Jag vet inte hur många gånger jag tagit upp detta om nu också tas upp i Sveriges Radio. Det är en självklarhet att den som fått avslag på sin ansökan om asyl eller skydd i Sverige ska lämna landet. Också landets statsminister och flera andra ministrar i den svenska S/MP-regeringen har kraftfullt uttalat att så ska ske: “Ett nej är ett nej och den som får avslag ska lämna Sverige”.  Ändå sker det inte för samtidigt skapar samma ministrar! – med hjälp av Centerpartiet och Liberalerna utan vilken den cirkus som nu råder på asylområdet inte hade varit möjlig – parallella lagar och påbyggnader och regler och undantag som gör att ingen till slut tar den svenska utlänningslagen och asylhanteringen på allvar. Allra minst de som tagit sig hit och söker ett bättre liv eller av annan anledning vill stanna här trots att de saknar rätt till det.

Klicka på textrutan för att lyssna på/läsa inslaget på Sveriges Radios sajt.

Ur inslaget i Sveriges Radio:

Insatser för personer som får avslag på sin asylansökan och ska återvända till sina hemländer är för få, anser Terje Torvik, verksamhetsansvarig vid Migrationsverket.

Lite märkligt är det att det fortfarande talas om “ensamkommande barn” när det ju sällan idag handlar om just barn, utan om myndiga, det vill säga vuxna personer. “Barn” som får avslag på sina asylansökningar och som man inte lyckas hitta en enda levande släkting till eller på annat sätt klarar att ordna med ett mottagande av dem, återsänds ju inte. Det är när de fyllt 18 år och är vuxna som de återsänds till de länder de är medborgare i. Och då är de ju som sagt inte “barn” längre.

Jag har otaliga gånger här på denna sajt påpekat att aktivistnätverken som tagit på sig att agera stöd och talespersoner åt främst afghanska asylsökande också borde ta ansvar för att se till att de är förberedda på att de ska lämna landet om de får avslag på sina ansökningar om att få stanna i Sverige.

I den här texten finns även ett antal länkar vidare till andra inlägg i ämnet:

•  Aktivister stjälper mer än de hjälper när de agerar mot lagligt fattade beslut – 1 augusti 2019. Ur texten:

Det är obegripligt att aktivisterna så lite respekterar svensk lag och svenska myndighets- och domstolsbeslut och så ihärdigt och envist agerar för att personer utan lagliga skäl till det ändå ska bli kvar här. De borde i stället stötta dessa människor och hjälpa dem att resa till det land där de är medborgare. Som det är nu bidrar aktivisterna stort till att både barn och vuxna mår allt sämre och till att deras situation blir allt värre när de varken har bostäder eller försörjning för att de vistas här illegalt.

Här kan man läsa en del texter där Terje Torvik, som under en tid var Migrationsverkets person på plats i Kabul, uttalar sig om läget för afghaner som utvisats till Afghanistan:

•  Migrationsverkets återvändandesambandsman i Kabul, Kjell-Terje Torvik: ”Det jag har sett hittills visar att det går att återvända till Afghanistan.” – 8 mars 2017. Ur texten:

Enligt Kjell-Terje Torvik finns det ett bra mottagande för unga vuxna afghaner som återvänder under den första tiden.

– Vid behov blir de hämtade på flygplatsen av International Organization for Migration, IOM, och körs till ett boende med 100 platser där de kan vara de första två veckorna. Sedan får de möjlighet att träffa en handledare som hjälper dem att ordna bostad och arbete. Det är svårt att få avlönade jobb, så ofta handlar det om att starta en liten rörelse. Dessutom finns det en grupp unga återvändare som reser vidare till sina familjer i Iran.

•  ”De allra flesta utvisade afghaner möts av sina familjer, vårt mottagningscenter i Kabul står tomt.” – 31 augusti 2017. Ur texten:

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan, befinner sig sedan länge i Kabul. När han intervjuas säger han så här:

– Det finns undantag, men den stora majoriteten har, enligt dem som vi pratar med, kontakt med sina familjer. Jag blir väldigt förvånad om majoriteten av afghaner i Europa inte skulle ha någon kontakt med någon i Afghanistan, även om man har vistats länge utanför landet.

•  Val 2018. Det finns enligt Terje Torvik en mur av motvilja mot att ens tänka på ett nytt liv i Afghanistan hos många asylsökande. Och ofta förstärker de sökandes nätverk i Sverige dessa tankar. – 5 juli 2018. Ur texten:

Det är många som har satsat allt på att ta sig till Sverige och ser i många fall ingen framtid i landet de måste återvända till. Terje Torvik:

– Konsekvenserna av att inte prata om återvändande är att de som återvänder kommer oförberedda till Afghanistan. Det vi inte gör här i Sverige blir tiofalt värre där i Afghanistan. Vi ska inte vara rädda för det vi gör utan för det vi inte gör. Det var först när jag arbetade i Afghanistan som jag förstod det fullt ut. Själv känner jag större trygghet i mitt arbete med återvändande efter tiden i Afghanistan än före.

Till slut citerar jag en migga som inget hellre önskar än att få följa utlänningslagen och att hans jobb ska vara åtminstone någotsånär förutsebart, inte tvingas anpassa sig efter allehanda plötsliga nya infall av nyckfulla, lättpåverkade och icke framsynta, framåttänkande politiker. Han säger:

Jag har en känsla av att, som frisk, vara inlåst på en psykosavdelning. Till slut börjar jag tveka på om jag själv är vid sunda vätskor.

 

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka alltid till originalinläggen.