Tillägg till texten:
En rakryggad justitiekansler kunde ha ändrat praxis – “praxis” är inte en lag utan ett förfarande som med tiden blivit vedertaget och som kan ändras – 19 januari 2022.
I JKs beslut av den 11 augusti 2021, att betala en syrisk våldtäktsman 840.000 skattekronor för frihetsberövande, anges följande:
Sökanden har rätt till ersättning för lidande 840.000 kronor.
Tänk på den motiveringen en liten stund. Särskilt på ordet ”lidande”. Sätt det i samband med det lidande han, mannen som ljuger om sin ålder och som börjar begå brott så snart han kommer till Sverige, utsatt taxichauffören Douglas Johansson och två brutalt våldtagna kvinnor för. I deras fall kan man tala om lidande. Men vad fick de? De tvingas se och höra om förövaren av de vidriga brotten mot dem, som inom tio dagar från JKs beslut får 840.000 skattefria skattekronor insatta på sitt konto. För sitt ”lidande”. Det vänder sig i magen när man inser hur illa det är ställt med rättvisan och synen på ”lidande” i det allt märkligare landet Sverige.
Så här beskriver JK i korthet sitt uppdrag:
Reflektion 1: Är det verkligen i statens, och därmed folkets, intresse att statens jurist betalar ut ett enormt skadeståndsbelopp till en grov våldsbrottsling, tillika urkundsförfalskare med mera? Av folkets skattepengar. Det anser statens jurist, justitiekanslern, JK. Vad anser folket?
Ur JKs beslut daterat 2021-08-11:
Justitiekanslern finner att en skälig ersättning för den överskjutande tiden kan bestämmas till 840.000 kr. Vid bestämmandet av beloppet har beaktats att frihetsberövandet och domen avsett särskilt allvarlig brottslighet.
Reflektion 2: Skälig ersättning? Skälig??? Dessutom: mer betalt ju allvarligare brottslighet. Ringer det ingen klocka inne i huvudet på JK som säger att det här liksom är tvärtemot vad hon sannolikt fick lära sig när hon växte upp: skillnaderna mellan rimligt och orimlig samt mellan rätt och fel?
I min tidigare text, som länkas till högst upp här på sidan, framför jag att JK kunde – borde! – ha agerat just som ”statens jurist”. Hon kunde till exempel ha tittat på det jag undrar över nedan, under reflektion 3, och gjort avdrag för alla kostnader som mannen åsamkat staten. Om det inte går enligt lagen så hade hon, som statens jurist, kunnat sätta en ny praxis där skadeståndet hade blivit noll på grund av bland annat oklara åldersförhållanden och långvarig, ihärdig och grov brottslighet och de enorma kostnader svenska staten åsamkats.
Reflektion 3: Kan någon räkna fram vad den här mannen, denne ende man, har kostat Sverige och dess befolkning under den tid han vistats i Sverige? Kostnader för asylprocessen med handläggare, beslutsfattare och tolkar. Alla gripanden, alla poliser som varit delaktiga i förhör och olika åtgärder. Rättegångar med domare, åklagare, försvarsadvokater och tolkar. Häkteskostnader. Fängelsekostnader. Vård och terapi åt de människor som mannen skadat och skändat. Och så 840.000 kronor på det. Räkna ut hur många miljoner man i Sverige lagt ut på en enda person som kanske inte ens hade asylskäl eller några andra skäl heller när han kom hit och som inte gjort annat än skada här.
Det kan inte vara så att folk är villiga att betala bland världens högsta skatter för allt detta.
Kommentar: Det är regeringar och riksdagar som har skapat situationen med den enorma, tidvis tämligen okontrollerade, ibland rent schablonartade migrationen från dysfunktionella länder och under några år alldeles särskilt från Syrien. Folket har inte tillfrågats om det vill se en så stor förändring av sitt land på några decennier. Ovanstående är alltså bara ett av tusentals fall av den typ av grov våldsbrottslighet och brutalitet som aningslösheten och slappheten medfört och som inte tidigare existerade i Sverige.
Kuriosa (eller vad man vill kalla det): Bifallsfrekvensen för syrier (äkta och falska) var, måste man nog kunna säga, nästintill schablonartad under flera år. Alla syrier skulle, enligt Migrationsverkets rättsliga riktlinjer, ges permanenta uppehållstillstånd. Så här såg bifallsfrekvensen ut för personer som var eller sade sig vara syrier under åren 2015 och 2016, vilket var något av de år som den person som JK-ärendet handlar om och som rest in på falskt pass, fick uppehållstillstånd:
