Klicka på text- och bildrutan för att ta del av studien.
Ur studien (36 sidor):
Acta Publica har granskat 15.420 personer som har varit biträdande övervakare under det senaste decenniet och deras 43.314 klienter. Granskningen visar att systemet kan ifrågasättas, både när det gäller tillsättning och fortlöpande kontroll av övervakarna.
Ett 100-tal biträdande övervakare är knutna till organiserad brottslighet. Minst 20 övervakare är kopplade till vit makt-miljö, radikal islamism och vänsterextrema rörelser. 130 är någon gång straffade för brott som tydligt bryter mot Kriminalvårdens principer att övervakaren inte ska utöva våld, tvång eller hot.
Totalt har mer än var femte övervakare som varit verksam under det senaste decenniet ställts till svars för brott i domstol. Minst 17 övervakare har dömts för brott tillsammans med sin klient. Ungefär 200 biträdande övervakare har blivit straffade för narkotikabrott efter datumet de har tillsatts. 99 klienter bor på samma adress som sin nuvarande eller tidigare biträdande övervakare, vid en koll i mars 2021.
Kommentar: Har den svenska staten koll på något samhällsområde överhuvudtaget? Vilket, i så fall? Det vore intressant att veta.
Vidare ur studien:
Om en tilltänkt biträdande övervakare inte sedan tidigare har haft ett uppdrag görs en utredning hos frivården om lämpligheten. Personen kallas in på intervjuer med frivårdshandläggaren för bedömning. Där ska det säkerställas att personen delar en demokratisk värdegrund, inte utövar våld, tvång eller hot, eller på annat sätt kränker enskildas grundläggande fri- och rättigheter.
Personen kontrolleras också i misstanke- och belastningsregistret och för anmärkningar hos Kronofogden. Har personen tidigare varit dömd och suttit i fängelse ska det ha gått tre år efter frigivningsdagen, alternativt tre år efter övervakningens upphörande om personen har dömts till skyddstillsyn. Personen ska också lämna referenser som kan intyga lämpligheten.
Om den biträdande övervakaren redan finns i Kriminalvårdens register görs däremot inga regelbundna kontroller. Att kolla upp en redan förordnad övervakare i belastningsregistret får bara göras vid misstanke om att uppdraget inte sköts.
Kommentar: Den här kontrollen verkar inte särskilt väl genomförd (understatement of the year) om resultatet ändå blir det som anges i det första utdraget ut studien … Alltså att man anlitar övervakare som är kopplade till vit makt-miljö, radikal islamism och vänsterextrema rörelser!
Ur studien. Några ”cases”, som de kallas här:
Case: Tillhörde samma mc-klubb
I juni 2020 tillsätts en man i 40-årsåldern att övervaka en yngre klient. Både övervakaren och klienten är medlemmar i Granit MC, en Hells Angels-lojal klubb i Göteborg. Övervakaren har också en bakgrund inom vitmakt-miljön.Case: Festar med Hells Angels
En kvinna i övre 40-åren har regelbundet deltagit på fester hos Hells Angels och är gift med en medlem i den Hells Angels-lojala klubben Fubar MC. Festandet med klubben pågick redan 2012 då hon utsågs till biträdande övervakare till en yngre man. Samma år deltog kvinnan på minst en fest i Hells Angels lokal i Göteborg.Case: Klienten i samma nätverk
Ett exempel från Bredängsnätverket är en gängmedlem i övre 20-åren. Han förordnas som biträdande övervakare 2017, till en yngre klient. Även klienten ingår i samma nätverk och är dömd vid flera tillfällen. 2012 dömdes klienten för att ha hotat ett vittne som skulle vittna mot den som senare blev hans övervakare.
Kommentar: Att ovanstående ens kan förekomma, och det helt öppet och godkänt av en statlig myndighet i den så kallade rättsstaten Sverige, är sanslöst. Liksom det är helt galet att se bilder i Acta Publicas studie som visar män – utsedda ”övervakare” – som befinner sig i samma kriminella miljöer som de som ska övervakas; bilder med undertexter som:
Kriminalvården utsåg ”presidenten” i Bandidos närstående Sons of Cain till övervakare för en provmedlem i samma klubb.
På sociala medier visar en övervakare stolt en tatuering med doktor Mengele, chefsläkare vid koncentrationslägret Auschwitz och en av andra världskrigets mest eftersökta krigsförbrytare. Övervakarens klient var en annan aktivist i vitmakt-miljön.
Mängder av liknande ”cases” kan man ta del av i Acta Publicas studie, liksom annan viktig information om det här misskötta samhällsområdet. Läs den!
Och, som sagt: Har den svenska staten koll på något samhällsområde överhuvudtaget? Här några få men förödande exempel på att så inte är fallet:
• Otillräckliga säkerhetskontroller av personalen på Migrationsverket. – 3 februari 2021. Ur min text:
Mina frågor:
– Krävs det svenskt medborgarskap för anställning som handläggare respektive beslutsfattare på Migrationsverkets medborgarskapsenhet?
– Krävs det svenskt medborgarskap för anställning som handläggare, beslutsfattare på Migrationsverkets tillstånds- och/eller asylprövningsenheter och för anställda på Migrationsverkets förvarsenheter?Migrationsverkets svar:
Dessa anställningar omfattas inte av krav på svenskt medborgarskap. Eftersom Migrationsverket inte funnit lagstöd för en generell riktlinje angående krav på medborgarskap för nämnda befattningar har det även varit möjligt för personer utan svenskt medborgarskap att söka sig till oss och få anställning.Som påpekas i Migrationsverkets Rättsutredning om säkerhetsprövning med registerkontroll av medarbetare, finns ingen lag eller förordning som ger Migrationsverket rätt att generellt ställa upp krav på svenskt medborgarskap för anställning. Säkerhetsskyddslagen kräver svenskt medborgarskap för personer som är inplacerade i säkerhetsklass 1 och 2. För personer inplacerade i säkerhetsklass 3 finns inte ett sådant krav.
• Det är inte främst flyktingar som Sveriges regering värnar om, det är personer som, så snart de getts uppehållstillstånd, reser till sina hemländer som de påstått sig behöva skydd mot. – 11 april 2021. Ur texten:
En studie av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) visar att nettoomfördelningen via de offentliga finanserna till en genomsnittlig flykting under hela dennes tid i Sverige uppgår till i genomsnitt 74.000 kronor per år. Studien finner att den genomsnittliga flyktingen ger ett positivt nettobidrag till de offentliga finanserna under en begränsad period, men detta är inte tillräckligt stort för att täcka det initiala underskottet och det som uppkommer vid pensionsålder. Resultaten visar således att flyktinginvandringen i dagsläget är en offentlig finansiell kostnad för Sverige, på både kort och lång sikt.
———-
År 2019 var cirka 675.000, eller 50 procent, av invandrarna i arbetsför ålder inte självförsörjande7. Självförsörjning definieras som en bruttoinkomst på 186.000 kronor per år eller cirka 12.500 kronor netto per månad.
———-
Sverige har utfärdat cirka 870.000 samordningsnummer till personer som lever och verkar i Sverige sedan systemet infördes år 2000. Dessa nummer är en stor del i problemet med fusk, bedrägerier och framväxten av parallellsamhällen. Vid en granskning av 4.000 samordningsnummer bedömde Skatteverket att identiteten på innehavaren inte var styrkt för cirka 45 procent av dessa. Granskningen indikerar därmed att det totalt sett kan finnas uppemot 400.000 samordningsnummer där innehavaren inte styrkt sin identitet.
• Att, som justitie- och migrationsministern gör, jämställa ett obligatoriskt coronatest med tvångsvaccinering, är sällsynt obegåvat. – 20 maj 2021. Ur texten:
Att “tvångstestning inte har stöd i dagens lagstiftning” är givetvis inte detsamma som att obligatoriska tester för covid-19 inte skulle kunna genomföras inför utvisning av en person som inte fått rätt att uppehålla sig i Sverige, om hans hemland kräver ett intyg. Att dessutom jämställa ett obligatoriskt coronatest med tvångsvaccinering är sällsynt obegåvat och även ohederligt.
Ett test som krävs för att en person som vistas illegalt i Sverige ska kunna utvisas ska vara en självklarhet, inte något som landets justitieminister själv de facto motarbetar genom ovidkommande argument.
• Sverige. Finland. Något om folkbokföring och utlänningskontroll i respektive land. – 22 maj 2021. Ur texten:
Hampus Hagman, Kristdemokraterna:
Det här är ett stort problem, eftersom folkbokföringen ligger till grund både för fastställandet av skatter och för utbetalningen av bidrag och andra ersättningar. Att det finns fel i folkbokföringen kan alltså innebära både felaktig beskattning och felaktiga utbetalningar av bidrag. Regeringens egna utredningar beräknar att värdet av de felaktiga utbetalningarna uppgår till 18 miljarder kronor varje år, och en betydande del av detta betalas ut på grund av oriktiga uppgifter i folkbokföringen. Det här är alltså ett mycket stort problem.
När det gäller samordningsnumren bedömer Skatteverket att över 400.000 nummer har getts till personer som inte styrkt sin identitet. Det handlar alltså om 400 000 möjliga fel av totalt cirka 870.000 samordningsnummer. Hur många faktiska fel det finns av de 400.000 numren vet vi inte, och även det är förstås ett stort problem i sig.