I Den Humanitära Stormakten Sverige upprepas ständigt mantrat ”alla människors lika värde” trots att knappast någon, när man frågar, anser att till exempel IS-mördare har samma värde som en egen bror, son, granne, vän. Ändå är mantrat ”alla människors lika värde” så fast rotat i den svenska folksjälen idag att människor upprepar det om och om igen utan att för ett ögonblick reflektera över vad som egentligen menas. Svenskarna måste vara det mesta ”alla människors lika värde”-folket på jorden och de som allra minst ser till det egna folkets värde och väl och ve. I Sverige tror man att man är ”god” om man öppnar sina gränser – bokstavligt talat eftersom kontrollen är minimal på vilka som rör sig in och ut ur landet – och tar in och försörjer och vårdar hundratusentals människor varav en stor andel inte har några sådana skäl alls som utlänningslagen stadgar ska vara grund för att beviljas asyl eller skydd i landet.

Man behöver bara läsa de 20 delarna i min lilla Retrospektiv-serie med texter av en migga från 12, 13 år tillbaka i tiden för att börja ana vidden av hur ”godheten” har bedragit visheten och hur Sverige har sålt ut sitt folks trygghet och välfärd genom en historiskt hysterisk dumsnällhet utan like. Man kan också ta del av otaliga hundratal, troligen tusentals berättelser och rapporter från miggor under tiden 2006  fram till idag för att inse att galenskapen har fått pågå med inte oförminskad utan ökad styrka, helt utan hänsyn till alla varningar och alla larm som ingen kan påstå sig ha missat.

Inte minst vansinnigt är att Sverige är det enda land som varit så senfärdigt att inga ordentliga lagar finns på plats för att hantera de mest vidriga, brutala, bestialiska terrorister på jorden, som med viss sannolikhet försöker ta sig – och redan har tagit sig – till Sverige där de sedan tidigare kravlöst har getts medborgarskap: världens lättaste medborgarskap att få. Det ställs inga krav överhuvudtaget för svenskt medborgarskap, inte ens styrkt identitet!

Jag har i decennier undrat över hur det är möjligt att ett land delar ut medborgarskap till precis vem som helst utan att ha en aning om vem han/hon är, varifrån han/hon faktiskt kommer, varför han/hon egentligen är här etc. Det är helt obegripligt och jag undrar när resten av världen ska inse vidden av Sveriges totala nonchalans på det här området. Svenskarna tycks ha intalat sig själva att det är en ”mänsklig rättighet” för alla och envar som tar sig hit att bli svenska medborgare! När det borde vara självklart att vägra medborgarskap åt personer som varken visat vilka de är eller varför de egentligen är här och som inte lärt sig landets språk eller känner till dess kultur, lagar och sätt att leva. Det är ofattbart hur illa man hanterat frågan om medborgarskap i Sverige, hur lättvindigt det delats ut. Som om det inte hade något värde alls. Svenska pass kommer heller inte, inom en snar framtid, att ha samma höga värde som det tidigare haft, när världen inser det oerhörda i att Sverige är landet som delat ut pass i parti och minut utan minsta motkrav.

Andra länder har lagstiftat kring terrorresor, medlemskap i terroristorganisationer etc. Men inte Sverige. I Finland blev till exempel medlemskap i en terroristorganisation kriminellt i december 2016… Här har man kommunalråd som planerar hur mottagandet av bland världshistoriens värsta monster på bästa sätt ska ske när de kommer hit för att leva på vår bekostnad eftersom de inte kan lagföras för någonting (eftersom det inte finns någon sådan lagstiftning…). Och just idag meddelas att Lagrådet säger nej till regeringens förslag att göra det straffbart att delta i terroristorganisationer. Lagrådet bedömer nämligen att:

Det innebär en begränsning av den grundlagsskyddade föreningsfriheten.

Only in Sweden. Som om en terroristorganisation vore en ”förening”! Lika dumt som detta:

Klicka på bilderna för att komma till Jan Jönssons  debattartikel i Aftonbladet den 1 mars 2019: ”Socialtjänsten kan inte bura in IS-svenskarna”.

Lagrådets uttalande och de här bilderna är på något sätt essensen av svenskhet: oavsett vad som händer, oavsett om det kommer hit människor från IS skräckvälde som vi vet att de åkt till frivilligt för att ansluta sig till, oavsett om de oftast (gissningsvis i minst 98 % a fallen) har ett eget, ursprungligt medborgarskap förutom det svenska, oavsett om de aldrig ens arbetat och betalat en krona i skatt i Sverige så nog ska Den Humanitäraste Stormakten på jorden på svenskt vis ta hand om dem och bekosta deras boende försörjning, vård etc med skattebetalares pengar! Alltså människor som kan ha begått de mest hårresande, de allra grövsta brott som tänkas kan i mänsklighetens historia. Och då får svenskar stå tillbaka och vänta lite till – och kanske dö – i vårdköerna, svenskar vars anhöriga byggt landet och skapat dess välfärd stå lite längre i bostadsköerna och fattigpensionärerna som jobbat och byggt landet i hela sina liv få bli ännu lite fattigare för att svenska politiker sätter för oss alla okända personer personer som varit en del av världshistoriens vidrigaste terrorsekt före dem.

Bilderna ur en tv-intervju med socialborgarrådet Jan Jönsson, L, används här främst för att illustrera något som måste sägas vara sjukt i den svenska mentaliteten. Det är sådan uppfattningen är, sådan ”Sverigebilden” ser ut och det är så här mesigt, mjukryggat och starkt konfliktundvikande som svensken uppfattas av många andra. Utom av svenskarna själva, som i stället ser sig så här vilket bekräftas av Simon Anholt, grundaren av ”the Good Country Index”:

…men av de runt 100 länder jag känner till väl finns det tre som sticker ut; Sverige, USA och Kazakstan. Ni har alla väldigt höga tankar om er själva och tycker att ni har mycket att lära ut till andra länder.

Det finns inget hopp för Sverige. Och dem, som säger till mig att ”du kan ju inte bara påpeka sådant som är dåligt men inte komma med någon lösning” svarar jag: ”Jag har kommit med lösningar i alla år genom alla rapporter jag skrivit. Vad mer har jag kunnat göra?” Dessutom: Det är väl ändå så att medlemmarna i den politiska adeln, de som kallar sig ”förtroendevalda” (mitt förtroende har de inte) är de, som via sina av folket arvoderade ställningar i riksdag och regering är förpliktigade att ta ansvar och komma med lösningar. Men vi har sett i decennier hur oförmögna de varit att göra det, därav de tunga orden: ”Det finns inget hopp för Sverige”.

Men två saker är Sverige ändå världsbäst på: ”godhet” och ”alla människors lika värde”. Till vilket pris som helst.

© denna sajt. Vid ev kort citat, vänligen länka till originalinlägget.