Det som Jörgen Huitfeldt skriver och påminner alla glömska (!) om i Dagens Nyheter om att ”Nu betalar vi priset för den svenska självgodheten mot turkar och ungrare”, har alla som varit med ett tag känt till. Och måste ha förstått att det svenska beteendet har setts med ytterst oblida ögon av andra länder:
Den höga svansföringen gentemot Ungern eller den obekymrade attityden inför Turkiets protester mot hanteringen av misstänkta PKK-terrorister är bara två exempel. Till listan kan även läggas det svenska erkännandet av Palestina som självständig stat 2014. Eller för den delen hyckleriet i att under många år högljutt ta täten för kraven på en kärnvapenfri värld – samtidigt som den säkerhetspolitik Sverige haft för riktigt regniga dagar i grund och botten gått ut på att ta skydd under det amerikanska nukleära paraplyet.
———-
Den förnedrande Golgatavandring som den svenska Natoprocessen förvandlats till kommer att ha satt sina spår.Att så tydligt bli påmind om realpolitikens hårda verklighet kommer för lång tid att förändra Sveriges attityd och självbild. Det mest förvånande är inte att Sveriges långa väg mot Nato blivit just lång, utan att svenskarna är så förvånade.”
Klicka på textrutan för att läsa texten.
Svenskarna har/har haft en sjukt förvriden självbild och ett självgott beteende gentemot andra i decennier och det beskrevs bland annat i boken ”När Luther kom till Bryssel” av Emily von Sydow som utgavs redan 1999. I Sverige togs givetvis ingen större notis om det hon skrev, ingen drog några lärdomar. Knappt någon brydde sig om boken, om jag minns rätt.
Själv skrev jag ett inlägg på min sajt den 9 april 2014 om just självgodheten, arrogansen och det odiplomatiska och klumpiga sättet som rättmätigt gett Sverige och svenskarna dåligt rykte som besserwissers, arroganta och nedlåtande. I inlägget har jag publicerat korta utdrag ur ”Statement by the Romanian minister for European Funds, Eugen Teodorovici, concerning the statements of the Swedish minister for European Affairs, Birgitta Olsson”, (och länk till hela texten) som börjar så här:
“I am deeply concerned about the “furious“ position recently expressed by the Swedish minister Birgitta Olsson as well as her totally unjust and undiplomatic approach towards Romania.”
Och vidare i inlägget:
”Varför beter sig svenska regeringsrepresentanter som ouppfostrade och arroganta ungar i samröre med andra stater? Inte bara i fallet med de rumänska romerna utan också när Sverige tycker att de ska omvända 27 andra EU-länder att inta samma hållning som Sverige ensamt intar vad gäller PUT åt alla syrier. Och när det gäller den arroganta inställningen mot domen som upphäver EU:s datalagringsdirektiv.
Varför tror svenska ministrar att de har rätt att näpsa och skälla på andra staters ministrar? Varför tror Sverige och svenska ministrar att de alltid har rätt och att de vet bättre än andra EU-länder (när det ofta snarare verkar vara tvärtom)?”
Läs gärna både Jörgen Huitfeldts text i Dagens Nyheter den 7 januari 2024 och min text här på sajten från den 9 april 2014. Den texten, som skrevs för snart nio år sedan, är ingen rolig läsning. Några ord i den kända sången ”Where have all the flowers gone” är som skrivna direkt till de självgoda i Sverige:
When will they ever learn? When will they ever learn?