Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Kristeligt Dagblads sajt (på danska, men med Google-översättningsmöjlighet).

Intressant och läs- och begrundansvärt debattinlägg. Om artikelförfattaren Naser Khader, enligt Wikipedia bland annat:

Dansk-syrisk skribent, föredragshållare, politiker (Konservative Folkeparti, tidigare Radikale Venstre och Liberal Alliance) och tidigare partiledare för Liberal Alliance.

Khader har även arbetat som arabisk tolk och gjort sig känd som förespråkare för moderat islam. Han bildade rörelsen Moderata Muslimer (senare Demokratiska Muslimer) när striden om Muhammed-karikatyrerna tog fart.

Han har i en debattartikel i Berlingske Tidende kritiserat att utländska grova yrkesbrottslingar inte utvisas till länder som Libanon eftersom advokater menar att de riskerar dödsstraff, trots att Libanon inte avrättat någon på över 15 år. Han menade att ett sådant stopp för utvisning måste föregås av en undersökning av de faktiska omständigheterna.

Ur texten i Kristeligt Dagblad den 17 december 2019:

Naser Khaders (K) son konfirmerades lördagen före Palmsöndagen. Politikern är lättad över att sonen valde en “fredlig religion religion där man älskar sin nästa” och att sonen inte ska behöva vara frustrerad över att “dela religion med de mest dödsbringande ideologer i vår tid”.

Och vidare i Naser Khaders text:

Man ser också här hemma en försiktighet när det gäller att framhäva de kristna som personer som behöver skydd, även om vi vet att de är de mest utsatta – denna tendens ses främst hos kulturella radikaler och vänstern – eller de som jag brukar kalla de intoleranta toleranta.

I ivern att visa tolerans, acceptans och inkludering offrar man således erkännandet av de kristnas lidande i världen. Det är politisk korrekthet som har gått smidigt – och förlorarna är de kristna runt om i världen, eftersom det lidandet de genomgår i Mellanöstern, Asien och Afrika inte uppmärksammas i tillräckligt hög grad.

Om sonens konfirmation skriver Khader så här:

Lördagen före Palmsöndagen konfirmerades min son i folkkyrkan (statskyrkan? Övers. anm.). Det var en stor och mycket glad dag – också för mig personligen. Det finns inte ett spår av bitterhet, besvikelse eller sorg över att han inte valde min barndomsreligion, islam. Tvärtom. Jag måste erkänna att jag är lättad.

Jag är lättad över att han valde en religion som har utvecklats till att vara fredlig och och innefattar kärleken till ens nästa, så som vi känner kristendomen i dag. Och lättad över att han inte, som jag, ska behöva uppleva konflikt och frustration över att dela religion med de mest dödsbringande ideologerna i vår tid.

Han kunde också ha valt att göra uppror mot sin far genom att gå med i Hizb ut-Tahrir eller andra islamistiska grupper – men nej, naturligtvis inte. Han är en förnuftig och klok pojke – och jag är stolt över honom.

När min son föddes valde hans mamma och jag att ge honom ett danskt-arabiskt namn och han är varken döpt eller omskuren. Naturligtvis var det inte för att vi inte brydde oss om vad han skulle välja. Men det var viktigt för oss att det var hans eget val. Det kom inte som någon överraskning då han, nio år gammal, sa att han ville döpas. Och som sagt så är det ett val jag har stöttat från början.

Naser Khader reflekterar vidare så här:

Det handlar inte bara om att bli bra på danska språket och att försörja sig själv. Det handlar också om att teckna ett livslångt abonnemang på danska frihetsvärderingar och om att vara öppen för att ens barn kan välja en annan väg än man själv har gjort – och att man inte sätter krokben för barnens liv här.

Om man till 100 procent vill hålla fast vid allt från sitt ursprungsland så kan man lika gärna flytta tillbaka. Det betyder inte att man måste ändra religion och namn. Till exempel så har de danska judarna assimilerats i det danska samhället, samtidigt som de bibehållit sin religion/kultur. Här kan muslimerna gott låta sig inspireras. Som tur är så finns det också muslimer som gör det, men jag vill gärna se många fler.

Kommentar: Jag kan inte annat än instämma i Naser Khaders ord om att man vill att allt ska vara som i det land man lämnat så kan man flytta tillbaka. Och i det han säger om judarna i Danmark: “Här kan muslimerna gott låta sig inspireras”.

Jag har skrivit om och citerat Naser Khader tidigare här på min sajt:

•  Naser Khader i Berlingske Tidende: ”Andra är i själva verket libaneser eller nordafrikaner, som påstår att de är syrier. De är inte på flykt från ett olycklig inbördeskrig, utan söker sig helt enkelt en bättre framtid.” – 11 september 2015. Ur texten:

Dessutom ska man ha klart för sig att många av de flyktingar som kommer hit just nuinte har kommit direkt från Syrien till DanmarkMånga har bott i Turkiet i månader eller årmen har nu fått upp ögonen för en fri passage genom EuropaAndra är i själva verket libaneser eller nordafrikanersom påstår att de är syrier. De är inte på flykt från ett olyckligt inbördeskrigutan söker sig helt enkelt en bättre framtid.

 

© denna sajt. Översättning av textstyckena från danska Merit Wager.