna i en ärlig jobbares ficka än att de betalas ut som bonus till direktörerna, konkluderar hr fackordf. Lundblad och hastar vidare till eftermiddagens styrelsesammanträde och efterföljande middag i Brandstodsbolaget.
Mer ur Grönköpings Veckoblad här.