Idag, den 5 maj 2022, har det gått 17 år och publicerats 10.360 inlägg sedan jag började blogga.
Den första texten såg i sin helhet ut som på bilden till vänster. Och den, som inspirerade mig till att börja skriva, var PM Nilsson som då var chefredaktör på Expressens ledarsida och idag är chefredaktör för ledarsidan i Dagens Industri. Det var ganska nytt med bloggar på, och jag vill minnas att han själv hade börjat blogga då, men i alla fall så var det han som uppmanade mig att börja skriva. Och på den vägen är det.
Här är en kavalkad av texter, en från månaden maj för varje år hittills. Och eftersom den allra första texten redan publicerats i sin helhet (!) här ovan till vänster, så börjar jag med året därpå och fortsätter till och med 2022 är (texten för 2022 är från april).
• Min film om Vickys Livs visas i dag i TV8 – 31 maj 2006. Ur texten:
Vickys Livs var som en egen värld på Söder. Hammarby-fans och popband, tanter i el-rullstolar som fick hjälp när de inte kunde ta sig in i butiken, Arne på väg in i demensens dimmor som alltid fick en kopp kaffe och en smörgås när bröderna tyckte att det verkade som om han glömt att äta på ett tag. Vänstermänniskor och högermänniskor, unga och gamla, fattiga och rika.
• En dag med en integrationsplanerare – 11 maj 2007. Ur texten:
En ung man i 30-års åldern som varit här endast fyra månader hade redan lärt sig en del svenska och vi bytte några ord. Han hade en brinnande vilja att komma in i samhället och skapa sig en bra tillvaro här och han visade stolt upp ett så kallat valideringsintyg från Högskoleverket, där hans akademiska utbildning hade “översatts” till svenska förhållanden. Med det i näven hade han lyckats skaffa sig en plats på en kurs i intensiv svenska för invandrade akademiker och så visade han upp en broschyr om lärarutbildningen på Lärarhögskolan, som han siktade mot. Magda, med rötter i Egypten och som talar arabiska, uppmuntrade honom och frågade också hur det går för hans syster som tydligen är lika framåt och duktig som brodern.
En annan man som efter mycket kort tid här hade fått PUT kom för att fråga om socialen kan betala en resa hem för att han vill träffa familjen. “Nej, verkligen inte”, informerade Magda, och vi förvånades över att en asylsökande som hävdar skyddsbehov gentemot hemlandet, utan problem anser sig kunna återvända dit och dessutom tror/tycker att svenska skattemedel ska användas till en sådan resa.
• Otroligt gnäll! – 2 maj 2008. Ur texten:
I morse (2 maj) kunde man i Sveriges Radios Eko-sändningar höra att straffade ungdomar finns kvar i belastningsregistret i tio år efter att de avtjänat sina straff och att “många tycker att det är orättvist”!
En man, anonym men kallad “Kalle”, talar i gnällig ton om att:
Jag har gjort ett brott men det känns som att det är jobbigt att man ska leva efter det i tio år.
• En migga: “För att alla ska få det” – 14 maj 2009. Ur texten:
En migga anser att det skulle förenkla debatten avsevärt om alla som tycker att det ska vara helt fri invandring kunde säga det rent ut. Miggan:
En rödakorsrepresentant tycker att en kvinna från ett annat land ska få uppehållstillstånd för att bo ihop med en man som har fyra sidor i belastningsregistret (för våldtäkt med mera). Rödakorsrepresentantens utgångspunkt är nämligen att alla ska få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
• En migga: “Så varför inte anställa någon som redan gjort sig känd för att ha överseende med oduglighet?” – 4 maj 2010. Ur texten:
En migga: GD har alltid sett Migrationsverket som någon slags privat verkstad för hans egen valkampanj som migrationsminister i en socialdemokratisk regering. I skrivelser och annat till regeringen och andra myndigheter skriver GDs koppel av hundar – det vill säga alla hans pärmbärare – alltsomoftast att ”det eller det är i överensstämmelse med visionen”. Ungefär som att lagstiftare bryr sig om vad en GD har för vision.
• En migga: “Asyl handlar ju inte om den här typen av fall.” – 5 maj 2011. Ur texten:
En migga skriver: En del asylsökande – som verkligen helt saknar asylskäl – ansöker ändå om asyl. De gör det på grund av att de är utvecklingsstörda eller senildementa. De har hämtats hit av någon släkting som inte har för avsikt att ta hand om sin släkting utan tycker att Sverige kan ta hand om honom eller henne.
• En migga: ”… så plockade de upp sina pass och reste hem.” – 27 maj 2012. Ur texten:
En migga: Andra “pilot-projekt” eller “mini-piloter” har dött tyst och stilla. Exempelvis projektet att skicka sms till sökande inför deras asylutredningar. Det fungerade inte eftersom det kränker den sökandes identitet att skicka sms till något nummer som kanske inte tillhör den sökande, och dessutom utan hans/hennes medgivande.”Minipiloten” för att söka ifall den sökande hade fått visering från någon Schengen-ambassad resulterade inte i någonting heller, eftersom det inte finns någon anledning att fråga olika ambassader om personer som uppträder under falsk identitet och saknar id-handlingar har fått visering. Många av dessa personer visade sig faktiskt ha fått visering, men under sin riktiga identitet. När de hade fått avslag på sin ansökan hos oss så plockade de upp sina pass och reste hem. Och det kunde ha skett tidigare, utan denna “minipilot”.
• Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? – 29 maj 2013. Ur texten:
Mauricio Rojas förutspådde det som nu skett och sker i Sverige. Ingen lyssnade. Ingen lyssnar heller på de hårresande berättelser som miggorna ihärdigt och envist berättat och berättar här på bloggen i fem års tid, och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Det är lättare att slå dövörat till och låtsas som det regnar. Mauricio fick rätt, miggorna har rätt. Men den politiska ledningen, även kallad regeringen, har tagit på sig de tjockaste skygglappar som finns och de mest ljudutstängande öronproppar som står att uppbringa. Och förskansat sig i Rosenbad där den tror att den sitter säker och trygg.
Förra veckan gjorde jag ett nytt försök att förnya mitt svenska nationella ID-kort på passexpeditionen i Karlstad, något som förra gången gången misslyckades eftersom jag hade ett intyg med mig från Finland som inte visade att jag är svensk medborgare utan bara (!) att jag är permanent bosatt i Finland. Med mig hade jag nu min syster som var beredd att intyga att jag är hennes bror, född i Nicolai församling i Örebro samt ett intyg om att jag är permanent bosatt i Pälkäne, Finland.
Systern godtogs, men tyvärr visade sig den finska magistratens nya intyg också vara utan värde på mitt medborgarlands passexpedition eftersom det inte framgick av det att jag är svensk medborgare. Den svenska försäkringskassans intyg om att jag är svensk medborgare ansågs inte tillräckligt.
• En migga: “Att några tusen “ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015. Ur texten:
Nej, folk vet inte att några tusen (7000 förra året, uppåt 12.000 eller fler i år enligt Migrationsverkets prognoser just nu) “ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar eftersom det inte berättas om det klart och tydligt i de medier som folk får sin information genom. Public Service, till exempel, tar inte – som det alltid heter i Sverige – “sitt ansvar” och rapporterar så som görs i denna och i mängder av tidigare texter från miggor här på bloggen.
• En migga skriver, med en dag kvar tills lagändringen träder i kraft: “Vi får väl se om det kommer några instruktioner i morgon.” – 31 maj 2016. Ur texten:
En migga: I morgon är det den 1 juni och den nya lagen börjar gälla. Men vi vet fortfarande inte vem som ska sköta avhysningarna, om/hur vi ska skriva eventuella beslut och hur vi ska se på eventuella undantag från den nya lagen. Mängder av andra frågor är också obesvarade med en dag kvar till lagens införande.
Kort sagt: Det är en fullständigt katastrofalt dåligt förberedd implementering av den nya lagen!
• De är ofta varken “barn” eller “flyktingar” – tänk att det är så svårt att förstå! – 22 maj 2017. Ur texten:
Det har funnits information om dem som slarvigt i Sverige kallas “ensamkommande flyktingbarn” – personer som sällan är barn och lika sällan är flyktingar – i flera år. Det är helt obegripligt hur det kommer sig att man ändå i olika offentliga sammanhang i Sverige envisas med att kalla dessa minderåriga och påstått minderåriga asylsökande män – företrädesvis hazarer från Afghanistan, Pakistan och Iran – för just “ensamkommande flyktingbarn”. Varför? De berättar ju själva att de “söker ett bättre liv”. Att man då envisas med att benämna dem “flyktingar” och säga att de är “på flykt” är helt obegripligt.
• Val 2018. Minderårighet är inte asylgrundande och utlänningslagen har ingen paragraf som ger rätt till försörjningsinvandring – maj 2018. Ur texten:
Det här ter sig – utan tillgång till alla fakta – som ett uppenbart sätt för en afghansk sjupersonersfamilj att ta sig in i Sverige för “ett bättre liv” och full försörjning av skattebetalarna i landet. När Mustafas familj hade hittats och bevisligen levde så skulle den då minderårige (?) sonen givetvis ha återförenats med den i det land där de alla är medborgare. Så gjorde man förr i Sverige (i enlighet med utlänningslagen) och så gör man i till exempel Finland, där man har en utlänningslag som är mycket lik den svenska men där skillnaden är att den efterlevs eftersom det råder det som statsminister Löfven ständigt utlovar också här: “ordning och reda i asyl- och migrationspolitiken”. Och i denna ordning och reda ingår att den som inte har asylskäl inte tillåts stanna i landet oavsett om han eller hon är över eller under 18 år gammal. Och naturligtvis har inte ytterligare familjemedlemmar – i detta fall sex personer – utan asyl- eller skyddsskäl laglig rätt att komma hit som ekonomiska invandrare med försörjningsbehov.
• Finland. Afghanska och irakiska män överrepresenterade i sexualbrottsstatistiken. – 7 maj 2019. Ur texten
Den största finska kvällstidningen Ilta-Sanomat publicerade i december 2018 en omfattande kartläggning som visar att utländska män dominerar i sexualbrottsstatistiken i Finland och att afghanska och irakiska män är kraftigt överrepresenterade. Den något lägre medelåldern bland utlänningar förklarar en del, men inte allt. Så här rapporterade tidningen i det videoklipp som publicerats i artikeltexten: (kan ses i inlägget, min anm 7 maj 2022).
• “Fatemeh Khavari säger att källans förklaring är felaktig och att hon inte har sålt eller lånat ut sina resehandlingar.” – 21 maj 2020. Ur texten (citatet nedan är ur sajten Kvartals text):
Kvartal har sett kopior på Fatemeh Khavaris afghanska pass och svenska uppehållstillståndskort, vilka påträffades i Turkiet, samt fått uppgifterna bekräftade av två av varandra oberoende myndighetskällor.
———-
Khavari kan inte förklara hur turkiska myndigheter kunde veta att ett svenskt UT-kort och ett afghanskt pass skulle skickas till just Iran.– Jag vet faktiskt inte hur det funkar. Jag har ingen aning. När polisen i Iran sa till mig att de hade mina id-handlingar, så blev jag själv väldigt, väldigt förvånad, säger Fatemeh Khavari.
• Finland. Sverige. Något om folkbokföring och utlänningskontroll i respektive land. – 22 maj 2021. Ur texten:
I Finland finns både en fungerande folkbokföring och ett utlänningsregister, som lagen hette fram till 31 augusti 2020. Den 1 september 2021 uppdaterades lagen och bytte namn till Lag om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen.
Det är viktigt för landet att veta vilka som bor där och som tillfälligt vistas där. Man ska inte kunna leva illegalt i landet och inte heller ska en individ kunna ha flera olika identiteter.
———-
I Sverige finns ca 870.000 samordningsnummer utfärdade varav man inte har kunskap om vem eller vilka som innehar dem, om en del personer har samordningsnummer i flera identiteter, om de som har samordningsnummer ens finns i Sverige, om en del av samordningsnumren “lånats ut” till personer utan rätt att vistas i landet. Etcetera. Folkbokföringen fungerar inte alls, det uppskattas från olika håll att minst omkring 200.000 människor inte bor där de är skrivna eller säger sig bo.
• Kommentarer till min text om Sveriges beslut att inte helt följa EUs gemensamt antagna massflyktsdirektiv – 13 april 2022. Ur texten:
Att ett land hittar på egna regler må vara tillåtet/inte förbjudet, men de sex månader som man i Sverige lagt till ligger ovedersägligt långt utanför vad som stadgas i massflyktsdirektivet.
Till slut: Jag tackar dem som tagit sig tid att sätta sig in i den här ovanliga, aldrig tidigare prövade frågan och för att de publicerat sina synpunkter och rättelser på Twitter så att mina läsare kan ta del av dem.
Tillägg: Länkar i en del av de äldre texterna går till inlägg på min gamla bloggplattform, enligt nedan information på den gamla plattformen:
En del länkar till äldre tidningsartiklar och radio/tv-inslag fungerar inte längre.