Klicka på textrutan för att läsa Peter Santessons text på Dagens Samhälles sajt.

Ur texten:

För Sveriges del är ett aktuellt område den bristande jobbintegrationen av utrikes födda. Problemen har diskuterats i åratal, även på den här kolumnplatsen i Dagens Samhälle. Men från politiken har de stora greppen uteblivit. Orsakerna är många, men en av dem är att det politiska priset för kontroversiella beslut varit stort samtidigt som det funnits finansiellt utrymme att knuffa problemen framför sig. Vi har haft goda år med rekordhög sysselsättning bland välutbildade majoritetsgrupper. Nu kommer det att bli betydligt svårare.

I den nya undersökningen När blir utrikesfödda självförsörjande? från Entreprenörskapsforum används ett mer relevant mått på jobbintegration än det traditionella sysselsättningsmåttet. Redan vid en mycket låg sysselsättningsgrad har en person kunnat kategoriseras som i arbete och felaktigt räknas som jobbintegrerad. Måttet har inte fångat den verkliga frågan, nämligen om man försörjer sig genom eget arbete. I Entreprenörskapsforums undersökning har man därför i stället analyserat hur lång tid det tar för utrikesfödda att bli självförsörjande, definierat som en blygsam nettoinkomst på minst 12.600 kronor i månaden.

Kommentar: Jag minns när jag någon gång för 10, 12 år sedan försökt få reda på hur många asylinvandrade som arbetade – inte hur många som var ”sysselsatta” och bidragsavlönade – att det var stört omöjligt. Ingen visst, förvirringen var stor och det fanns helt enkelt inga siffror. Det gick inte att få reda på hur många som arbetade och försörjde sig själva. Jag minns att jag var chockad över att få reda på att ”sysselsättning” någon timme i månaden räknades in i statistiken för just ”sysselsatta” och att ”sysselsättning” kom arr bli ett flufford som man i den svenska politiken och debatten ficks att tro var lika med ”arbete”.

Men, som många av oss då förstod, var självförsörjningsgraden hos både första och andra generationen asylinvandrade låg. Mycket låg. Och alla påhitt som ”sysselsättning” och ”instegsjobb” etc var i själva verket förtäckta ord för att de levde på bidrag som de, som faktiskt arbetade på riktiga jobb och inte bara var ”sysselsatta”, genom sina höga skatter stod för. Personerna i dessa ”sysselsättningsåtgärder” bidrog till en mycket liten del till det allmänna, de blev inte närande, de blev tärande. I decennier, ibland under hela sina liv här i Sverige. Nu kommer det inte att fungera längre, efter coronapandemin och efter att den här rapporten blir känd och läst av många och som också Peter Santesson hänvisar till i sin artikel i Dagens Samhälle.

Klicka på omslagsbilden för att läsa rapporten av Johan Eklund och Johan P. Larsson, Entreprenörskapsforum.

Ur förordet:

Sverige har under lång tid haft hög invandring och idag är andelen utrikes födda nästan 20 procent av befolkningen. En stor andel av dessa invandrare har inte etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden, vilket medfört att Sverige 2018 hade det högsta sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Europa.

Enligt en SIFO-undersökning beställd av Entreprenörskapsforum under hösten 2019 har svenska folket uppfattningen att integrationen fungerar dåligt samt att politikerna hålls ansvariga utan att tilltros ha några lösningar.

Kommentar: Här framhålls också det, som borde ha varit en av varje svensk riksdagsledamots och regeringsmedlems viktigaste uppgifter under de senaste två decennierna, men som definitivt inte varit det. Nämligen:

Projektets syfte är att studera hur utanförskapet i Sverige kan brytas och leda till bättre ekonomisk integration av utrikes födda.

Utdrag ur rapporten som är 70 sidor lång (läs den gärna i sin helhet):

•  En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning. År 2016 var drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder inte självförsörjande. Högt räknat var 38 respektive 36 procent av individer med härkomst i Afrika respektive Mellanöstern självförsörjande 2016. Motsvarande uppskattningar för inrikes födda och individer från våra nordiska grannländer låg på 73 procent. Självförsörjningsgraden är betydligt lägre än sysselsättningsgraden.

• Sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda är ett av de största i Europa. Arbetslösheten var 2018 3,8 procent bland inrikes födda och 15,4 procent för utrikes födda (15–74 år). Samtidigt har Sverige ett ansenligt ekonomiskt utanförskap. Under 2018 försörjde sig motsvarande 772 000 helårspersoner i arbetsför ålder under hela året på bidrag och sociala ersättningar (motsvarande 13,3 procent av arbetskraften). Hur fördelningen mellan inrikes och utrikes födda ser ut saknar vi information om.

• Inrikes födda och immigranter från övriga nordiska länder har högst sysselsättnings- och självförsörjningsgrad. Immigranter från Mellanöstern och Afrika har den lägsta sysselsättnings- och självförsörjningsgraden. Självförsörjningsgraden (sysselsättningsgraden) var år 2016 73 (89) procent för inrikes födda och immigranter från Norden. Motsvarande siffror för grupperna från Afrika respektive Mellanöstern var 38 (63) procent respektive 36 (56) procent. Immigranter från södra Europa & Balkan intar en mellanposition med en självförsörjningsgrad (sysselsättningsgrad) på 59 (77) procent.

Kommentar: Samtliga partier som haft både ansvar och makt de senaste decennierna – med undantag för Sverigedemokraterna, som varken haft ansvar eller makt att styra över detta eller något annat samhällsområde – har slagit knut på sig själva för att hitta på ”sysselsättningar” och nya benämningar som ”instegsjobb” för att dölja, gömma, mörka verkligheten för sina väljare = de som tvingats stå för fiolerna. I stället för att ställa helt rimliga krav på vad man som ny i Sverige måste anpassa sig till och att språket måste läras för att man ska bli en del av det land man själv aktivt valt att komma till. Krav som ska uppfyllas för att man ska kunna få svenskt medborgarskap, vilket är det som de flesta hitkomna så hett åstundar.

Ställ de krav som ställs i Finland, till exempel! Helt rimligt i ett land där man inte anser att landets egen befolkning ska behöva livstidsförsörja människor bara för att de kommit som asylsökande. Och som inte vill att asylinvandrade bildar etniska och religiösa enklaver och ”utanförskapsområden”. Som för erhållande av medborgarskap i landet ställer krav på språkkunskaper (med såväl muntliga som skriftliga tester), att man inte har skulder och obetalda underhållsbidrag, inte lever på bidrag utan försörjer sig själv, inte har begått brott. Inga orimliga krav på något sätt. Dessutom blir människor som strävar efter att uppnå kraven också respekterade av majoritetsbefolkningen och ger dem som uppnått allt som krävs för det dyrbara och eftertraktade medborgarskapet en känsla av tillfredsställelse och tillhörighet.

Lästips
•  Finland. Språk- och andra krav för erhållande av finskt medborgarskap. 22 mars 2015. Ur texten:

Språkkunskapskrav
Färdighetsnivå 3, som krävs för den som vill bli finsk medborgare innebär att personen:

Förstår längre talsekvenser och det centrala innehållet i många TV- och program om ämnet är bekant och taltempot normalt. Förstår vanliga texter om vardagliga företeelser, men krävande texter om ämnen som är främmande kan vålla svårigheter. Reder sig i vanliga praktiska talsituationer och kan skriva enkla sammanhängande texter om vanliga företeelser, även om grammatiska och terminologiska brister ibland kan vålla förståelseproblem.

Oförvitlighetskrav
Oförvitlighet är ett villkor för att en person ska kunna få finskt medborgarskap. Man får således inte ha gjort sig skyldig till brott eller meddelats besöksförbud.

Brott och besöksförbud är inte ovillkorliga hinder för att du ska kunna få medborgarskap om det är motiverat med tanke på den totala situationen att avvika från kravet på oförvitlighet. Utredaren tar till exempel hänsyn till hur lång tid har gått sedan du begick brottet, typen av brott och straffet. Dessutom påverkas bedömningen av om du har gjort dig skyldig till upprepade straffbara handlingar.

Betalningsförpliktelser
Ett villkor för att en person ska få medborgarskap är att han/hon inte har försummat att betala till exempel skatter, böter, studielån eller sjukhusavgifter. Sådana betalningar kallas offentligrättsliga betalningsskyldigheter. Personen ska också ha skött sina underhållsskyldigheter.

En väsentlig försummelse av underhållsskyldighet, skatter och böter kan vara ett hinder för att få medborgarskap.

Försörjning
När en person söker finskt medborgarskap måste han/hon på ett tillförlitligt sätt kunna visa hur han/hon försörjer sig. Personen måste redogöra sina inkomstkälla under hela sin boendetid, vanligtvis fem år (två år för nordiska medborgare), som han/hon bott i Finland.

•  Finland. Vid ansökan om finländskt medborgarskap ska brott begångna av den sökande under minst fem år tillbaka tas i beaktande. 22 februari 2018. Ur texten:   

Migrationsverket Migri har i ett internt råd i december 2017 slagit fast att verket i sina bedömningar av medborgarskapsansökan ska ta i beaktande brott begångna av den sökande under minst fem år tillbaka. Enligt Lännen Media som rapporterar om saken ska den lägsta gränsen för vad som räknas som brott  för vilka det utdömts minst 30 dagars dagsböter.

•  Finland. Om att kravet att behärska landets språk för erhållande av medborgarskap i Finland är en självklarhet. – 1 februari 2019. Ur texten:

Jag upprepar mig med ojämna mellanrum när jag – om och om igen – skriver om språkkrav för medborgarskap i grannlandet Finland. Sedan åratal har jag flera gånger i olika sammanhang, också här på den här sajten, skrivit om samma sak: kraven på att man behärskar landets språk i tal och skrift för att man ens ska kunna ansöka om finskt medborgarskap.
———-
Här är några texter i och kring ämnet. En del av texterna innehåller betydligt mer än de korta utdragen som publiceras här och kan med fördel läsas i sina helheter av dem som är intresserade.

© denna sajt.